Free Radicals i Champoluc!
om snöläget i årets puderhåla, Champoluc, och styrde kosan mot Italien
och Ski Lodge Sherpa Prasec.
Åkarna var Jon Larsson, Emanuel Hedvall och hans tremänning och tillika
nytillskott i laguppställningen, Tom Oliver Hedvall. Bakom kameran som
vanligt den begåvade fotografen Henrik "Bergman" Andersson.
Jon Larsson bombar en pow-boulder under överinseende av "Bergman"
som under förmiddagens filmande hann med ett antal tagningar som till
slut räckte till cirka 15 sekunders film. Klart man behöver hela säsongen
på sig för att få ihop till en hel film.
Jon Larsson gillar läget.
Under tisdagen lotsade Alpine Legends Italienkontor grabbarna till grann-
byn Gressoney och med 20-30 cm orörd nysnö i den tomma lärkskogen
vid Jolanda var lyckan gjord.
Tom Oliver tar rejält med luft genom den glesa branta lärkskogen.
En lekpark för vuxna barn. Så kan man känneteckna terrängen ovanför
Gressoney La Trinité. Passar Free Radicals-teamet utmärkt. Här finns allt
för en lyckad skidfilmsdag på berget. Kommer solen fram ordentligt under
onsdagen är planen att boota upp på höjd och sätta några fina stora linjer.
Emanuel "Mosse" Hedvall laddar fullt ut och Bergman låter kameran rulla.
Hela firman på stighudar!
våra stamgäster! Platsen var en gammal favoritort, Alagna Valsesia, i norra
Piemonte. Här stöter man på Alpina Legender var man än vänder näsan...
Vår gamla medarbetare och en av våra favoritguider Sergio Gabbio tar hand
om den lätta gruppen med sitt pedagogiska lugn och får flera offpist-nybörjare
att lägga sina första 8´or (nåja) efter en tur uppför på stighudar. Allt under
blå himmel, sol och i sagolika snöförhållanden i Monterosa Ski area.
Efter vår lilla tur med Sergio var det många som insåg att det var en otroligt
härlig naturupplevelse att ta sig uppför för egen maskin och "earn his turn"!
Det snabba gänget med mer offpist-vana blev först lite snopna när de inte
fick åka med legenden Sergio, men insåg efter en tur i ospårad snö i den
klassiska Salza-dalen att deras guide Andrea Enzio, inte var nån gröngöling
i sammanhangen. Som guidechef i Alagnas anrika guidekår och med
first descent-signum på snowboard på Lyskamms nordsida + ett antal
galna dito från +4000 möh på skidor så fick de sitt lystmäte ändå....
Vår egen guideklippa Hasse och nya legenden Andrea Enzio på lut.
Dagen avrundades på bästa sätt och enligt god tradition, tycke och smak
på anrika Rifugio Guglielmina. Här hölls after-ski, konferens, vinprovning,
3-rätters middag samt disco i baren nästan ända fram till soluppgången.
....Och vilken soluppgång sen! Trots lätt molntäcke både ovan och under
så fick gästerna den legendariska soluppgång man hade beställt.
En cappuccino till denna bild och man kunde lätt dra på sig pjäxorna igen!
Det här gör vi gärna om, gång på gång. Med stighudar eller inte, 2009 ser
ut att kunna bli den bästa skidsäsongen med det bästa snöläget i modern
tid, från Alagna Valsesia i öst till Saint Jacques i väst! /Henke & Hasse
Ovan molnen…
...är det alltid fint. Jag fick en kalasdag med Charlotte, Karin, Danielle och
Martin. Vi åkte till en fin liten Schweizisk ort i närheten av Luzern. Den som
följer med på januari Freeride kanske får njuta av samma åk och en fantastisk
utsikt. En klar dag ser man även ner till Brienzersee.
Danielle, Charlotte och Martin på väg mot dagens först åk.
Lunch i all sin enkelhet. Skönt att njuta av solen redan i januari.
Mätta och glada tjejer, redo för ett par svängar till.
Charlotte spanar in nästa åk. Lite stenigt på toppen, men sedan ett långt fint
åk ner till kabinbanan.
Sista åker ner till byn. Det flyter på bra för Karin...
In i dimman och dags att åka tillbaks till Engelberg.
Anna
New Year in the Davos area
2 days ago and 1100 miles away I was sitting at my kitchen table in Edinburgh
and now I am setting foot in the town of Davos. It's New Years Eve and the plan
is to go up to the Silvrettahütte - 5 hours ski touring from a remote car park in the
Davos area.
After a somewhat slow start we are clipped in and heading up the long flat snow
covered road to the Silvrettapass (I forgot my ski boots oops). The cloud is sucked
right in. It was something like -15c. Last night 20cm of fresh snow fell and we are
hoping there is going to be more higher up on the glacier.
We climb on for 2 hours and manage to gain some height and pop through
the thick cloud to see where are. At our final destination the sun is shining
and we are all excitably chatting about lines we could ski on the way down.
This was my first time in the area and already I was impressed with the
opportunities available but I was told I hadn't seen anything yet.
A quick stop was made to set up our camp for the second night stay, which
would be in Bivy bags.
The next part of the mission - to get to the hut - turned out to take somewhat
longer than expected. We reached the highest point but we had to then ski
down to the hut at 6:00pm. It was pitch black and the stars and moon where
shining and it was as though we had torches above us when we were skiing
down to the hut. Everyone was tired but after 5 minutes of skiing in fresh
powder we were all smiling again.
6 am alarm buzzing - oh boy time to get up. Quick bowl of porridge and time
to get on to the glacier.
After such a long day yesterday and with some start of session aches and
pains we walk off the cobwebs and take in the stunning scenery around us.
The mission for the day had been to head up a peak by the name of Piz Buin
which may ring bell as a sun cream not a mountain. The story goes that an
Austrian chemist went to climb the peak and after 3 days of sun came back
badly sun burnt. From then on he made it his mission to invent what we now
know as sun cream today. It became apparent that we might not have the time
to get from the peak with the conditions looking icy so we changed objectives
and a decision was made to just get in some nice turns on the glacier.
I spot a couloir to our right when we are still climbing but am told by the rest
of the team to stop dreaming -how the hell did I think I was going to get up
there and ski it. Might just have to come back in spring and see what happens! :)
Quick lunch at the top and then it was time to ski down through the glacier.
The snow was amazing - about 15 to 20 cm of fresh light powder on a hard
smooth base made for fast conditions and great skiing- much better that
we had thought.
After some great turns we made our way back to the camp site, got the tea
on and talked about the day's experiences.
As soon as dinner was over and the sun started to drop out of the sky the
temperature drops down to -12c and everyone made a fast move in to the
warmth of their sleeping bags. I had managed to slip in a wee bottle of
Whisky not the whole thing - just the amount that you need to help you nod
off to sleep at these temperatures.
Day 3
After a surprisingly good night's sleep the team took some time to get
themselves out of the warmth of their bags and spent most of the morning
talking and drinking tea .We did finally drag ourselves out and it was
knocking on 11 am .Time to get on the skis and get back to the land of the living.
The ski out was monotonous, along a road and to our surprise one of the
local sledge drivers let us hitch a lift to make are 1 hour skate into a 10
minute roller coaster ride around the small snow covered roads.
3 days in the wilderness have made for a fantastical motivating start to the
year. 2008 was full of surprises and challenges and I feel ready for whatever
2009 has to offer. Bring it on.
Mike, The Scottish One
Nygamla glidmedel
Efterforskningar visar att den har sitt ursprung i Aravis där den mest kända orten heter La Clusaz.
Det årliga mästerskapet äger rum i januari vid Col de Croix Fry i den lilla bergskommunen Manigod.
Några driftiga ungdomar har startat en nytillverkning av Le Paret. Hitech varianten heter Yooner.
Vi valde den välforborgade topphemliga rodelbanan alias nedlagda bergbanan vid Le Grand Revard. (Orten är Frankrikes äldsta skidort jubilerar just sina hundra år. Ungefär som St Moritz.... )
Den gångna klara nattens fullmåne var perfekt för att ge de lilla ljus vi behövde för att pröva.
5500 meter och 950 höjdmeter senare
En söndag kväll i januari..
Vill du veta mer om Yooner
kolla
http://www.youtube.com/watch?v=j1CikfZyRt8
eller
www.yooner.com
Ett par dagar i St. Mo"rich"
inför vinterns grupper i Engadindalen. Vädret var precis som vanligt. Med
322 soldagar per år (enligt turistbyrån), mycket snö i december och en av
Schweiz kallaste dalgångar så var det bara att ta på långkalsongerna, smörja
in näsan med solkräm och ge sig upp på berget.
Utsikt mot sjön Silvaplana (Chris favoritplats på sommaren där han kite-
surfar på helgerna) från Corviglias liftsystem. Det var lite kallt om näsan, men
så fort solen kom fram så blev det riktigt behagligt.
Det tog inte lång tid innan vi hade lyckats sniffa upp lite orörd snö. Turisterna
i St. Moritz är mer intresserade av nypistade backar och lyxiga luncher än
lössnön. Här siktar vi in oss på några svängar ner mot grannbyn Celerina.
I bakgrunden ser ni Pontresina och glaciäråkningen på Diavolezza.
Snön var inte bottenlös men av yppersta kvalitet. Att vi dessutom inte såg
en enda människa på hela åket gjorde naturupplevelsen ännu starkare.
Både jag och Chris var överrens om att vi har världens bästa jobb.
Självklart så ska varje lyckat offpiståk sluta i en snårig bäckravin med riktigt
tät snårskog. Vi korsade säkert bäcken fem gånger och förstod snart varför
det inte var så många spår före oss.
På vägen upp igen med liften kunde vi nöjt konstatera att spåren blev helt
ok. Nere i dalen ser ni landningsbanan där de flesta av St. Moritz gäster
landar med sina privatflyg.
Även vi skidåkare behöver äta lunch, så vi begav oss till El Paradiso för att
uppleva hur "the rich and famous" beter sig. Nu är det inte första gången
jag är i St. Moritz, men jag blir lika överraskad varje gång. Maten och utsikten
är i och för sig gudomlig, men att ha en gräns på minst 500 kronor per person
är väl ändå lite att ta i. Denna lilla osttalriken till förrätt kostade endast 175
kronor, men då ingår spektaklet med alla plastikopererade damer och diamant-
utsmyckade solglasögon.
Nu var det inte bara skidåkning som gällde. Vi skulle även kolla in lite hotell
och matställen. De nya rummen på vårt favorithotell var helt fantastiska. Detta
är själva entrén. Sovrummet med "walk in closet" räckte gott och väl till för
vår packning. Sedan kommer jag inte ihåg om badrummet var andra eller
tredje dörren till vänster.
Vi fick även äran att äta middag med hotelledningen. Maten, vinet och servicen
är fantastisk och Michael och Andrea såg till att vi inte hade tråkigt. Vi passade
också på att kolla in nattlivet och lyssnade på lite live-musik på Stübli. Diamond
Club får vänta till nästa gång.
Sedan var det bara att hoppa ner i den gigantiska sängen för några timmars
sömn innan tåget tog oss tillbaka mot Engelberg igen. Kan även berätta att
kälkbanan mellan Preda och Bergün såg magisk ut. Vi var nära att hoppa
av och ta ett åk, men vi sparar det till en annan gång.
Soliga hälsningar från en glad Dahu
KEEP SKIING
Johan
Mellandagar fulla av skidåkning m.m.
En pittoresk by mitt i franska alperna med imponerande skidåkning i nordläge.
1300 fallhöjdsmeter. Lite mer än Åre..
Orten heter Beaufort är mer känd som centrum för den bästa hårdosten i
Frankrike, Le Prince de Gruyère, som visserligen är en schweizisk uppfinning
men förfinad i Savojen.
Vad vore en dag i Megeve utan Papparazzi
Här utanför Alpette en i Guide Michelin omnämnd krog i backen.
Men inte alla "kändisar" är ointresserade av en kopia av fotot...
Observera prisnivån på dagens rätt ... 25€!
Megeve förblir trots detta... en mycket vacker plats.
Här anar vi Mont Joly till höger och Mont Blanc i fonden
Jossan gör fina spår 2 veckor efter senaste snöfall.
Med hälsningar från den västra falangen
Peffe