alpinelegends

"Real men fly. Inga liftköer. Eftersom det inte finns några liftar. Så
här är det inte mycket att orda om; Gillar du Randonné, ski touring,
skidalpinism-, kärt barn har många namn, så gör dig icke besvär."

Förlåt Henke, min käre kollega som nästan inledde sitt förra inlägg på
detta sätt. Var bara tvungen att kontra. Det italienska sättet att åka puder
på är säkert fantastiskt, men jag föredrar den något mer kontroversiella
schweiziska stilen. Men maten i Italien är säkert bättre.

I lördags hände det som inte händer speciellt ofta. Min gamle vän och
tillika turistchef i Disentis, Frederic Füssenich ringde förra torsdagen
och frågade om jag hade lust att följa med på lite heli skiing. Inget svårt
val och eftersom jag redan hade planerat en helg där så var saken avgjord.
Men det skulle bli bättre än så. Vanligtvis så finns det bara ett fåtal landnings-
platser som är tillåtna i Schweiz, men eftersom han hade med sig några
journalister från Holland så fick vi landa var som helst. Tråkiga förutsättningar
eller hur?



Denna utsikt vaknade vi upp till i lördags morse. Inte ett moln på
himlen och totalt vindstilla. Nu började vi förstå att det verkligen skulle
bli av.



Våra bergsguider med en stor karta. Efter långa diskussioner så kunde
de till slut enas om ett par landningsplatser. Inte lätt när valet var fritt.



Sedan var det bara att hoppa in i vispen och njuta.



Liten helikopter...



...stora berg



Efter lite sten, sax, påse var det bara att åka.



Henrik Nilsson hade fixat barnpassning. Var nog inte speciellt ledsen
över det.



Hyfsat uppvärmningsåk



Turistchefen visar att han behärskar högersvängar



Var det inte här någonstans som helikoptern skulle hämta upp oss?



Nej, det blev tydligen ett par högersvängar till. Första åket blev 1600
höjdmeter. Nu var vi uppvärmda.



Nästa landningsplats var inte sämre. Piloten visade upp lite trix, medan
en av våra bergsguider, Otto bara skakade på huvudet och garvade.
På vägen upp såg vi både bergsgetter och en flock stenbockar. Tyvärr
inga Dahuer denna gång.



Frederic fick visa att han även behärskar vänstersvängar.



Inte direkt trångt på berget. Den svarta pricken mitt i bilden är vår
överlycklige turistchef. Självklart så bjöd vi honom på första spåret.
Det fanns mer att ta av.

  

Här ser ni en bild över hela åket. Vi startade uppe i passet för att sedan
åka vänsterut i bilden innan vi svängde av tillbaka in mot dalgången. Väl
nere så hade benen avverkat 2000 höjdmeter på detta åket.



Halvvägs ner på sista åket så hade helikoptern parkerat och piloten
hade dukat upp en läcker buffé bestående av lokala korvar och ostar
från Graubünden. Snacka om legendariskt upplägg.

Detta kanske inte är det mest ödmjuka inlägg jag har skrivit, men efter
en sådan här dag så var det inte lätt att hålla igen. Jag lovar att detta
inte är min vardag. Men förhoppningsvis så var det inte sista gången.
Frederic avslutar nu sin tjänst i Disentis och från den första februari så
blir han ny turistchef i Engelberg. Vem vet, det kanske finns någon journalist
som inte har skrivit om denna okända ort ännu.



KEEP FLYING WITH JOURNALISTS AND TOURIST DIRECTORS

Johan