Kick Out i Frankrike

Nu kan vintern börja. Helgen som gick samlade vi våra kära guider under
Peffes ledning i Annecy för att fira av året som gått, och samtidigt ladda
batterierna inför kommande äventyr. Tyvärr så kunde inte alla komma
loss, men vi var tio starka Dahuer som anlände på torsdagen för att nästan
omgående gränsla ett gäng Tour de France hojar.

 

Det visade sig att vi skulle tillbringa ganska många timmar och mil på
cykelsadeln de kommande dagarna. Drygt tio mil blev det säkert, medan
min bakdel tyckte att det var närmare det dubbla. daHultberg visade
snabbt var skåpet skulle stå och var den (ä)nda som kom upp på den
första bergsetappen. 



Efter närmare fyra mils cykling den första dagen så visade Peffe upp en
av sina lokala skidorter. Jag varken vill berätta eller kommer ihåg namnet
på området, men drygt 700 fallhöjdsmeter i kombination med nordsida
brukar vara en lyckad kombination. Kan nog bli en sväng hit till vintern.
Cia och Jossan njuter av sommaren i sittliften.



Väl uppe på toppen så möttes vi av en oslagbar utsikt. Jag förstår inte 
varför inte fler människor besöker Alperna under sommaren. Minst
lika förföriskt som på vintern. Vi checkade in på en hytta som skulle 
vara vår bas det första dygnet. Passade även på att genomföra ett par
konferenspass med gänget. Världens vackraste konferensrum eller?



Om man inte tyckte att solnedgången var tillräckligt vacker...



... så var det bara att vänta på soluppgången som inte var mycket sämre
den.



Efter frukost gav vi oss iväg på en liten vandring. Erik och Chris rekar
skidbara linjer inför vintern.



Kombinationen av sol, berg och dessa människor är som det bästa Kinder-
ägget i hela världen. Omöjligt att inte må bra under dessa omständigheter.



Sedan var det bara att cykla ner från berget igen och se vad Annecy
hade att erbjuda. Första stopp var självklart ett ställe som serverade
Kronenbourg och Crêpes.



Men dagens fyspass var inte över ännu. Varje fredag kl. 20:00 spärras
gatorna i Annecy av för att invaderas av 300 människor på inlines och 
stan förvandlas till ett rullande jippo. Var ju tvunget att testas.

Varken Anna eller Lian hade haft hjul under fötterna förut, men klarade
galant av den dryga milen.



Nästa dag blev tack och lov lite lugnare med badliv och legendarisk picnic
vid sjön. Alla ingredienser är inhandlade på den lokala matmarknaden
i Annecy.

Diverse vattensporter skulle provas och båtar införskaffades.



Cia dominerade på vattenskidorna



medan Chris och Erik hade lite mer problem med seglingen. Fattar inte
hur fransosen vågade släppa ut en göteborgare och en schweizare vind
för våg i den starka blåsten. 

 

Eftermiddagen avslutades självklart med den mest franska sporten av
de alla. Ett parti boule som jag och Chris gick segrande ur.



Vi var alla mer än nöjda so far, och förstod inte hur Peffe skulle kunna
toppa detta inför avslutningen. Men självklart hade han ett ess kvar i
rockärmen, nämligen Palace Beach som ni ser i bakgrunden.



Gudomlig fransk mat med halvtaskig service i makalös miljö fick avsluta
vår helg. Precis som det ska vara i Frankrike eller hur?
Om ni inte har varit i Alperna under sensommaren så har ni det kvar på
listan över "to do"resor.

Hör av er till oss på Västmannagatan om ni behöver tips.

KEEP LONGING FOR THE WINTER

Johan


Fullsatt på Gugglan!

Innan sommaren är över hade jag tänkt hajka över till Rifugio Guglielmina
i Col d´Olen mellan Gressoney och Alagna, på den Piemontesiska sidan
av Monterosas liftsystem. Planen var att njuta en lunch hos de alpina legenderna
hyttdirektör Alberto och vinkällaransvarig Francesco, men döm om min
förvåning när jag möttes av fullsatt (och knäpptyst) uteservering till toner
av klassiska mästerverk.



Vi vet att Rifugio Guglielmina är populär på vintern, ni som varit där känner
till dess charm. Även ett besök sommartid är väl investerad tid. Just denna
dag i augusti så var det många som tagit kabinen upp eller till fots anlänt
för att lyssna på konsert på 2880 möh. Av lunchen blev det inget för min del
denna gång...



Pappa Franco hade i alla fall tid att hänga med mig över en kaffe och han
såg ut att stormtrivas i minglet på terrassen.



En tur över skidsystemet från dal till dal är häftigt även på sommaren, tar lite
mer tid, men det är väl det som är poängen. Hann konstatera att bygget av nya
toppkabinen till Punta Indren ser ut att gå framåt och bör öppna till vintern.
Fuskade upp mot Bettaforca med lite liftåkande, och det gjorde ju inte ont
att kasta ett dahu-öga mot Salzadalen och den massiva Lysglaciären.....



Lunchen? Jorå, de gör goa mackor hos Elisabetta på Salaticaféet också!

These boots were made for walking!

/Signor daHultberg

Bröllopsyra

Sommaren börjar gå mot sitt slut och jag är tillbaka på kontoret i

Stockholm igen. Sista veckan blev en orgie i bröllopsfester.

Efter att ha lämnat det underbara Stryn så bar det av till Mölle i Skåne.
VDn skulle gifta sig med sin Clara. Efter närmare ett år av förberedelser
så var det egentligen bara vädret som kunde ställa till det, men efter regn
på förmiddagen så sprack det självklart upp lagom till vigseln i kyrkan.



Alpine Legends ställde upp med ett starkt lag. Förutom Lian, Henrik Nilsson
och Henrik daHultberg på bilden så var även Peffe och Skogis med och firade.



Inte ett öga var torrt. Det blir inte mycket vackrare än så här eller hur?



Eftersom båda Clara och Erik är gamla brantåkare så kändes det självklart
med lite skidutrustning till drinken.

Sedan var det dags för middag och dans med magisk utsikt och en välregisserad
solnedgång. Med tanke på Eriks matintresse så var det ingen som blev 
direkt överraskad över att maten var utsökt.



Efter några dagars vila hemma hos föräldrarna i Skåne så var det dags för
nästa bröllopsfest nere i Alperna. Två av mina schweiziska vänner, Roy och
Sandi bestämde sig för att bjuda in till fest bland bergen. Jag värmde upp 
med en cykeltur vid den vackra sjön Zugersee.



Fick sällskap av den alpina hunden Jil som passade på att ta ett svalkande
dopp.



Sedan bar det av upp till Engelberg för att få lite närkontakt med mina favorit-
berg. Hahnen är nästan lika vackert som på vintern.



Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Efter en kväll med glada vänner så
lyckades jag gå med på en simtävling mot Dani på Okay-shopen. Jag är en
talanglös simmare, men Dani hade precis varit i USA och opererat om sitt
knä. Eftersom han hoppade på kryckor så tänkte jag att det finns kanske en 
chans till vinst. Det var inte mycket till simning och vi fick ta en paus halvvägs
under det 70 meter långa racet.



Tro det eller ej, jag lyckades faktiskt kamma hem segern med en armlängds
marginal. Min första och största seger i karriären.



Jag hann även med en grillkväll med några av mina bästa Alpvänner innan 
det var dags att flyga tillbaka hem till verkligheten. Vill man uppleva en legendarisk
skiddag i Engelberg så är det stor sannolikhet att det blir många skratt om 
Roy, Chris, Högi och Dani är närvarande.

Sommaren börjar närma sig sitt slut och vi flyttar nu fokus mot vinter. Hör av er
till oss om ni har några önskemål om legendariska skidresor till vintern. Eller
kom förbi på en kaffe på Västmannagatan i Stockholm. Kontoret är öppet.



KEEP SWIMMING

Johan


På jakt efter Tomme (de chevre)

Det var en gång en guide



och en turist



på jakt efter den mytomspunna osten Tomme de chevre.
De cyklade och vandrade i många timmar längs den vackra sjön och högt
upp i bergen för att söka efter dess ursprung



Väl uppe på drygt 1750 meter över havet hittade de en stig som ledde över
hiskeliga klippor och annat farligt till den söta lilla getfarmen. I dalen i
bakgrunden kan man ana Albertville...



Med välkomnande hundskall och porlande vatten nådde vi den lokala
ostbutiken



Efter ett visst förhandlande kring våra goda intentioner fick vi komma in till
det allra heligaste, nämligen ostkällaren..



Här insisterar vår stolte ciceron och ostmästare Francis att vi ska smaka på
de 5 olika ostarna han gör. Tomme de chevre, chevrotin, chevre frais m.fl
variationer på temat getmjölk. Han förklarar att han bor här med sina getter från
juni till oktober och mjölkar sina getter morgon och kväll och att vissa ostar
måste göras med en gång och andra kan vänta eller hur det nu var..

För er som vill veta mer om ost så rekommenderar vi boken
Vem snodde Osten? 

Micke o Peffe på ostjakt 

Trekking på legendarisk led!

Högsommar i Monterosa och de kommande två veckorna är två av de
fyra veckor per år som det är mycket folk i Champoluc. De andra två är
nyårsveckan och karnevalsveckan. Men förutom lite trafikstockning på
den nylagda kullerstenen utanför Hotel Breithorn, så var det bara den
lilla liftkortskön som väckte uppmärksamhet. Väl uppe på berget var det
åter lugnet som satte sin prägel.



Dotter Julia tog snabbt täten, mamma Valeria höll ihop truppen på mitten
medan jag och morfar Eugenio tog kön. Vallhunden Noah var som vanligt
överallt. Vi tog liften upp till mellanstationen Crest för att nå den legendariska
vandringsleden som trampats i hundratals år mot lunchmålet Mascognaz!



Inte för hårt för små barn och äldre deltagare men ögonbedövande vacker
slingrar sig stigen lätt upp och ner,  men mest längs med berget, genom
en varierad barrskog, mjukt gröna ängar och över skummande vita forsar.



Efter en timmes vacker vandring når man så nästa dalgång och den lilla
walserbyn Mascognaz på 1820 möh.



Hotellet är fullbelagt under högsommaren och deras lilla restaurang serverar
en sagolik Grigliata mista. Blandad grilltallrik. En Pinot Noir och lite Polenta
till det så blir alla nöjda! Denna magiska institution för välmående, där för
övrigt undertecknad gifte sig och firade bröllopslunch för fyra år sen, drivs av
Rocco och hans stab.



Efter lunchen bar det av nedåt längs den klassisk vandringsleden som sedan
urminnes tider bundit ihop Mascognaz med huvudbyn Champoluc. Vi börjar
med att fylla på vattenflaskorna bredvid den lilla kyrkan från 1600-talet.



Detta var en tur som passade hela familjen. Hela Ayasdalen kryllar av små
sköna turer för alla där man kan ha som mål att landa på nån av alla trevliga
matställen som finns runt om på berget, rifugios eller på agriturismos.



Kanske nöjdast av alla var dagens guide Julia Hultberg, som sjungandes
tog täten från start till mål. Dagen efter ska hon upp på hög höjd och tälta
en natt med pappa, dvs jag.

Gröna berg till folket!

//Stolta pappa Henrik



RSS 2.0