alpinelegends

Förra veckan var vi tio Legendguider som samlades i den Schweiziska
Världscupsbyn Lenzerheide för att förbereda för en stor grupp gäster. Johan,
Anna, Bagarn, Mike, Chris, Karin, Cia, Hasse, Jossan och jag. Efter en
benhård förhandling delades förberedelserna upp emellan oss och Cia,
Mike, Jossan och jag fick göra grovjobbet. Vi skulle köra runt och kika på
restauranger i det östra systemet. Slitsamt. Det borde vi hinna innan lunch.
Och innan dusch och klädbyte. Och innan färden skulle gå till Zurich och vi
skulle möta de första ankommande gästerna.



Det hade snöat i närmare 36 timmar och bara systemets nedre liftar var
öppna. På väg upp hände nu fyra fantastiska saker samtidigt.  När blir det
så? 1. Kabinbanan till toppen på högsta berget i Lenzerheide systemen, 
Rothorn 2861 möh, öppnar mirakulöst. 2. Vi kommer med den första kabinen
till toppen. 3. I kabinen står ägaren till superhäftiga Hotel Kurhaus, Giancarlo,
som undrar om vi vill åka med honom och hovmästaren Katharina. Giancarlo
är född och uppväxt i byn så detta är hans bakgård och lekplats. 4. Samtidigt
skingras molnen och himlen blir den blåasteblå. Jackpot!



Cia och Jossan i förväntansfull väntan på kabinen som just börjat gå.



Giancarlo visar oss kantarellställe efter kantarellställe...



Vi är 6 åkare som lägger 6 spår. Mike, Jossan och Giancarlo garvar i kapp.



Jossan och Mike beslutar att vi hoppar över lunchen.



Cia flyter fram i allt det vita som aldrig tycks ta slut. Beslutet att även hoppa
över dusch och klädbyte har aldrig varit lättare.



Trots att fler åkare har hittat upp på berget nu kan vi inte sluta. Efter detta åket
sitter mitt leende i hela veckan.



Med flera minuters marginal möter vi våra gäster på Zurichs flygplats. De är
sååå varmt välkomna!

Ibland har man tur! Tatiana

Årets upplaga av January Freeride är igång. Tror det är sjätte året i rad som
vi kör detta upplägget. Ett gäng glada och välbekanta ansikten mötte upp
på Zürich flygplats igår. Det var våra kära Falköpingsfreeriders Henke, Holmvik
och Bonden. Dessutom dök ett par av våra cruisers från vår Hurtigrutentripp i
våras upp, Ewald och Thord.



Skumpan var kall och uppskattad medan vi rullade vidare till Martigny där
Bagarn stod och skakade tänder utanför Agipmacken. Det var tydligen stängt
och han hade inte fått sin espresso. Nu var vi äntligen fulltaliga och resan
kunde gå vidare mot vårt första etappmål, Grimentz i Val d'Anniviers. Bilvägen
upp är inget för höjdrädda, men väl framme är det bara att njuta av den
välbevarade arkitekturen i Grimentz, som flera gånger röstats fram till
Schweiz vackraste alpby.



Vi checkade in på mysiga Becs de Bosson och sov gott första natten innan
det var dags att ge sig i kast med skidåkningen. Nu skulle det visa sig om
det var en felsatsning av Falköpingsligan att ställa upp med de fetaste skidorna
som går att uppbringa på marknaden.



Thord visade att gammal är äldst genom att lägga några riktigt fina svängar
i skön stil. Vädret var helt ok och trots att det inte hade snöat på en vecka så
sniffade Bagarn upp riktigt bra snö till oss.



Vi hade även bestämt oss för att ta med stighudarna denna gång för att kunna
ta oss länge bort från systemet. Trots att det var premiär för en del av gänget
gick första dagens promenad lysande. Det blir nog inte sista gången på resan
vi använder dom.



Efter lunch lättade molnen ytterligare och vi kunde njuta av den storslagna
utsikten. På andra sidan Rhônedalen ser ni den gamla alpklassikern Crans
Montana.



Även undertecknad lyckades hitta lite orörd snö på vägen ner till after skin.



Vi avslutade skiddagen i grannbyn St. Jean med en stor stark efter ett
storslaget åk som började med fantastiska förhållanden och avslutades
med lite mer fostrande snö. Vi var alla överrens om att det var en perfekt
start på veckan och att benen känner sig redo för mer.
Medan jag sitter här och skriver så har Bagarn varit ute på byn och bokat
upp middagsrestaurangen. Känns lite nervöst för eftersom det brukar vara
mitt område. Blir det lyckat så får jag väl sadla om och bli bloggare på heltid.



KEEP SKIING

Johan

...är det alltid fint. Jag fick en kalasdag med Charlotte, Karin, Danielle och
Martin. Vi åkte till en fin liten Schweizisk ort i närheten av Luzern. Den som
följer med på januari Freeride kanske får njuta av samma åk och en fantastisk
utsikt. En klar dag ser man även ner till Brienzersee.

Danielle, Charlotte och Martin på väg mot dagens först åk.
 

Lunch i all sin enkelhet. Skönt att njuta av solen redan i januari.





Mätta och glada tjejer, redo för ett par svängar till.



Charlotte spanar in nästa åk. Lite stenigt på toppen, men sedan ett långt fint
åk ner till kabinbanan.
 

Sista åker ner till byn. Det flyter på bra för Karin...

In i dimman och dags att åka tillbaks till Engelberg.

Anna

2 days ago and 1100 miles away I was sitting at my kitchen table in Edinburgh
and now I am setting foot in the town of Davos. It's New Years Eve and the plan
is to go up to the Silvrettahütte - 5 hours ski touring from a remote car park in the
Davos area.

After a somewhat slow start we are clipped in and heading up the long flat snow
covered road to the Silvrettapass (I forgot my ski boots oops). The cloud is sucked
right in. It was something like -15c. Last night 20cm of fresh snow fell and we are
hoping there is going to be more higher up on the glacier.

We climb on for 2 hours and manage to gain some height and pop through
the thick cloud to see where are. At our final destination the sun is shining
and we are all excitably chatting about lines we could ski on the way down.
This was my first time in the area and already I was impressed with the
opportunities available but I was told I hadn't seen anything yet.

A quick stop was made to set up our camp for the second night stay, which
would be in Bivy bags.

The next part of the mission - to get to the hut - turned out to take somewhat
longer than expected. We reached the highest point but we had to then ski
down to the hut at 6:00pm. It was pitch black and the stars and moon where
shining and it was as though we had torches above us when we were skiing
down to the hut. Everyone was tired but after 5 minutes of skiing in fresh
powder we were all smiling again.

6 am alarm buzzing - oh boy time to get up. Quick bowl of porridge and time
to get on to the glacier.

After such a long day yesterday and with some start of session aches and
pains we walk off the cobwebs and take in the stunning scenery around us.
The mission for the day had been to head up a peak by the name of Piz Buin
which may ring bell as a sun cream not a mountain. The story goes that an
Austrian chemist went to climb the peak and after 3 days of sun came back
badly sun burnt. From then on he made it his mission to invent what we now
know as sun cream today. It became apparent that we might not have the time
to get from the peak with the conditions looking icy so we changed objectives
and a decision was made to just get in some nice turns on the glacier.

I spot a couloir to our right when we are still climbing but am told by the rest
of the team to stop dreaming -how the hell did I think I was going to get up
there and ski it. Might just have to come back in spring and see what happens! :)

Quick lunch at the top and then it was time to ski down through the glacier.
The snow was amazing - about 15 to 20 cm of fresh light powder on a hard
smooth base made for fast conditions and great skiing- much better that
we had thought.

After some great turns we made our way back to the camp site, got the tea
on and talked about the day's experiences.

As soon as dinner was over and the sun started to drop out of the sky the
temperature drops down to -12c and everyone made a fast move in to the
warmth of their sleeping bags. I had managed to slip in a wee bottle of
Whisky not the whole thing - just the amount that you need to help you nod
off to sleep at these temperatures.

Day 3

After a surprisingly good night's sleep the team took some time to get
themselves out of the warmth of their bags and spent most of the morning
talking and drinking tea .We  did finally drag ourselves out and it was
knocking on 11 am .Time to get on the skis and get back to the land of the living.

The ski out was monotonous,  along a road and to our surprise one of the
local sledge drivers let us hitch a lift to make are 1 hour skate into a 10
minute roller coaster ride around the small snow covered roads.

3 days in the wilderness have made for a fantastical motivating start to the
year. 2008 was full of surprises and challenges and I feel ready for whatever
2009 has to offer. Bring it on.

Mike, The Scottish One

Nu är vårens drömresa klar för bokning: Hurtigruten Powder Cruise 18-26 april 2009

Premiärturen i april 2008 blev en succé och nu kör vi uppföljaren. Kolla in här på
bloggen från april 2008 så får du en bild av vad det handlar om. Både gäster och
guider var överens om betyget, "den bästa och mest exklusiva skidresan någonsin".

Flygen till Bergen och från Kiruna är prisvärda för tillfället. Ju tidigare ni bokar
desto billigare blir det.

Denna resa kan du som individuell gäst åka med på. Om ni är ett gäng skidåkare
som är sugna, men inte kan dessa datum så är det bara att höra av sig. Vi kan
skräddarsy resor på andra datum eftersom Hurtigruten har en avgång varje dag.

Har du andra frågor så är det bara att kontakta mig på [email protected]
eller +41 79 656 91 50.
Priset för hela kalaset är 38 000 SEK, men då ingår det mesta utom flyget.

Känner du någon annan som skulle kunna vara intresserad så är det bara att
sprida ordet.

KEEP CRUSING

Johan

Då var säsongens första svängar avklarade. Detta skedde i Stryn på det 
norska vestlandet av alla ställen. Normalt förknippas denna ort med
sommarskidåkning och få skidåkare vet att det även finns ett högklassiskt
skidområde nere i Stryn centrum på vintern. Två liftar och närmare 700
höjdmeter ger riktigt bra skidåkning under högsäsong. Båda liftarna
var öppna i helgen och åkningen i pisterna var helt ok, men de stora
offpist-åken får vänta tills nästa gång. Varken benen eller snön inbjöd
till några större utmaningar. Försäsongsträningen har väl inte varit på
topp denna hösten heller.

Hur som helst så var det en magisk helg i ett vackert snölandskap med goda
middagar och kall öl på Graff-huset där Henke Wemby och bröderna Graff från
det lokala slakteriet tog hand om oss.
Jag och Lian blev löjligt bra omhändertagna.


Hjelledalen är nästan lika vackert som på sommaren, en aning kallare dock.


Inne i huset var julstämningen hög tack vare Henkes nyinköpta julpynt.
Det är nog första gången på 40 år som någon provar att bo i huset under vintern.


Väl uppe i backen visade Henke oss några av sina favoritrepor. Utsikten är
faktiskt snäppet vassare än på de flesta platser i Alperna.


Däremot så slår nog italienarna norrmännen på fingrarna när det kommer
till lunch i backen. Detta var i och för sig en utsökt våffla med Julebrus, men 
pasta och ett glas rött vinner i längden enligt min och Lians uppfattning.


Efter lunchen tog Henke med oss på ett par nya svängar utanför pisten.
Det var sista gången denna helgen som vi lämnade de preparerade backarna.
Snön var, enligt oss svenskar värdelös. Norrmännen kallar det fostrande, 
alternativt intressant.


I söndags var det första advent och det passerade inte obemärkt förbi.
Förlorade ägg, majonnäs och spekeskinka på rostat bröd laddade våra magar
för ännu en skiddag. Den äldre av bröderna Graff poserar med den gigantiska
adventsljusstaken.


Lian poserar nöjd på toppen av Steindalsheisen. Några minuter senare
gör hon säsongens första rejäla vurpa. De bilderna finns att köpa på vårt
kontor. Som vanligt när Lian gör något så görs det ordentligt.

Senare på kvällen slöt gänget från Flo upp med stora nyskjutna köttstycken 
från hjort och ren. Magisk middag innan vi tog oss till den lokala puben på
Nygård Camping för lite jakthistorier med de lokala bönderna. Puben är
det enda stället i Hjelledalen på vintern som serverar öl (nu säger jag dock
inte att alkohol och skidåkning hör ihop) och den är öppen en dag varannan
helg. Snacka om bra timing för oss att vi kom rätt helg.


Avslutningsvis så kände jag mig tvingad att ta med denna bilden.
Norrmän är ju kända för att gå till topps och inte använda lift. Det måste vara
därför som de har så här många varningsskyltar bara för att ta en enkel släplift.
Tänk hur många skyltar som skulle behövts om de hade stollift.

Nu kan vintern dra igång på allvar. Snön vräker ner i Alperna och den 13e december 
tar vi med alla våra guider till Disentis/Sedrun i Schweiz för att köra vår kick off.
Vi har bestämt oss för att vara laddade till tusen och ge våra gäster den bästa 
servicen som går att få tag i. 

Hoppas vi ses på ett berg snart

START SKIING

Johan