alpinelegends

Högsommar i Monterosa och de kommande två veckorna är två av de
fyra veckor per år som det är mycket folk i Champoluc. De andra två är
nyårsveckan och karnevalsveckan. Men förutom lite trafikstockning på
den nylagda kullerstenen utanför Hotel Breithorn, så var det bara den
lilla liftkortskön som väckte uppmärksamhet. Väl uppe på berget var det
åter lugnet som satte sin prägel.



Dotter Julia tog snabbt täten, mamma Valeria höll ihop truppen på mitten
medan jag och morfar Eugenio tog kön. Vallhunden Noah var som vanligt
överallt. Vi tog liften upp till mellanstationen Crest för att nå den legendariska
vandringsleden som trampats i hundratals år mot lunchmålet Mascognaz!



Inte för hårt för små barn och äldre deltagare men ögonbedövande vacker
slingrar sig stigen lätt upp och ner,  men mest längs med berget, genom
en varierad barrskog, mjukt gröna ängar och över skummande vita forsar.



Efter en timmes vacker vandring når man så nästa dalgång och den lilla
walserbyn Mascognaz på 1820 möh.



Hotellet är fullbelagt under högsommaren och deras lilla restaurang serverar
en sagolik Grigliata mista. Blandad grilltallrik. En Pinot Noir och lite Polenta
till det så blir alla nöjda! Denna magiska institution för välmående, där för
övrigt undertecknad gifte sig och firade bröllopslunch för fyra år sen, drivs av
Rocco och hans stab.



Efter lunchen bar det av nedåt längs den klassisk vandringsleden som sedan
urminnes tider bundit ihop Mascognaz med huvudbyn Champoluc. Vi börjar
med att fylla på vattenflaskorna bredvid den lilla kyrkan från 1600-talet.



Detta var en tur som passade hela familjen. Hela Ayasdalen kryllar av små
sköna turer för alla där man kan ha som mål att landa på nån av alla trevliga
matställen som finns runt om på berget, rifugios eller på agriturismos.



Kanske nöjdast av alla var dagens guide Julia Hultberg, som sjungandes
tog täten från start till mål. Dagen efter ska hon upp på hög höjd och tälta
en natt med pappa, dvs jag.

Gröna berg till folket!

//Stolta pappa Henrik