Hurtigruten Powder Cruise, sista dagen
Då var det slut på det roliga. Hurtigruten Powder Cruise är över för denna gången. Vi är alla överrens om att detta har varit den bästa skidresan ever. Tio sköna gubbar har cruisat längs med hela norska kusten i över en vecka, och det i nästan bara bra väder. Idag var det sista dagen, och vilken dag det blev.
Choppern lyfte på morgonen och vi hade så mycket åkning framför oss som vi orkade.
Lapporten visade sig från sin bästa sida och dagen kunde börja.
Rustan och Daniel njuter av att vara på toppen. Detta var första toppen av tio som skulle
beträdas.
Torkel njuter av lite svensk snö. Han hade inga klagomål.
Helikoptern ser liten ut i de stora bergsmassiven. Bara att köra ner innan den hinner landa.
"Håll vispen varm"
Bagarn får sitt första heli-shot. D.A.M.P ser hela tiden möjligheterna och vinklarna.
Detta måsta vara höjden av lyx. Alla de andra grupperna på berget denna dag delade på en
helikopter, medan vi hade en egen som gjorde nästan som vi ville. Jag och Torkel
debuterade dessutom som heliguider idag. Lite blandat resultat, med bland annat en
klockren felguidning ner i en återvändsgränd. Bagarn slet sitt hår.
Rustan cruisar ner under dagens sista åk. Benen var ganska möra på de flesta av oss efter
dagen och ölen på Lodgen smakade utsökt.
Detta får sammanfatta vår resa. Nu är det bara en sista middag kvar innan vi drar in till
Riksgränsen. Gänget är lite sugna på att träffa folk och ta sig en rejäl fest. Det kommer inte
att publiceras några några fler bilder från denna resa. D.A.M.P tar ledigt och väntar på att
fler jobb ska trilla in.
Istället så får ni boka in er nästa år och uppleva spektaklet på egen hand.
Vi vill passa på att tacka Ewald, Thord, Rustan, Daniel, Frederic, Chris och Håkan för att ni
vågade hänga med. Sedan finns det en hel drös med sköna människor som har gjort denna
resan möjlig. Ni vet säkert vilka ni är, och vi vet var ni bor.
KEEP POWDER CRUISING
Johan, Torkel och Bagarn
D.A.M.P
Choppern lyfte på morgonen och vi hade så mycket åkning framför oss som vi orkade.
Lapporten visade sig från sin bästa sida och dagen kunde börja.
Rustan och Daniel njuter av att vara på toppen. Detta var första toppen av tio som skulle
beträdas.
Torkel njuter av lite svensk snö. Han hade inga klagomål.
Helikoptern ser liten ut i de stora bergsmassiven. Bara att köra ner innan den hinner landa.
"Håll vispen varm"
Bagarn får sitt första heli-shot. D.A.M.P ser hela tiden möjligheterna och vinklarna.
Detta måsta vara höjden av lyx. Alla de andra grupperna på berget denna dag delade på en
helikopter, medan vi hade en egen som gjorde nästan som vi ville. Jag och Torkel
debuterade dessutom som heliguider idag. Lite blandat resultat, med bland annat en
klockren felguidning ner i en återvändsgränd. Bagarn slet sitt hår.
Rustan cruisar ner under dagens sista åk. Benen var ganska möra på de flesta av oss efter
dagen och ölen på Lodgen smakade utsökt.
Detta får sammanfatta vår resa. Nu är det bara en sista middag kvar innan vi drar in till
Riksgränsen. Gänget är lite sugna på att träffa folk och ta sig en rejäl fest. Det kommer inte
att publiceras några några fler bilder från denna resa. D.A.M.P tar ledigt och väntar på att
fler jobb ska trilla in.
Istället så får ni boka in er nästa år och uppleva spektaklet på egen hand.
Vi vill passa på att tacka Ewald, Thord, Rustan, Daniel, Frederic, Chris och Håkan för att ni
vågade hänga med. Sedan finns det en hel drös med sköna människor som har gjort denna
resan möjlig. Ni vet säkert vilka ni är, och vi vet var ni bor.
KEEP POWDER CRUISING
Johan, Torkel och Bagarn
D.A.M.P
Hurtigruten, Narvik - Ski & Sail
Sista natten ombord på Hurtigruten, lite vemodigt men alla är supernöjda. Bilarna stod på båten när vi klev på. Måste säga att det är fantastisk organisation på dessa båtar. Natten ombord på MS Midnatsol bjöd inte på några stora överraskningar, men vi såg i alla fall ett par damer under 75 år. Nytt rekord.
Vi vinkade adjö till vår sista båt. Nu var det Narvik som gällde. Men det skulle inte bli vår
sista vattentransport.
Vår vän i Narvik, Ketil hade styrt upp ett vikingaskepp som skulle ta oss in i fjorden för lite
Ski & Sail.
Kapten Bagewitz tog tag i rodret. Vi är alla glada om han inte slutar med sitt ordinarie jobb
som bergsguide.
När vi kom i land så hamnade vi på det mest surrealistiska ställe jag någonsin varit på. En
helt övergiven by. Undrar om det var pesten som gjorde att folk flydde. Det såg ut som om
folk hade lämnat stället på dagen.
När Ewald väl kom till topps så var dock utsikten lika vacker som vanligt. Denna gången var
det Ofotfjorden som var slutmålet. Måste vara fjord nummer femtioelva vi ser på denna
resan, men vi tröttnar aldrig.
Frederic behåller kläderna på idag och lägger ett par sköna pudersvängar ner mot båten.
Vi vill också passa på att skicka ett litet tack till våra sponsorer från "den övergivna platsen".
Jag tror att vi hittade minst 20 övergivna fordon på denna gård , och detta på en plats utan
bilväg. Märkligt.
Efter denna magiska dag så var det slut på Norge-äventyret och kryssandet. Vi korsade
gränsen för att checka in på Abisko Mountain Lodge. Efter en utsökt middag så börjar det
närma sig sängdags, och detta med fast mark under fötterna.
Powder Cruisen är inte över ännu. Imorgon står helikopten klar. Enligt chefen på lodgen så
har vi ett område stort som Österrike att flyga på, så någon orörd snö ska vi nog hitta.
Detta är redan den outstanding bästa resa jag har varit med om, och vi har fortfarande ett
par dagar kvar.
Kunde inte hålla mig. Här är ytterligare en bild från fordonskyrkogården. Vi gjorde allt för att
få liv i den gamla traktorn för att slippa gå några extra höjdmeter.
KEEP HELI CRUISING
Johan, Bagarn och Torkel
D.A.M.P
Vi vinkade adjö till vår sista båt. Nu var det Narvik som gällde. Men det skulle inte bli vår
sista vattentransport.
Vår vän i Narvik, Ketil hade styrt upp ett vikingaskepp som skulle ta oss in i fjorden för lite
Ski & Sail.
Kapten Bagewitz tog tag i rodret. Vi är alla glada om han inte slutar med sitt ordinarie jobb
som bergsguide.
När vi kom i land så hamnade vi på det mest surrealistiska ställe jag någonsin varit på. En
helt övergiven by. Undrar om det var pesten som gjorde att folk flydde. Det såg ut som om
folk hade lämnat stället på dagen.
När Ewald väl kom till topps så var dock utsikten lika vacker som vanligt. Denna gången var
det Ofotfjorden som var slutmålet. Måste vara fjord nummer femtioelva vi ser på denna
resan, men vi tröttnar aldrig.
Frederic behåller kläderna på idag och lägger ett par sköna pudersvängar ner mot båten.
Vi vill också passa på att skicka ett litet tack till våra sponsorer från "den övergivna platsen".
Jag tror att vi hittade minst 20 övergivna fordon på denna gård , och detta på en plats utan
bilväg. Märkligt.
Efter denna magiska dag så var det slut på Norge-äventyret och kryssandet. Vi korsade
gränsen för att checka in på Abisko Mountain Lodge. Efter en utsökt middag så börjar det
närma sig sängdags, och detta med fast mark under fötterna.
Powder Cruisen är inte över ännu. Imorgon står helikopten klar. Enligt chefen på lodgen så
har vi ett område stort som Österrike att flyga på, så någon orörd snö ska vi nog hitta.
Detta är redan den outstanding bästa resa jag har varit med om, och vi har fortfarande ett
par dagar kvar.
Kunde inte hålla mig. Här är ytterligare en bild från fordonskyrkogården. Vi gjorde allt för att
få liv i den gamla traktorn för att slippa gå några extra höjdmeter.
KEEP HELI CRUISING
Johan, Bagarn och Torkel
D.A.M.P
Hurtigruten, Lofoten och speed-cruising
Idag var det "go big or go home" som gällde. Vädret var sisådär och vi kunde välja på en mindre topptur eller på att gå hela vägen upp till Gjeitgalgartind. Självklart så gick gubbarna all-in. Vi hade alltså 1000 höjdmeter framför oss. Jag kände efter i kroppen på morgonen, men kunde inte hitta några giltiga skäl att ställa in, så det var bara att börja knata.
Fisken i Lofoten var fångad, rensad och upphängd. Nu ska den bara torka medan vi blev
blöta både från insidan och utsidan.
Torkel visade vägen med gott mod på sedvanligt norskt sätt.
Det gick snabbare än väntat och ta sig till toppen och åket tillbaka blev en riktig höjdare.
Chris visar hur man åker puder i USA.
Hela gänget halvvägs ner till fjorden. Jag har tappat räkningen på hur många fjordar vi har
skidat ner till på denna turen.
Torkel passar på att ta en bild på Ewald i insteget till denna ränna som Bagarn hittade på
vägen ner. National Geographics fotagraf Håkan ligger steget efter D.A.M.P som vanligt och
missar denna guldvinkel.
Väl nere vid fjorden så var det dags för After-Ski. Vi gillar ju vatten och full gas så valet var
egentligen givet.
Kall Arctic Beer och RIB kändes helt naturligt. Bara att lasta i skidorna och kasta loss för lite
äkta speed-cruising.
Rustan har koll på läget medan vi glider in i Trollfjorden. En av de smalaste passagerna i
Lofotens skärgård.
Väl tillbaka på Svinöya och lyxsviterna så hade Frederic tappat det helt. Efter en bastu och
ett par kalla hoppade han rakt ut i det svinkalla Atlanterhavet. Imponerande.
Nu är det dags för ännu en legendarisk fiskmiddag innan vi bordar Hurtigruten ikväll. Denna
gången är det M/S Midnatsol som gäller. Den nyaste båten i flottan ska ta oss till Narvik
där det ska bli nya spektakel imorgon. Det pratas om rena rama vikingaspelen.
KEEP CRUISING
Johan, Torkel och Bagarn
D.A.M.P
Fisken i Lofoten var fångad, rensad och upphängd. Nu ska den bara torka medan vi blev
blöta både från insidan och utsidan.
Torkel visade vägen med gott mod på sedvanligt norskt sätt.
Det gick snabbare än väntat och ta sig till toppen och åket tillbaka blev en riktig höjdare.
Chris visar hur man åker puder i USA.
Hela gänget halvvägs ner till fjorden. Jag har tappat räkningen på hur många fjordar vi har
skidat ner till på denna turen.
Torkel passar på att ta en bild på Ewald i insteget till denna ränna som Bagarn hittade på
vägen ner. National Geographics fotagraf Håkan ligger steget efter D.A.M.P som vanligt och
missar denna guldvinkel.
Väl nere vid fjorden så var det dags för After-Ski. Vi gillar ju vatten och full gas så valet var
egentligen givet.
Kall Arctic Beer och RIB kändes helt naturligt. Bara att lasta i skidorna och kasta loss för lite
äkta speed-cruising.
Rustan har koll på läget medan vi glider in i Trollfjorden. En av de smalaste passagerna i
Lofotens skärgård.
Väl tillbaka på Svinöya och lyxsviterna så hade Frederic tappat det helt. Efter en bastu och
ett par kalla hoppade han rakt ut i det svinkalla Atlanterhavet. Imponerande.
Nu är det dags för ännu en legendarisk fiskmiddag innan vi bordar Hurtigruten ikväll. Denna
gången är det M/S Midnatsol som gäller. Den nyaste båten i flottan ska ta oss till Narvik
där det ska bli nya spektakel imorgon. Det pratas om rena rama vikingaspelen.
KEEP CRUISING
Johan, Torkel och Bagarn
D.A.M.P
Hurtigruten, fiske och vidare till Lofoten
Vädret blev till slut lite mer norskt. Vi vaknade upp i Glomfjord till lite dimma och lätt regn. Det kändes direkt på gänget att vi inte skulle överträffa gårdagens skidåkning. Dessutom gick tre par bindningar sönder igår. Inte illa på tio personer. Efter lite rådslag så blev det bil utflykt Saltströmmen och fiske istället.
Frederic, Thord, Rustan och Daniel bestämde sig för att hyra en båt och testa fiskelyckan.
Den lokale fiskegubben skröt om hur stor fisk vi kunde vänta oss att få.
Det visade sig att Thord var mannen som hade bäst koll på läget. Detta praktexemplaret
måste väga tio kilo, minst.
Sedan var det bara att åka till Bodö och hoppa ombord på MS Lofoten, den minsta och äldsta
båten som fortfarande används av Hurtigruten. 44 år gammal och en riktig skönhet. Med
denna korsade vi den beryktade Vestfjorden utan problem. Bilarna fick inte plats och
lämnades i Bodö. Förhoppningsvis dyker dom upp imorgon kväll.
Efter en trevlig trerätters så närmade vi oss Svolvaer. Som ni ser så var utsikten dubblet så
bra som tidigare.
Väl framme så hamnade vi på Lofotens oustanding flottaste hotell. Utsikten är oslagbar och
jag och Torkel har lite svårt att krypa i säng. Vi vill bara vänta på soluppgången med en kall
Norrlands Pils i handen.
Men Bagarn har basunerat ut alpin väckning imorgon så det är bara att försöka få några
timmar i sängen. Tidig frukost och en hel dag på stighudar är det som gäller. Inte helt min
grej och jag känner redan att jag håller på att få en släng av den beryktade rando-snuvan.
Men alla bindningarna är nu fixade så det är väl bara att bege sig till topps.
KEEP CRUISING
Johan
D.A.M.P
Frederic, Thord, Rustan och Daniel bestämde sig för att hyra en båt och testa fiskelyckan.
Den lokale fiskegubben skröt om hur stor fisk vi kunde vänta oss att få.
Det visade sig att Thord var mannen som hade bäst koll på läget. Detta praktexemplaret
måste väga tio kilo, minst.
Sedan var det bara att åka till Bodö och hoppa ombord på MS Lofoten, den minsta och äldsta
båten som fortfarande används av Hurtigruten. 44 år gammal och en riktig skönhet. Med
denna korsade vi den beryktade Vestfjorden utan problem. Bilarna fick inte plats och
lämnades i Bodö. Förhoppningsvis dyker dom upp imorgon kväll.
Efter en trevlig trerätters så närmade vi oss Svolvaer. Som ni ser så var utsikten dubblet så
bra som tidigare.
Väl framme så hamnade vi på Lofotens oustanding flottaste hotell. Utsikten är oslagbar och
jag och Torkel har lite svårt att krypa i säng. Vi vill bara vänta på soluppgången med en kall
Norrlands Pils i handen.
Men Bagarn har basunerat ut alpin väckning imorgon så det är bara att försöka få några
timmar i sängen. Tidig frukost och en hel dag på stighudar är det som gäller. Inte helt min
grej och jag känner redan att jag håller på att få en släng av den beryktade rando-snuvan.
Men alla bindningarna är nu fixade så det är väl bara att bege sig till topps.
KEEP CRUISING
Johan
D.A.M.P
Hurtigruten, Glomfjord. Glöm allt annat
Nu börjar jag få slut på superlativ. Denna resan har redan överträffat allt jag någonsin gjort. Ska ni resa till en plats innan ni lämnar jordelivet så är det Glomfjord. Glöm Alaska, Chamonix, La Grave och allt annat.
Efter ännu en natt ombord så vaknade vi upp och käkade frukost till denna utsikten. Under
natten hade vi obemärkt passerat polcirkeln (eller moralcirkeln som dom säger här uppe).
Vi fick berättat från besättningen att de två vanligaste frågorna vid denna tidspunkt är:
Vilken färg har polcirkeln?
När går den vanliga solen ner, och när går midnattssolen upp?
Säger kanske en del om klientelet ombord.
När vi rullade av båten så var det fullständig kaos. Vår lokale guide Öyvind hade ställt till med
en rejäl välkomsthälsning. Skolan hade gett barnen ledigt för att kunna applådera vår ankomst.
Lokaltidningen var på plats med både reporter och fotograf. Lokalradion hade direktsända
intervjuer med oss. Det måste vara så här Julia Roberts känner sig vart hon än kommer.
Vi blev inte besvikna när vi fick skidor under fötterna. Liftsystemet var stängt, men Öyvind
öppnade upp stolliften bara för oss och ställde en pistmaskin till vårt förfogande. Lite nysnö,
ett ospårat berg med 1000 höjdmeter, blå himmel och Glomfjord i bakgrunden. Mitt absolut
största ögonblick någonsin som skidåkare.
Bagarn på toppen utan att ha gått en meter. Hit körde pistmaskinen oss. Löjligt.
Vårt första åk för dagen. Sist ner till fjorden får betala drinkarna ikväll.
Torkel siktar in sig på lunchen. Självklart så hade Öyvinds mamma bakat färskt bröd till oss.
Gänget gör sig klart för ännu en legendarisk tur. Det blir inte ens snack om vem som ska
åka först. Det finns plats för alla, och vi var de enda som släpptes upp på berget denna dag.
Vi avslutade skiddagen med att spänna på oss hudarna, mest för att vi skulle få lite
verklighetsuppfattning. En timme senare var vi på toppen av Istinden och spanade ut över
Atlanten och Lofoten.
Klockan halv sju var vi nere vi hotellet och Torkel plockade fram guran. Thord gör sitt bästa
för att sjunga med. Det blev nästan trafikkaos i den lilla rondellen.
Nu har vi avslutat en bättre middag och grabbarna sitter på puben och kollar Champions
League på storbildstv. Jag har ingen aning om hur det går. Det känns totalt oviktigt för
tillfället. Jag överväger nästan att ta flyget hem imorgon, för bättre än så här kan det inte bli.
Nästa stopp är Lofoten och vädret ser äntligen ut att bli sämre. Vi får väl åka ut och fiska torsk
eller något om vi inte kan åka skidor. Snacka om lyxproblem.
KEEP CRUISING
Johan
D.A.M.P
Efter ännu en natt ombord så vaknade vi upp och käkade frukost till denna utsikten. Under
natten hade vi obemärkt passerat polcirkeln (eller moralcirkeln som dom säger här uppe).
Vi fick berättat från besättningen att de två vanligaste frågorna vid denna tidspunkt är:
Vilken färg har polcirkeln?
När går den vanliga solen ner, och när går midnattssolen upp?
Säger kanske en del om klientelet ombord.
När vi rullade av båten så var det fullständig kaos. Vår lokale guide Öyvind hade ställt till med
en rejäl välkomsthälsning. Skolan hade gett barnen ledigt för att kunna applådera vår ankomst.
Lokaltidningen var på plats med både reporter och fotograf. Lokalradion hade direktsända
intervjuer med oss. Det måste vara så här Julia Roberts känner sig vart hon än kommer.
Vi blev inte besvikna när vi fick skidor under fötterna. Liftsystemet var stängt, men Öyvind
öppnade upp stolliften bara för oss och ställde en pistmaskin till vårt förfogande. Lite nysnö,
ett ospårat berg med 1000 höjdmeter, blå himmel och Glomfjord i bakgrunden. Mitt absolut
största ögonblick någonsin som skidåkare.
Bagarn på toppen utan att ha gått en meter. Hit körde pistmaskinen oss. Löjligt.
Vårt första åk för dagen. Sist ner till fjorden får betala drinkarna ikväll.
Torkel siktar in sig på lunchen. Självklart så hade Öyvinds mamma bakat färskt bröd till oss.
Gänget gör sig klart för ännu en legendarisk tur. Det blir inte ens snack om vem som ska
åka först. Det finns plats för alla, och vi var de enda som släpptes upp på berget denna dag.
Vi avslutade skiddagen med att spänna på oss hudarna, mest för att vi skulle få lite
verklighetsuppfattning. En timme senare var vi på toppen av Istinden och spanade ut över
Atlanten och Lofoten.
Klockan halv sju var vi nere vi hotellet och Torkel plockade fram guran. Thord gör sitt bästa
för att sjunga med. Det blev nästan trafikkaos i den lilla rondellen.
Nu har vi avslutat en bättre middag och grabbarna sitter på puben och kollar Champions
League på storbildstv. Jag har ingen aning om hur det går. Det känns totalt oviktigt för
tillfället. Jag överväger nästan att ta flyget hem imorgon, för bättre än så här kan det inte bli.
Nästa stopp är Lofoten och vädret ser äntligen ut att bli sämre. Vi får väl åka ut och fiska torsk
eller något om vi inte kan åka skidor. Snacka om lyxproblem.
KEEP CRUISING
Johan
D.A.M.P
Hurtigruten, Trondheim och Bagarns förflutna
Idag står pjäxorna och torkar i hytterna på båten. Vi är inte direkt ledsna för det. Efter två fantastiska dagar i Stranda och Stryn så var det välbehövligt med lite vila. Två nätter och en dag ombord gör att vi kan äta upp oss ta några drinkar.
Nästa skepp som skulle få stifta bekantskap med oss var Kong Harald. Självklart så hade
Torkel sett till så att besättningen höll maten varm till oss även om serveringen hade slutat.
Chris och Bagarn i förgrunden. I bakgrunden ser ni kvällens underhållning, damen till vänster
är 84 år och ska ha en stand up show ikväll. Vi som mötte henne igår och fick en försmak
kan utlova en barnförbjuden tillställning. Jag har aldrig mött en kvinna som är så grov i munnen.
Medelåldern på dessa båtar är skyhög. På förra båten såg vi en dam med rullator och i baren
igår kväll satt det en dam med droppställning och tog sig en stänkare.
Vi gungade in i Trondheim på morgonen och åt frukost innan vi begav oss in mot
Nidarosdomen. Vi har alla upptäckt att vi sover otroligt gott ombord. Kanske har det att göra
med att vi stängde baren ombord igår.
Det var på Nidarosdomens kortsida som vi upptäckte Bagarns historia. Enligt de gamla
skrifterna som vi kom över så var han Påve i sitt förra liv. Gissa vem av dessa tre som är
Bagarn. Helt sjukt likt eller hur?
Sedan var det bara att stiga ombord igen och ta för sig av lunchbuffén. Nu är vi på väg vidare
mot Glomfjord. Här sitter Håkan, Torkel, Rustan, Chris och Bagarn och njuter medan ön
Munkholm passeras utanför fönstret. Munkholm är ett ölbryggeri som endast gör alkoholfri öl.
Inte konstigt att vi bara åkte förbi.
Nu är det dags för stand up. Detta få vi inte missa
KEEP CRUISING
Johan, Torkel och Bagarn
Nästa skepp som skulle få stifta bekantskap med oss var Kong Harald. Självklart så hade
Torkel sett till så att besättningen höll maten varm till oss även om serveringen hade slutat.
Chris och Bagarn i förgrunden. I bakgrunden ser ni kvällens underhållning, damen till vänster
är 84 år och ska ha en stand up show ikväll. Vi som mötte henne igår och fick en försmak
kan utlova en barnförbjuden tillställning. Jag har aldrig mött en kvinna som är så grov i munnen.
Medelåldern på dessa båtar är skyhög. På förra båten såg vi en dam med rullator och i baren
igår kväll satt det en dam med droppställning och tog sig en stänkare.
Vi gungade in i Trondheim på morgonen och åt frukost innan vi begav oss in mot
Nidarosdomen. Vi har alla upptäckt att vi sover otroligt gott ombord. Kanske har det att göra
med att vi stängde baren ombord igår.
Det var på Nidarosdomens kortsida som vi upptäckte Bagarns historia. Enligt de gamla
skrifterna som vi kom över så var han Påve i sitt förra liv. Gissa vem av dessa tre som är
Bagarn. Helt sjukt likt eller hur?
Sedan var det bara att stiga ombord igen och ta för sig av lunchbuffén. Nu är vi på väg vidare
mot Glomfjord. Här sitter Håkan, Torkel, Rustan, Chris och Bagarn och njuter medan ön
Munkholm passeras utanför fönstret. Munkholm är ett ölbryggeri som endast gör alkoholfri öl.
Inte konstigt att vi bara åkte förbi.
Nu är det dags för stand up. Detta få vi inte missa
KEEP CRUISING
Johan, Torkel och Bagarn
Powder Cruise, Stryn hade båda delarna
Vi trodde aldrig att vi skulle kunna toppa Stranda, men i Stryn är allt möjligt. Detta var förmodligen min bästa skiddag på hela året.
På parkeringen vid skidcentrat sken redan solen och liften sparkades igång extra tidigt för
oss. Ewald och Torkel gör sig klara för action.
National Gegraphics reporter Chris lägger förmiddagens första svängar ner mot fjorden.
Det skulle visa sig att det inte var sista gången vi såg den vackra Nordfjord denna dagen.
Ewald strax innan han kastar sig ut i pudret och fäller den legendariska kommentaren,
"undrar vad alla rika människor gör idag?"
Jag och Bagarn hade inget bra svar på frågan. Istället passade vi på att plåta några bilder
för nästa års katalog. Gästerna hade vi tappat bort för länge sedan.
Samtidigt lyckades Torkel telemarka bort sig åt andra hållet. Lite svårt att hålla ihop gänget
denna dag.
VDn får passa sig. Personalchefen har börjat ta luft. Inget är längre sig likt.
Vi är färdiga med Vestlandet. Nu sitter vi i Molde och väntar på Hurtigruten. Nästa etapp norrut
kan börja. Lagbilden säger det mesta.
Jag skulle kunna lägga in 100 bilder från idag, men båten ska just gå. Imorgon blir det
sightseeing i Trondheim. Benen kan behöva vila.
KEEP CRUISING
Johan
D.A.M.P
På parkeringen vid skidcentrat sken redan solen och liften sparkades igång extra tidigt för
oss. Ewald och Torkel gör sig klara för action.
National Gegraphics reporter Chris lägger förmiddagens första svängar ner mot fjorden.
Det skulle visa sig att det inte var sista gången vi såg den vackra Nordfjord denna dagen.
Ewald strax innan han kastar sig ut i pudret och fäller den legendariska kommentaren,
"undrar vad alla rika människor gör idag?"
Jag och Bagarn hade inget bra svar på frågan. Istället passade vi på att plåta några bilder
för nästa års katalog. Gästerna hade vi tappat bort för länge sedan.
Samtidigt lyckades Torkel telemarka bort sig åt andra hållet. Lite svårt att hålla ihop gänget
denna dag.
VDn får passa sig. Personalchefen har börjat ta luft. Inget är längre sig likt.
Vi är färdiga med Vestlandet. Nu sitter vi i Molde och väntar på Hurtigruten. Nästa etapp norrut
kan börja. Lagbilden säger det mesta.
Jag skulle kunna lägga in 100 bilder från idag, men båten ska just gå. Imorgon blir det
sightseeing i Trondheim. Benen kan behöva vila.
KEEP CRUISING
Johan
D.A.M.P
Hutrigruten, legendariskt första dygn
Nu är vi igång på riktigt. Det är bara 24 timmar sedan vi gick ombord, men det känns redan
som om vi har varit ute en vecka . Ett underbart gäng med glada människor i alla åldrar bidrar
till att läget är på topp. Eftersom vi får se så mycket så tänkte jag inte skriva så många rader.
Det kommer att bli mycket bilder istället.
Håll tillgodo
Incheckningen på Hurtigruten fungerar ungefär som på vilken flygplats som helst
Dags för avfärd med Trollfjord, en av de nyaste båtarna i flottan byggd 2002
Daniel och Rustan njuter av ett glas bubbel medan Hurigruten lämnar hamnen i Bergen.
Sedan tog det inte lång tid innan musiken drog igång i baren. Damerna var inte sena att
bjuda upp till dans. Vi fick inte reda på namnet på denna unga dam, men hon var enligt
egen utsago 85 år gammal och fd idrottslärarinna.
Själv tog jag mig upp till jacuzzin och fick uppleva min överlägset vackraste solnednång
någonsin.
Bagarn gjorde en sedvanlig smitning och tog hissen upp till sin svit.
Soluppgången var det inte heller något fel på medan vi gled in mot Ålesunds hamn.
Dahubussen rullar vidare mot Sunnmörsalperna. Humöret var på topp.
Stranda skisenter var vårt första skidstopp. Självklart ställde chefen Hans-Anders upp med
full service. Pistmaskinen gick varm till toppen. Vädret och utsikten var det inte direkt
något fel på.
En glad Dahu på toppen av Roaldshorn.
Bagarn hade inga större problem att hitta orörd snö i Blådalen. Ännu en hård dag på jobbet.
Torkel och Hans-Anders inser att vi inte kommer att hinna med Hurtigruten denna dag.
Båten passerar långt nedanför i fjorden. Vi får ta nästa båt istället och stressen är obefintlig.
Självklart så hade någon vänlig själ parkerat bussen nere vid fjorden i Stranda centrum.
Efter 1200 höjdmeter med orörd snö på baksidan av Roaldshorn så var den första
skiddagen över.
Jag har sett Geirangerfjorden ett antal gånger, men aldrig någonsin så vacker som denna
eftermiddag. Inte ett öga var torrt.
Nu har vi precis avslutat en bättre fiskmiddag på Bryggja i Stryn med det lokala banditgänget.
Even "huggormsguide" Flo med följe höll låda under hela den utsökta trerättersmenyn.
Själv är jag på väg i säng eftesom den lokala guiden Rune Holen har utlovat något extra
imorgon. Det ska visst bli en flygande start. Med stryningarna kan man aldrig vara säker
på vad som händer.
Följ med på bloggen så får ni se vad det blev.
Med vår nyinköpta Nikon D40 har vi dessutom stora planer på att starta ett nytt
dotterbolag, D.A.M.P (Different Angle Media Production). Vi är själva löjligt stolta
över både namnet och bilderna.
KEEP CRUISING
Torkel, Bagarn och Johan
som om vi har varit ute en vecka . Ett underbart gäng med glada människor i alla åldrar bidrar
till att läget är på topp. Eftersom vi får se så mycket så tänkte jag inte skriva så många rader.
Det kommer att bli mycket bilder istället.
Håll tillgodo
Incheckningen på Hurtigruten fungerar ungefär som på vilken flygplats som helst
Dags för avfärd med Trollfjord, en av de nyaste båtarna i flottan byggd 2002
Daniel och Rustan njuter av ett glas bubbel medan Hurigruten lämnar hamnen i Bergen.
Sedan tog det inte lång tid innan musiken drog igång i baren. Damerna var inte sena att
bjuda upp till dans. Vi fick inte reda på namnet på denna unga dam, men hon var enligt
egen utsago 85 år gammal och fd idrottslärarinna.
Själv tog jag mig upp till jacuzzin och fick uppleva min överlägset vackraste solnednång
någonsin.
Bagarn gjorde en sedvanlig smitning och tog hissen upp till sin svit.
Soluppgången var det inte heller något fel på medan vi gled in mot Ålesunds hamn.
Dahubussen rullar vidare mot Sunnmörsalperna. Humöret var på topp.
Stranda skisenter var vårt första skidstopp. Självklart ställde chefen Hans-Anders upp med
full service. Pistmaskinen gick varm till toppen. Vädret och utsikten var det inte direkt
något fel på.
En glad Dahu på toppen av Roaldshorn.
Bagarn hade inga större problem att hitta orörd snö i Blådalen. Ännu en hård dag på jobbet.
Torkel och Hans-Anders inser att vi inte kommer att hinna med Hurtigruten denna dag.
Båten passerar långt nedanför i fjorden. Vi får ta nästa båt istället och stressen är obefintlig.
Självklart så hade någon vänlig själ parkerat bussen nere vid fjorden i Stranda centrum.
Efter 1200 höjdmeter med orörd snö på baksidan av Roaldshorn så var den första
skiddagen över.
Jag har sett Geirangerfjorden ett antal gånger, men aldrig någonsin så vacker som denna
eftermiddag. Inte ett öga var torrt.
Nu har vi precis avslutat en bättre fiskmiddag på Bryggja i Stryn med det lokala banditgänget.
Even "huggormsguide" Flo med följe höll låda under hela den utsökta trerättersmenyn.
Själv är jag på väg i säng eftesom den lokala guiden Rune Holen har utlovat något extra
imorgon. Det ska visst bli en flygande start. Med stryningarna kan man aldrig vara säker
på vad som händer.
Följ med på bloggen så får ni se vad det blev.
Med vår nyinköpta Nikon D40 har vi dessutom stora planer på att starta ett nytt
dotterbolag, D.A.M.P (Different Angle Media Production). Vi är själva löjligt stolta
över både namnet och bilderna.
KEEP CRUISING
Torkel, Bagarn och Johan
Hurtigruten Powder Cruise är igång
Vårens drömresa är i startgroparna. Under en dryg veckas tid kommer Alpine Legends att kryssa längs med Norges kust. Målet är orörd snö, vackra vyer och god mat tillsammans med ett glatt gäng gäster. Vi som guidar och sköter logostiken är Pelle Bagewitz, Torkel Karoliussen och Johan Andersson.
Vi har nu avverkat de "tunga" milen i minibuss från Engelberg via Göteborg och Oslo till Bergen.
Vigelandsparken i Oslo. Lite turistande på vägen till Bergen
Dahubussen på väg över Hemsedalsfjället
Om några timmar åker vi till flygplatsen och hämtar gästerna för att stiga på båten ikväll. Vi har alla skyhöga förväntningar på resan och adrenalinet stiger. Vädret ser grymt bra ut för helgen och snötäcket i Stranda och Stryn är rekorddjupt.
Hurtigruta-kajen från gamla stan i Bergen
Om vi hittar täckning längs med kusten så ska vi försöka uppdatera bloggen regelbundet. Nu ska det bli åka av.
KEEP CRUISING
Bagarn
Johan
Vi har nu avverkat de "tunga" milen i minibuss från Engelberg via Göteborg och Oslo till Bergen.
Vigelandsparken i Oslo. Lite turistande på vägen till Bergen
Dahubussen på väg över Hemsedalsfjället
Om några timmar åker vi till flygplatsen och hämtar gästerna för att stiga på båten ikväll. Vi har alla skyhöga förväntningar på resan och adrenalinet stiger. Vädret ser grymt bra ut för helgen och snötäcket i Stranda och Stryn är rekorddjupt.
Hurtigruta-kajen från gamla stan i Bergen
Om vi hittar täckning längs med kusten så ska vi försöka uppdatera bloggen regelbundet. Nu ska det bli åka av.
KEEP CRUISING
Bagarn
Johan
Var ligger denna glaciär synlig från pisten ?
Fotografiet är taget från pisten. Var ligger den ?
Vinn ära och berömmelse...
Vinn ära och berömmelse...
Dahu på menyn
Långt upp i dalen som leder upp och förbi klostret i Stora St Bernardspasset bakom mycket snö och en och annan bergskam ligger en fin berghytta vid namn Cabane de Velan på 2642 möh.
Här kan man äta Dahu i alla upptänkliga former. Se nedan ett utdrag ur matsedeln. Priserna är i schweizerfranc...
Spécialités « Dahu »
Här kan man äta Dahu i alla upptänkliga former. Se nedan ett utdrag ur matsedeln. Priserna är i schweizerfranc...
Spécialités « Dahu »
| Fondue Dahu | 22.00 |
| Omelette Dahu | 15.00 |
| Rösti Dahu | 15.00 |
| Croûte Dahu | 17.00 |
| Tarte Dahu tarte sucrée au chèvre frais (disponible seulement certains jours) | 5.00 |
Dahu international
Under alla våra resor samlar vi på namn på Dahu på andra språk.
Humperdink heter den enligt uppgift i gränslandet mellan schweiz och österrike.
Volberdinger är ett annat obekräftat namn för detta mytiska djur i det tyska språkområdet. En Volberdinger verkar dock sammanfalla mer med vårt svenska Skvader...
Hör ni talas om fler namn på detta ljusskygga djur så hör av er.
Humperdink heter den enligt uppgift i gränslandet mellan schweiz och österrike.
Volberdinger är ett annat obekräftat namn för detta mytiska djur i det tyska språkområdet. En Volberdinger verkar dock sammanfalla mer med vårt svenska Skvader...
Hör ni talas om fler namn på detta ljusskygga djur så hör av er.
Dahu
Vår kära maskot har många namn men också andra betydelser.....
Gogglar man Dahu kommer massor av udda uppgifter.
tex det 2 strängade kinesiska musikinstrumentet
http://www.paulnoll.com/China/Music/mus-dahu.html
eller det fullkomligt ointressanta Dallas Association of Health Underwriters http://www.dahu.org/
Gogglar man Dahu kommer massor av udda uppgifter.
tex det 2 strängade kinesiska musikinstrumentet
http://www.paulnoll.com/China/Music/mus-dahu.html
eller det fullkomligt ointressanta Dallas Association of Health Underwriters http://www.dahu.org/
Same same but different
Jag har återigen haft det stora nöjet att ha två grupper under två helger i rad.
Liksom förra året var den första perioden en magnifik marsvecka med strålande sol från klarblå himmel i fyra dagar. 15 glada njöt av fina pister, sol och mat i världsklass.
Men den nya Nokia telefonen var mycket intressantare än Monte Bianco 4810 m.ö.h. i bakgrunden.
Exakt en vecka senare är jag med en liknande grupp i Lenzerheide och där snöade det med mycket korta avbrott under fyra dagar.
Vinterns bästa puder vecka. Det fanns ett spår före oss till liften och det var liftskötarens....
Det låg pjäxdjup snustorr lössnö i de välpreparerade pisterna...
Detta råkade dessutom vara sista dagen för säsongen...
Liksom förra året var den första perioden en magnifik marsvecka med strålande sol från klarblå himmel i fyra dagar. 15 glada njöt av fina pister, sol och mat i världsklass.
Men den nya Nokia telefonen var mycket intressantare än Monte Bianco 4810 m.ö.h. i bakgrunden.
Exakt en vecka senare är jag med en liknande grupp i Lenzerheide och där snöade det med mycket korta avbrott under fyra dagar.
Vinterns bästa puder vecka. Det fanns ett spår före oss till liften och det var liftskötarens....
Det låg pjäxdjup snustorr lössnö i de välpreparerade pisterna...
Detta råkade dessutom vara sista dagen för säsongen...
Ett "hissnande" projekt
På besök i Alagna fick jag syn på ett choklad ägg skapat av den kreative chokladkonditorn Prato på Mirella som gjorde mig nyfiken. 
Det handlar om ett projekt som kallas Monte Rosa High Ring som ska förbinda Walserbyarna runt Monte Rosa med en tunnelbana som blir Europas högsta. Macugnaga, Alagna, Gressoney, Champoluc, Cervinia, Zermatt och Saas Fee. Investeringen beräknas i dagsläget till mellan 250-450 miljoner ?.
Källor
http://www.cipra.org/de/alpmedia/news/2571
http://www.montagna.tv/?q=node/4642
Vad tycks ?
Bra idé eller vansinne ?
Det handlar om ett projekt som kallas Monte Rosa High Ring som ska förbinda Walserbyarna runt Monte Rosa med en tunnelbana som blir Europas högsta. Macugnaga, Alagna, Gressoney, Champoluc, Cervinia, Zermatt och Saas Fee. Investeringen beräknas i dagsläget till mellan 250-450 miljoner ?.Källor
http://www.cipra.org/de/alpmedia/news/2571
http://www.montagna.tv/?q=node/4642
Vad tycks ?
Bra idé eller vansinne ?
