Heliski Monterosa

Prognosen sa snö. Och moln. Locket på. Grått, mulet och flatljus...
Det blev tvärtom, varje dag, när vi hade äran att åter igen genomföra
en drömresa till Monterosa.  



När solen sken från klar himmel även dag 2 så ringde jag givetvis upp vår
gamle vän Sergio i Alagna. Han hade också räknat med dimma och drivis,
så han var inte bokad för dagen och tyckte att Heliskiing absolut kunde
vara det rätta verktyget för att ragga upp lite fallhöjd fyllt med ospårat puder.



Temat var som vanligt stora åk och ögonbedövande vyer. Efter en himmelsk
rotation upp till Cavallo, så långt upp i Valsesia det går att komma så tog
vi fart som första grupp ut för dagen ner mot dalen. Inte svårt att känna
sig "on top of the world" med denna vy.... Jonte laddar sedvanligt fullt ut!



Freddan tyckte att föret var alldeles perfekt och pumpade vidare....



Ubbe hittade tydligen lite djupare snö än oss andra...



"Best group in my life" och "welcome to my office" var två klassiska fraser
som återigen lämnade Sergio Gabbios läppar och som vanligt var vi starkt
benägna att ta honom på orden en dag som denna!



Åket i sig tog väl närmare 1,5 timme och det störde absolut ingen. Väl
nere i Alagna smakade det som vanligt magiskt gott med en italiensk lång-
lunch. Det blev inget mer offpiståk denna dag. Räckte gott och väl med
ett åk. Då vet man att det var ett sjuhelsikes åk. La Dolce Vita i kubik.

Over and out!

/daHultberg


On a diet in Obwalden

The snow conditions where maybe not the best in Engelberg a couple of days ago but what does it matter when you can eat.

According to me Laub is always great, but on a mogul day you're not as stressed as on a powder day and you have time to enjoy a long lunch at Ritz. A käseschnitte and a glas of rose perhaps. This fantastic dish, take a peace of bread soak it in white wine and cover it with nice cheese, eggs sunny side up and some fried ham...



In the evening we decided to see what we could put together ourselves, after scanning the counters at Coop the menu ended up as follows:

Hot shots as aperitif



Maybe not the most beautiful but perfect balanced taste and no complains regarding the quantity.

The aperitifs where followed by a (if I may say so myself) delicious fish soup:



You can never fail by serving the desert of deserts, Hofdesert (Anthony had a couple of bowls)!



In order to round up a meal probably you need to serve a Kaffee Zwetschgen (a pinch of coffee, sugar and plum liquor):



After dining at home we needed a change of scenery for breakfast, why not go up to Jochstübli? It turned out to be a perfect choice not only did we have a great breakfast we also where at the lifts before the crowd.

If you're going to ski full on for a whole day you need a good breakfast:



Start off with some local cheese and a good cup of tea.



Round your breakfast up with pancakes, ice cream and an espresso - and you're ready to go!

For lunch we just had a rösti with eggs and bacon.



For the untrained eye it may look a bit similar to the käseschnitte but I assure you it's not, delicious as well but different.

To end a perfect day of eating we had to go up to my old home at Flühmatt (situated 300 vertical meters above Engelberg) and enjoy a schnitzel.



It might not look like it but it tastes absolutely fantastic!

Finish your meal with a Coupe Denmark or a Coupe Pineapple.



KEEP EATING!

/ Erik

Feedback

I know that we are far from perfect, but I just have to share this feedback
that we received from one of our clients this winter. It´s easy to do
your best when you have guests like this. Hope they come back again
so that we can top this performance.

The organization committee and Alpine Legends did a superb
job - everything seemed totally seamless, nothing was a problem.

I can't speak enough about Alpine Legends. Everything from
top-to-bottom was considered and our stay was made that much
more effortless by the superior teamwork of the AL crew. Always
smiling, always helpful. Every detail was attended to from the
sport activities and transportations, equipment rental, lift passes,
etc. to the conference equipment. They are by far one of the best
organizations I've had the pleasure of working with.

Alpine Legends are adding huge value. The few hours that we
were skiing with them are what give the conference a 5.

This was my first conference and I was extremely impressed. It
was by far the most unique and one of a kind work conference I
have ever experienced! The hospitality provided by colleagues
in Switzerland as well Alpine Legends was a real treat. I am anxious
to be back in Switzerland next year! 

Alpine Legends models our core behaviors. They are a class act.
I'm very pleased that we support and do business with AL. There
are things we could learn from their absolutely client focused approach.

Every year I am more and more impressed with the care and level of
attention from Alpine Legends.

Alpine Legends rocks! Chris was a perfect ski guide! He did listen
to what we were asking for and maximized the few hours we had to ski!

Alpine Legends - what a great bunch of people. Totally outstanding.
I hope we continue to work with them.



KEEP STAYING HUMBLE

Johan


La Malfatta - klassikern

Vad gör man när våra kära gäster kommer tillbaks och hälsar på privat
på Sherpa Prasec i Monterosa? Varför inte kalla in en alpin legend i form
av mr Alagna himself; Sergio Gabbio, en av Alagnas främsta bergsguider!



Sergio säkrar vid insteget och börjar fira ner Carl-Johan "Jojo" för den
branta klippiga rännan. Ner mot det pudriga paradiset och tillika stora
legendariska off-piståket La Malfatta.



Jojo får äran att dansa ner på sina telemarksskidor i det halvmeterdjupa
pudret. Ett av många underbara åk längs Malfattas vidsträckta dalgång.



Stora ytor är temat! Under en magiskt blå himmel befinner vi oss långt
från liftköerna vid Alagnas kabinbanor.



Jojo och Örjan tog med sig sina skidåkarpolare Anders och Per och här
visar Anders var skåpet ska stå.



Freeride Paradise från sin bästa sida och snöröken stod tät efter daHultberg.
 


Sergios gråa lockar lurade gästerna lite på morgonmötet, men ingen hade
nån chans att haka på när han väl tog fart på hemmaberget. 



Just another day in Paradise! Grazie Sergio! Tack grabbar för idag!

/Henriko

Bormio 3000!

3000 meter över havet ligger toppstationen Bormio 3000 med 360-gradig
panoramavy över Alta Valtellina, och rakt under oss, på den klassiska
alpbyhöjden 1225 möh. vilar den mysiga byn Bormio. Detta innebär som ni
höjdmetertörstiga skidnördar snabbt kan räkna ut en rejäl differens och
helt enkelt ett riktigt fett åk!



Vi kan stolt presentera vår "nya" ort Bormio, med omnejden Valtellina.
Härifrån kommer den legendariska bittern Braulio, den delikata skinkan
Bresaola och de nebbiolo-baserade kalasvinerna Sfurzat. Någonstans norr
om Bergamo och med namnkunniga grannar som Livigno och Santa
Caterina Valfurva, så fann vi oss snabbt tillrätta. Vår guide Pontus stretchade
ut rejält i de magiska böljande pisterna ner från toppstationen i väntan på
både gäster och nysnö.



Vår grupp anlände på torsdagseftermiddagen och efter den sega transfern
så kände vi att det var läge att mjuka upp både kropp och själ och la
välkomstmötet i de gamla romerska baden strax ovanför byn med utsikt
över både byn och skidberget. Här badade romarna i varma källor för
2000 år sen och det gamla badet, "Bagni Vecchi", är populärare än nånsin.



Första skiddagen föll snön försiktigt över bergen och vi njöt av Bormios
magiska pister och unnade oss av den goda maten och lät snön vräka
ner en natt till. Dag 3 var vi så efter en kort busstur mitt i det fjäderlätta
vita guldet i grannorten Santa Caterina. Från dryga 2750 möh kunde vi
leka ner i den svarta opistade störtloppspisten "Deborah Compagnoni,"
fd alpin legendar som har detta som hemmaberg. Vi kunde knappt tro
våra ögon när solen snart bröt igenom och gav oss en förmiddag som
sent ska glömmas.



Eftermiddagen fördrevs i samma anda. Skönt med en "mindre" ort där
vi fick hela berget för oss själva. För den som inte åkt Champagnepuder
tidigare så fick man munnen full i Santa Caterina! Rörliga puderbilder finns
att avnjuta på denna länk; http://www.youtube.com/watch?v=1W6IbB9buzM



På toppstugan hittade vi den här härliga reklamtavlan, hade ingen aning
om att Ingemar Stenmark gjorde reklam för dansk bira i sin ungdom.....
Vi rundade av sista skiddagen med en brakmiddag på den magiska krogen
Al Filo, hos superkocken Max. 

Gissa om vi kommer åka tillbaks till Bormio snart igen!

Håll höjd!

/daHultberg



 


Peak Performance

Vi på Alpine Legends är sjukt stolta övar att få åka skidor i marknadens
snyggaste och bästa kläder. Som en del av samarbetet så brukar vi åka
skidor några dagar med gänget från Peak Performance.
Eftersom det i dagarna är den stora ISPO-mässan i München så passade
det utmärkt både för mig och Bagarn, och för Peak att ta några dagar
innan mässan att testa nästa åra prylar. Den svenska säljavdelningen
plus ett par kunder kom och hälsade på i Engelberg och i Lenzerheide
för några dagars skidåkning. Att det sedan var både sol och ett par decimeter
nyfallen lössnö gjorde inte det hela sämre. Som grädde på moset så
lyckades vi klämma in en legendarisk 30-års fest på Hotel Kurhaus i
Lenzerheide. Nico Pesko, chefen på Alpernas bästa skidbutik bjöd in
oss att festa med alla sina vänner.

Här nedan kommer lite bildbevis från skidåkningen och smakprov på
den nya kollektionen.



Hela gänget värmer upp på toppen av Mount Titlis i Engelberg.



Johan ser ut som en kyckling men kör som en hel karl.



Alexander ser rött.



Jerker visar att han gillar att vara säljchef för det här gänget.



Linda tycker att det är helt ok att vara ensam tjej i gänget.



Anders gillar både snön och kläderna



Tomas tyckte att det var värt att ta några dagar ledigt.



Johan testar om kläderna tål snö.



Även en säljchef kan vara en duktig skidåkare.



Anders gillar orörd snö



Alexander försöker att få lite luft under skidorna



Linda gillar rosa



Johan tycker att gult och rosa är en bra kombination



Bagarn gillar både sitt jobb och sina Peak Performance kläder

Det var ett gäng trötta och nöjda säljare som åkte vidare till München,
men jag tror att deras leenden kommer att smitta av sig på mässan.

Tusen tack för att vi får åka i era kläder



KEEP SKIING IN PEAK PERFORMANCE CLOTHES

Johan

Freeride 2010

För sjätte året i rad gick Alpine Legends resa, January Freeride Week
av stapeln. Detta året så hade hela Falköpingsligan tagit ledigt för att
vara med. Henke, Domarn, Bonden, Holmvik, Walle och Hasse stod start-
klara i Genève när jag plockade upp dem med minibussen. Eftersom de
har varit med på de flesta av de föregående resorna så var kravet
nya orter, massor av puder och gärna lite bad på kvällarna.
Snön skulle inte vara några problem eftersom vi fick nästan en halvmeter
den första natten. Vi mötte upp Bagarn i Chamonix och checkade in på
ett längdåkarhotell. Dagen efter så stod vi startklara vid Aiguille du Midi
för att vara med i första kabinen upp. Vi fick två legendariska åk från
mellanstationen innan vi åkte över till Le Tour för att ta ett åk ner mot
Vallorcine.
Dag 1 var avklarad och vi kände att vi var i gång. 

 

Sedan var det bara att köra genom tunneln till Italien för att nästa dag
mötas av strålande sol och orörda toppar. Vi fick med oss de tre största
åken från Arp och en stund i poolen på fyrstjärnigt hotell.



Henke gillar läget på väg ner mot Dolonne



Själv hade jag inga problem att hitta orörd snö trots att jag åkte sist i
gänget.



Nästa dag åkte vi till den lite mindre kända dalen Lötschental för att
mötas av resans bästa snö. Det var tre dagar sedan sista snöfallet men
inte ett spår utanför pisterna. 1800 fallhöjdsmeter liftbaserad åkning.
Bara att tacka och ta emot.



Domarn verkar nöjd med valet av skidort.



Bonden saknade inte gården denna dag.

Efter Lötschental så började gästerna att skrika efter mer bad. Jag och
Bagarn lyckades sniffa upp en magisk SPA-anläggning med utomhuspool
i Ovronnaz. Nu skulle det visa sig att det inte bara var poolen som levde
upp till förväntningarna, skidåkningen gick inte heller av för hackor.



Hasse fick användning för sina breda skidor i den perfekt stakade skogen.



Walle längtade inte hem till Falköping.



I Ovronnaz hände även det omöjliga. Bagarn tog luft utför denna gigantiska
klippan. Landningen satt som en smäck och jag tror inte att det är sista
gången detta händer.



Bonden hittar ännu mer orörd snö.



Bagarn tyckte att det var en helt ok dag på jobbet.



Holmvik tyckte att det var en perfekt dag att ha semester.

Efter Ovronnaz så hoppade vi först ner i poolen en gång till innan vi hoppade
in i minibussen för att ta oss till Villars sur Ollon (magiskt namn eller hur?)
Där checkade vi in på ett mysigt pang innan vi gick och käkade italienskt
hos Lotta på Restaurant Toscana. Avslutade med en legendarisk Brunello-
grappa.



Jag hittade orörd snö även i Villars trots att det nu var nästan en vecka
efter det senaste snöfallet.

Våra gäster summerade dagarna som "best ever" och jag är nog benägen
att hålla med. 5 skidorter i 3 länder på 5 dagar är klart godkänt. Dessutom
så korsade vi i stort sett aldrig några andra spår. Bagarn får med beröm
godkänt för sin guidning.

KEEP FREERIDING

Johan


RSS 2.0