Swedish design awards
I can´t resist to follow up on Henriks blog with this picture of a guest
from last week in Åre, Johan Göthberg. With his permission I am posting
this picture of him and his fantastic hat. This would have suited perfectly
with the jacket that Henrik found in Italy. 
Long live the destination badges : )
/Anna
Scottish Pow Pow
With one on the best winters on record still pounding our mountains and cities, I took to the hills with some fellow self employed friends to catch the blue sky's fresh weekday pow pow- scottish style. The motley crew assembled for this assault were to be Dave Robertson, my kitesurfing amigo and the Ginger Ninja, James Parkinson
Our fist stop was to be the infamous Glencoe http://www.glencoemountain.co.uk/ with one of the steepest inbound runs the Scottish hills have to offer with The Fly Paper coming in at 40 + degrees. As we got dressed in the car park the sun was already beating down on us and not an ounce of wind or clouds in sight. I had to pinch myself to remember that I was in my homeland of Scotland.
After picking out the last of the fresh snow that the weekend warriors had left us, we took a short walk to a line which has been on my mind since I was a wee boy.
Mission complete
After ski was to be at the King's House Hotel with some inquisitive local Dahus eating all the bar snacks
Day 2 the mighty Nevice range
Nevis Range ( http://www.nevisrange.co.uk/ ) is home to one of the world's toughest down hill MTB course on the world cup circuits. It also has some of Scotland's top skiing with views to Scotland's highest mountain Ben Nevis. Its a magic place to be. We were joined by good friend Dave Comrey who managed to negotiate a day off for what turned out to be collectively one of our best day's skiing in Scotland.
View over the back to the winter wonderland
After a warm up run from top to bottom the temptation to look further afield was just too strong and the next thing we knew we were looking over in to the back corries of Aonach Mhor. I will let the photos do the talking.........
Yes - thats Scottish pow pow people
Incoming
Dave ripping up the fresh pow
The ginger master at work
In the last 6 months I have been very privileged to travel to China and bike through the Himalayas into Tibet and Nepal and also to ski in the war torn country of Kashmir. Days like this in your own backyard are so special and hit deep down into my soul. This is what it's all about - good friends, good powder and the the country where you were born. I'm praying for the ice age to come back to Scotland and dust the hills with more of this white gold.
Sometimes what we are looking for is just around the corner and not half way around the globe.
Till next time........
Mike
P.S Photos Taken from Dave's Video camera Thanks Dave http://www.tightlyundone.com
Kyrgyzstan - 94% mountains!
Squeezed inbetween Kazakstan, Uzbekistan, Tadjikistan and China lies
the politically fragile nomad country Kyrgyzstan covered by mountains.
High mountains with many peaks in the 5.000-7.000 m range. 30% of
the country is said never to melt. To us, Johan, Jax, Kjersti and me that
sounded like a great place to go skiing!
Both my luggage and Johan didn´t make the connection from Istanbul
to Bishkek...and the next flight would be 24 hours later...so I got to
borrow equipment while we skied for a day with the locals in Toguz Bulak
about an hour from the capital Bishkek. My stuff is red and Kjerstis ski
is black. I got cooler poles though.
The afterski for sure made it up for the laid back slope-skiing this day.
It was lethal! With poker on the hood of a car and betting on Ulak-Tartysh,
a rough game played by two horse-mounted teams and involving a goat
carcass we felt like we do not know how to have fun in the west.
We were told that broken noses and dislocated shoulders are common
details of this game.
While waiting for Johan and my luggage we were offered Slava´s, our
guide and driver´s, own brew of fire water. Needless to say waiting for
a 04.00 arrival was not so bad after all.
Johan arrives at 4 in the morning and gets to hit the firewater immeadiately.
We have a long drive ahead on mountain roads to Karakol in the Tien -Shan,
The Celestial Mountains on the border to China. Finally we are all here and
ready to ride!
We meet up with local Kyrgyz freeriders Lida and Slava and take the
snowmobiles to their playground beyond where the ski-lifts end in Karakol
Ski base. Ladies first so Kjersti and I get to go. No heli this week due to
high risk of avalanches.
Johan scouts if we should go right or left.
Slava goes right...
...and we decide on the left side. Crowds? Nope.
Kjersti gets down first into the pine-forest zone that actually reaches
above 2.800 meters.
Another day we take the 4WD Mitsubishi-bus to the Chon-Ashuu pass in
order to drive up, skin a little and then have nice decents of 900m. Now,
we don´t really make it to the pass at 3.822 since the road is closed
due to avalanche risk and not cleaned. However, after a short discussion
(involving money) with the local policemen blocking the road to the pass,
and a positive mindframe, we make the little bus atleast make it to 3.200
before the radiator liquid pours out and the engine decides to burn. So,
while we boot with lightly clad Slava and Lida, our masterguides Vasilij and
Dadja Slava get to work on the car.
And Voila! By the time we come down there´s a new vehicle awaiting
us. In the middle of gook! Amazing!
Fot the last section of our trip, we move to the Suusamyr Tourist Base
in the Suusamyr Valley in the Kyrgyz Ala Too Range. An area that we reach
from the dramatic 3.586 m Tor Ashuu pass. We are later told that early
local free riders used to drive up to the pass and ski down under the
electrical poles for orientation. One of the days we try a similar approach
but use the newly built ski lift in the Too Ashuu and then shuttle with car
back to the top.
The base runs as a paragliding base in the summer and freeride base
in winter. We introduced the famous "rundpingis" and skid along quite
well in our magic slippers given to us as a welcome present by Alina at
Top Asia. Riders from Russia, USA, Germany, Kyrgyzstan, Norway and
Sweden could then brighten the evenings and get out of breath at 2.300 m
playing this world famous ping-pong game.
As we were taken up by catski and booted the rest, a lot of time could
be spent playing. Here I am enjoying mountain FR3 (Free Ride 3)
Dennis waiting for us with the catski and a magic view over FR1 and the
valley.
Farytail landscapes but some days we had little visibility and navigated
by this giant plant the locals referred to as Markovnik. Not to be found
under that name in a flora book...
Johan with a Markovnik in view. Powder to last a lifetime.
Dog? Wolf? Wolfdog? In January, we were told, it´s wise to bring a rifle
with you since the wolfs gather in big flocks to mate. Lucky we were there
in February...
The nearest town is called Paris. No joke. Johan is shopping for more
beer for the rund-pingis tournament.
All set for a good evening. Baltika at 7% makes for a short but good game.
Final day at Suusamyr and we have sunshine. Kjersti does her thing.
Jax making his mark on this beautiful place. FR1 in the back while Jax
is on FR3.
Maybe I can sum it up to endless mountains, vast wilderness, some of
the most welcoming people I have met and a good vibe that goes straight
to the heart. And stays there.
I will be back to this magic place on the planet!
Tatiana
Mitt i vintern möte i Champery
Champoluc, Engelberg, Annecy och Stockholm. Det strategiska valet föll
på Champery, en lugn mysig by en kabinbana från Port du Soleil med
lagom transferavstånd från Genève.
Jag och Johan körde från Engelberg tillsammans med Jossan och Jens och
plockade upp Erik i Vevey. Där tog vi ett Mc Donalds stopp och satt ute i
vårvädret och lekte med deras kampanj där det gällde att samla märken
och fylla i ett monopol..., kul spel! Tur vi inte hade mer tid för då hade
vi nog suttit där än och ätit burgare bara för att se vilket märke vi skulle få.
Vi checkade in på Hotel Suisse och var för första gången sen i december
tillsammans alla fem, kul! Vi hann mötas ett par timmar innan det var
dags för kvällens middag. Peffe hade hittat en stjärnkrog som drevs av
en matkemist! C21 hette stället som låg tvärs över gatan från Hotell Suisse.
Vi provade de mest underliga rätter. Mest annorlunda var nog Henkes och
Johans gåslever i form av müsli som smattrade när man åt den...
eller Peffes soppa som stelnade när dom hällde upp den. Kanske mer
spännande än gott...
Vi försökte även checka nattlivet, men det fanns inte så mycket att checka
i Champery en måndag kväll så det blev en kvällspromenad och en tidig kväll.
Vi lever som vi lär så trots att vi denna gång levde upp till 6 timmars konferens
om dagen ; ) så hann vi även med att ta några svängar tillsammans.
Vi svängde igenom Avoriaz och åt lunch i Les Lindarets innan vi tog oss tillbaks
till Schweiz och vårt boende för natten.
Här lämnades vi helt ensamma att elda i spisen och laga kvällens middag
ostfondue.
Umgås, prata framtid och vara seriösa...
På morgonen vaknade vi innan liftarna öppnat och fick ett magiskt piståk
ner till byn utan några andra människor, utan liftljud, på mjuk manchester,
bara vi fem...
Avslutningsvis var vi tvugna att leka lite, får väl se om bildbevis kommer,
men vi kunde lätt konstatera att vår unge VD kommer från generationen efter
kortsvängens storhetstid.
Tack kollegor för ett par givande dagar i Champery!
KEEP MEETING!
/Anna
Alpine design awards
particularly designed ski wear. I definitely enjoy some guys that might
not "geared up" since -88, keeps me entertained on a cold day on the piste.
Classical fluffy body suit from O´Neill, definitely makes me feel like surfing...
Why didn´t we see more of this favourite; FIRE & ICE!!
This 30 cm wide "back plate" on a nice violet Nevica jacket caught my attention
in a cable car last month. Sure I am blessed in my hunting, living in the italian
Alps... Must be one hell of a technical jacket....
But the outstanding superior winner of "back plates" goes to this artistic
guy, what a vagabond by the way, who just slipped out the door at La Grange
Restaurant yesterday, I desperately but gently asked him to take a photo
of the masterpiece, since I was so impressed...
Maybe not ski resorts only, but a mighty job with the needle by his mum!
He proudly presented that his favourite trip actually was to Sweden. He
actually even admitted that some of the marks he got from his brother...
Never stop exploring new resorts!
/daHultberg
Heliski Monterosa
Prognosen sa snö. Och moln. Locket på. Grått, mulet och flatljus...
Det blev tvärtom, varje dag, när vi hade äran att åter igen genomföra
en drömresa till Monterosa. 
När solen sken från klar himmel även dag 2 så ringde jag givetvis upp vår
gamle vän Sergio i Alagna. Han hade också räknat med dimma och drivis,
så han var inte bokad för dagen och tyckte att Heliskiing absolut kunde
vara det rätta verktyget för att ragga upp lite fallhöjd fyllt med ospårat puder.
Temat var som vanligt stora åk och ögonbedövande vyer. Efter en himmelsk
rotation upp till Cavallo, så långt upp i Valsesia det går att komma så tog
vi fart som första grupp ut för dagen ner mot dalen. Inte svårt att känna
sig "on top of the world" med denna vy.... Jonte laddar sedvanligt fullt ut!
Freddan tyckte att föret var alldeles perfekt och pumpade vidare....
Ubbe hittade tydligen lite djupare snö än oss andra...
"Best group in my life" och "welcome to my office" var två klassiska fraser
som återigen lämnade Sergio Gabbios läppar och som vanligt var vi starkt
benägna att ta honom på orden en dag som denna!
Åket i sig tog väl närmare 1,5 timme och det störde absolut ingen. Väl
nere i Alagna smakade det som vanligt magiskt gott med en italiensk lång-
lunch. Det blev inget mer offpiståk denna dag. Räckte gott och väl med
ett åk. Då vet man att det var ett sjuhelsikes åk. La Dolce Vita i kubik.
Over and out!
/daHultberg
On a diet in Obwalden
According to me Laub is always great, but on a mogul day you're not as stressed as on a powder day and you have time to enjoy a long lunch at Ritz. A käseschnitte and a glas of rose perhaps. This fantastic dish, take a peace of bread soak it in white wine and cover it with nice cheese, eggs sunny side up and some fried ham...
In the evening we decided to see what we could put together ourselves, after scanning the counters at Coop the menu ended up as follows:
Hot shots as aperitif
Maybe not the most beautiful but perfect balanced taste and no complains regarding the quantity.
The aperitifs where followed by a (if I may say so myself) delicious fish soup:
You can never fail by serving the desert of deserts, Hofdesert (Anthony had a couple of bowls)!
In order to round up a meal probably you need to serve a Kaffee Zwetschgen (a pinch of coffee, sugar and plum liquor):
After dining at home we needed a change of scenery for breakfast, why not go up to Jochstübli? It turned out to be a perfect choice not only did we have a great breakfast we also where at the lifts before the crowd.
If you're going to ski full on for a whole day you need a good breakfast:
Start off with some local cheese and a good cup of tea.
Round your breakfast up with pancakes, ice cream and an espresso - and you're ready to go!
For lunch we just had a rösti with eggs and bacon.
For the untrained eye it may look a bit similar to the käseschnitte but I assure you it's not, delicious as well but different.
To end a perfect day of eating we had to go up to my old home at Flühmatt (situated 300 vertical meters above Engelberg) and enjoy a schnitzel.
It might not look like it but it tastes absolutely fantastic!
Finish your meal with a Coupe Denmark or a Coupe Pineapple.
KEEP EATING!
/ Erik
Feedback
I know that we are far from perfect, but I just have to share this feedback
that we received from one of our clients this winter. It´s easy to do
your best when you have guests like this. Hope they come back again
so that we can top this performance.
The organization committee and Alpine Legends did a superb
job - everything seemed totally seamless, nothing was a problem.
I can't speak enough about Alpine Legends. Everything from
top-to-bottom was considered and our stay was made that much
more effortless by the superior teamwork of the AL crew. Always
smiling, always helpful. Every detail was attended to from the
sport activities and transportations, equipment rental, lift passes,
etc. to the conference equipment. They are by far one of the best
organizations I've had the pleasure of working with.
Alpine Legends are adding huge value. The few hours that we
were skiing with them are what give the conference a 5.
This was my first conference and I was extremely impressed. It
was by far the most unique and one of a kind work conference I
have ever experienced! The hospitality provided by colleagues
in Switzerland as well Alpine Legends was a real treat. I am anxious
to be back in Switzerland next year!
Alpine Legends models our core behaviors. They are a class act.
I'm very pleased that we support and do business with AL. There
are things we could learn from their absolutely client focused approach.
Every year I am more and more impressed with the care and level of
attention from Alpine Legends.
Alpine Legends rocks! Chris was a perfect ski guide! He did listen
to what we were asking for and maximized the few hours we had to ski!
Alpine Legends - what a great bunch of people. Totally outstanding.
I hope we continue to work with them.
KEEP STAYING HUMBLE
Johan
La Malfatta - klassikern
på Sherpa Prasec i Monterosa? Varför inte kalla in en alpin legend i form
av mr Alagna himself; Sergio Gabbio, en av Alagnas främsta bergsguider!
Sergio säkrar vid insteget och börjar fira ner Carl-Johan "Jojo" för den
branta klippiga rännan. Ner mot det pudriga paradiset och tillika stora
legendariska off-piståket La Malfatta.
Jojo får äran att dansa ner på sina telemarksskidor i det halvmeterdjupa
pudret. Ett av många underbara åk längs Malfattas vidsträckta dalgång.
Stora ytor är temat! Under en magiskt blå himmel befinner vi oss långt
från liftköerna vid Alagnas kabinbanor.
Jojo och Örjan tog med sig sina skidåkarpolare Anders och Per och här
visar Anders var skåpet ska stå.
Freeride Paradise från sin bästa sida och snöröken stod tät efter daHultberg.
Sergios gråa lockar lurade gästerna lite på morgonmötet, men ingen hade
nån chans att haka på när han väl tog fart på hemmaberget.
Just another day in Paradise! Grazie Sergio! Tack grabbar för idag!
/Henriko
Bormio 3000!
panoramavy över Alta Valtellina, och rakt under oss, på den klassiska
alpbyhöjden 1225 möh. vilar den mysiga byn Bormio. Detta innebär som ni
höjdmetertörstiga skidnördar snabbt kan räkna ut en rejäl differens och
helt enkelt ett riktigt fett åk!
Vi kan stolt presentera vår "nya" ort Bormio, med omnejden Valtellina.
Härifrån kommer den legendariska bittern Braulio, den delikata skinkan
Bresaola och de nebbiolo-baserade kalasvinerna Sfurzat. Någonstans norr
om Bergamo och med namnkunniga grannar som Livigno och Santa
Caterina Valfurva, så fann vi oss snabbt tillrätta. Vår guide Pontus stretchade
ut rejält i de magiska böljande pisterna ner från toppstationen i väntan på
både gäster och nysnö.
Vår grupp anlände på torsdagseftermiddagen och efter den sega transfern
så kände vi att det var läge att mjuka upp både kropp och själ och la
välkomstmötet i de gamla romerska baden strax ovanför byn med utsikt
över både byn och skidberget. Här badade romarna i varma källor för
2000 år sen och det gamla badet, "Bagni Vecchi", är populärare än nånsin.
Första skiddagen föll snön försiktigt över bergen och vi njöt av Bormios
magiska pister och unnade oss av den goda maten och lät snön vräka
ner en natt till. Dag 3 var vi så efter en kort busstur mitt i det fjäderlätta
vita guldet i grannorten Santa Caterina. Från dryga 2750 möh kunde vi
leka ner i den svarta opistade störtloppspisten "Deborah Compagnoni,"
fd alpin legendar som har detta som hemmaberg. Vi kunde knappt tro
våra ögon när solen snart bröt igenom och gav oss en förmiddag som
sent ska glömmas.
Eftermiddagen fördrevs i samma anda. Skönt med en "mindre" ort där
vi fick hela berget för oss själva. För den som inte åkt Champagnepuder
tidigare så fick man munnen full i Santa Caterina! Rörliga puderbilder finns
att avnjuta på denna länk; http://www.youtube.com/watch?v=1W6IbB9buzM
På toppstugan hittade vi den här härliga reklamtavlan, hade ingen aning
om att Ingemar Stenmark gjorde reklam för dansk bira i sin ungdom.....
Vi rundade av sista skiddagen med en brakmiddag på den magiska krogen
Al Filo, hos superkocken Max.
Gissa om vi kommer åka tillbaks till Bormio snart igen!
Håll höjd!
/daHultberg
Peak Performance
snyggaste och bästa kläder. Som en del av samarbetet så brukar vi åka
skidor några dagar med gänget från Peak Performance.
Eftersom det i dagarna är den stora ISPO-mässan i München så passade
det utmärkt både för mig och Bagarn, och för Peak att ta några dagar
innan mässan att testa nästa åra prylar. Den svenska säljavdelningen
plus ett par kunder kom och hälsade på i Engelberg och i Lenzerheide
för några dagars skidåkning. Att det sedan var både sol och ett par decimeter
nyfallen lössnö gjorde inte det hela sämre. Som grädde på moset så
lyckades vi klämma in en legendarisk 30-års fest på Hotel Kurhaus i
Lenzerheide. Nico Pesko, chefen på Alpernas bästa skidbutik bjöd in
oss att festa med alla sina vänner.
Här nedan kommer lite bildbevis från skidåkningen och smakprov på
den nya kollektionen.
Hela gänget värmer upp på toppen av Mount Titlis i Engelberg.
Johan ser ut som en kyckling men kör som en hel karl.
Alexander ser rött.
Jerker visar att han gillar att vara säljchef för det här gänget.
Linda tycker att det är helt ok att vara ensam tjej i gänget.
Anders gillar både snön och kläderna
Tomas tyckte att det var värt att ta några dagar ledigt.
Johan testar om kläderna tål snö.
Även en säljchef kan vara en duktig skidåkare.
Anders gillar orörd snö
Alexander försöker att få lite luft under skidorna
Linda gillar rosa
Johan tycker att gult och rosa är en bra kombination
Bagarn gillar både sitt jobb och sina Peak Performance kläder
Det var ett gäng trötta och nöjda säljare som åkte vidare till München,
men jag tror att deras leenden kommer att smitta av sig på mässan.
Tusen tack för att vi får åka i era kläder
KEEP SKIING IN PEAK PERFORMANCE CLOTHES
Johan
Freeride 2010
För sjätte året i rad gick Alpine Legends resa, January Freeride Week
av stapeln. Detta året så hade hela Falköpingsligan tagit ledigt för att
vara med. Henke, Domarn, Bonden, Holmvik, Walle och Hasse stod start-
klara i Genève när jag plockade upp dem med minibussen. Eftersom de
har varit med på de flesta av de föregående resorna så var kravet
nya orter, massor av puder och gärna lite bad på kvällarna.
Snön skulle inte vara några problem eftersom vi fick nästan en halvmeter
den första natten. Vi mötte upp Bagarn i Chamonix och checkade in på
ett längdåkarhotell. Dagen efter så stod vi startklara vid Aiguille du Midi
för att vara med i första kabinen upp. Vi fick två legendariska åk från
mellanstationen innan vi åkte över till Le Tour för att ta ett åk ner mot
Vallorcine.
Dag 1 var avklarad och vi kände att vi var i gång. 
Sedan var det bara att köra genom tunneln till Italien för att nästa dag
mötas av strålande sol och orörda toppar. Vi fick med oss de tre största
åken från Arp och en stund i poolen på fyrstjärnigt hotell.
Henke gillar läget på väg ner mot Dolonne
Själv hade jag inga problem att hitta orörd snö trots att jag åkte sist i
gänget.
Nästa dag åkte vi till den lite mindre kända dalen Lötschental för att
mötas av resans bästa snö. Det var tre dagar sedan sista snöfallet men
inte ett spår utanför pisterna. 1800 fallhöjdsmeter liftbaserad åkning.
Bara att tacka och ta emot.
Domarn verkar nöjd med valet av skidort.
Bonden saknade inte gården denna dag.
Efter Lötschental så började gästerna att skrika efter mer bad. Jag och
Bagarn lyckades sniffa upp en magisk SPA-anläggning med utomhuspool
i Ovronnaz. Nu skulle det visa sig att det inte bara var poolen som levde
upp till förväntningarna, skidåkningen gick inte heller av för hackor.
Hasse fick användning för sina breda skidor i den perfekt stakade skogen.
Walle längtade inte hem till Falköping.
I Ovronnaz hände även det omöjliga. Bagarn tog luft utför denna gigantiska
klippan. Landningen satt som en smäck och jag tror inte att det är sista
gången detta händer.
Bonden hittar ännu mer orörd snö.
Bagarn tyckte att det var en helt ok dag på jobbet.
Holmvik tyckte att det var en perfekt dag att ha semester.
Efter Ovronnaz så hoppade vi först ner i poolen en gång till innan vi hoppade
in i minibussen för att ta oss till Villars sur Ollon (magiskt namn eller hur?)
Där checkade vi in på ett mysigt pang innan vi gick och käkade italienskt
hos Lotta på Restaurant Toscana. Avslutade med en legendarisk Brunello-
grappa.
Jag hittade orörd snö även i Villars trots att det nu var nästan en vecka
efter det senaste snöfallet.
Våra gäster summerade dagarna som "best ever" och jag är nog benägen
att hålla med. 5 skidorter i 3 länder på 5 dagar är klart godkänt. Dessutom
så korsade vi i stort sett aldrig några andra spår. Bagarn får med beröm
godkänt för sin guidning.
KEEP FREERIDING
Johan
Air time is prime time
här är det inte mycket att orda om; Gillar du Randonné, ski touring,
skidalpinism-, kärt barn har många namn, så gör dig icke besvär."
Förlåt Henke, min käre kollega som nästan inledde sitt förra inlägg på
detta sätt. Var bara tvungen att kontra. Det italienska sättet att åka puder
på är säkert fantastiskt, men jag föredrar den något mer kontroversiella
schweiziska stilen. Men maten i Italien är säkert bättre.
I lördags hände det som inte händer speciellt ofta. Min gamle vän och
tillika turistchef i Disentis, Frederic Füssenich ringde förra torsdagen
och frågade om jag hade lust att följa med på lite heli skiing. Inget svårt
val och eftersom jag redan hade planerat en helg där så var saken avgjord.
Men det skulle bli bättre än så. Vanligtvis så finns det bara ett fåtal landnings-
platser som är tillåtna i Schweiz, men eftersom han hade med sig några
journalister från Holland så fick vi landa var som helst. Tråkiga förutsättningar
eller hur?
Denna utsikt vaknade vi upp till i lördags morse. Inte ett moln på
himlen och totalt vindstilla. Nu började vi förstå att det verkligen skulle
bli av.
Våra bergsguider med en stor karta. Efter långa diskussioner så kunde
de till slut enas om ett par landningsplatser. Inte lätt när valet var fritt.
Sedan var det bara att hoppa in i vispen och njuta.
Liten helikopter...
...stora berg
Efter lite sten, sax, påse var det bara att åka.
Henrik Nilsson hade fixat barnpassning. Var nog inte speciellt ledsen
över det.
Hyfsat uppvärmningsåk
Turistchefen visar att han behärskar högersvängar
Var det inte här någonstans som helikoptern skulle hämta upp oss?
Nej, det blev tydligen ett par högersvängar till. Första åket blev 1600
höjdmeter. Nu var vi uppvärmda.
Nästa landningsplats var inte sämre. Piloten visade upp lite trix, medan
en av våra bergsguider, Otto bara skakade på huvudet och garvade.
På vägen upp såg vi både bergsgetter och en flock stenbockar. Tyvärr
inga Dahuer denna gång.
Frederic fick visa att han även behärskar vänstersvängar.
Inte direkt trångt på berget. Den svarta pricken mitt i bilden är vår
överlycklige turistchef. Självklart så bjöd vi honom på första spåret.
Det fanns mer att ta av.
Här ser ni en bild över hela åket. Vi startade uppe i passet för att sedan
åka vänsterut i bilden innan vi svängde av tillbaka in mot dalgången. Väl
nere så hade benen avverkat 2000 höjdmeter på detta åket.
Halvvägs ner på sista åket så hade helikoptern parkerat och piloten
hade dukat upp en läcker buffé bestående av lokala korvar och ostar
från Graubünden. Snacka om legendariskt upplägg.
Detta kanske inte är det mest ödmjuka inlägg jag har skrivit, men efter
en sådan här dag så var det inte lätt att hålla igen. Jag lovar att detta
inte är min vardag. Men förhoppningsvis så var det inte sista gången.
Frederic avslutar nu sin tjänst i Disentis och från den första februari så
blir han ny turistchef i Engelberg. Vem vet, det kanske finns någon journalist
som inte har skrivit om denna okända ort ännu.
KEEP FLYING WITH JOURNALISTS AND TOURIST DIRECTORS
Johan
Exklusiva lagg
Har varit i Disentis i helgen för att hälsa på lite vänner som är på familjekollo
i regi av vår egen trebarnsfar och Alpine Legendsguide Henrik Nilsson.
Totalt 76 personer varav 38 barn mellan 6 månader och 10 år gör den
rätoromanska byn osäker för tillfället. Lämnade dem på afterski för några
timmar sedan innan jag körde tillbaka till Engelberg. Lite lätt konfunderade
bartenders på den annars freeridetäta baren. De får nog beställa mer Cola
och Fanta imorgon.
Hann även med ett besök på den lokala skidfabriken Zai. Helt galna
skidor med om möjligt ännu galnare priser. Här nedan kommer lite bilder
på av deras olika modeller
Här ser ni några av deras standardmodeller. Pris runt 4000 CHF, alltså
nästan 30 000 SEK
Den senaste och bredaste modellen. Inte läge att köra på några stenar
med de priserna.
För att nå de mest exklusiva kunderna så ha de även börjat samarbeta
med andra lyxmärken. Här ser ni ett par med klockmärket Hublot som
förebild. Det finns även en modell med tilläggsnamnet Bentley. De blir
dina för 9800 CHF. Undrar om bilen ingår för de knappa 70 000 SEK som
du måste hosta upp med?
KEEP SKIING WITH EXCLUSIVE EQUIPMENT
Johan
Skidalpinismens paradis.
Real men walk up. Inga liftköer. Eftersom det inte finns några liftar. Så
här är det inte mkt att orda om; Gillar du inte Randonné, ski touring,
skidalpinism-, kärt barn har många namn, så gör dig icke besvär. Men
jag skulle i så fall råda dig att kanske tänka om. Här finns nämligen så
många orörda jätteåk att vilken puderräv som helst borde bli frälst.
Jag fick en bok som heter Charamaio, 108 skidalpina turer i Val Maira, för
tre år sen. Fascinerande flygfoton med röda pilar som enkelt pekar ut
uppväg och utförsåk. Jag blev bergtagen. Jag var på väg redan i dec
2008, men som ni minns var förra vintern varga- redan i dec. Så
den dan jag skulle åka var i princip hela dalen insnöad och den mesta-
dels tre meter smala slingrande serpentinvägen på dalens sydsida var
bommad på obestämd framtid. Lavinerna avlöste varandra. Sen gick
hela vintern utan att jag kom iväg. Illa. Nu ville jag tillbaks. Jag tog av
motorvägen i Cuneo och letade mig upp i dalen tidig morgon. Nånstans
mellan Limone Piemonte och Monviso, nära den franska gränsen i de
italienska sydalperna hittade jag ett nytt paradis, Val Maira........
Ett av många åk med ca 1000 meters fallhöjd; Valletta. Nånstans mitt
i Val Maira tog jag av i en tvärdal som letade sig upp mot skuggiga nordsidor.
I den ständiga jakten på den skygga legendaren il Dahu, så var det inte
tu tal om att detta var Dahutäta trakter och mycket riktigt...
Campingen Lou Dahu (åter igen ny stavning:) i kombination med Wakan
Tanka, Siouxindianernas Gud, fick ju i alla fall en gammal prärieindian
som mig att känna sig i de sälla jaktmarkerna!
Jag följde vägen upp till den lilla avlägsna byn Preit på 1600 möh, där
jag tänkt börja mitt turande. Var rädd att jag skulle få orientera mig själv
genom busksnår och bäckraviner i jakt på nån skylt som sa att jag var
på rätt väg upp för berget, men ack vad jag körde rätt denna gång. Vid
vägens slut låg restaurangen och hotellet Mascha Parpaja och bara väntade
med frukost och varmt välkomnande av ägarna Beppe och Jenny. 
Efter all info jag möjligen behövde så var det bara att följa de synliga
spåren upp för dalen och mot de hägrande topparna och åken runt om-
kring. Jag valde La Meja som är en topp på dryga 2700 möh och en av
de vackraste och mest karakteristiska topparna i området. Men det skulle
snart visa sig att det fanns minst 107 andra turer att göra i det mäktiga
området, om inte fler...
Under den mäktiga La Meja-klippan var vi ett gäng hungriga skidåkare
som njöt av både uppförs- och utförsåkningen. Det visade sig ligga ca
30 cm champagnepuder hela vägen ner till dalen på 1700 möh.....:)
Cassorso-kanalen gör sig tydligen bäst i februari-mars så jag sparar den
till nästa besök. Sved lite men det tar sin tid att huda upp den 800 höjd-
meter långa couloiren. Men vilket sagolikt åk.
Väl nere i Preit igen så var det hög tid för lite höghöjdsgastronomi. Jenny
var på om möjligt ännu bättre humör och levererade den ena delikatessen
efter den andra på en lunchtallrik, eller vad sägs om Castelmagno-ost,
jordärtskocks-sufflé, lardo från Cuneo, spicy zucchini och ägg med ton-
fiskkräm..... Helt otroligt! Kan bara hända i en liten håla, om hålan ligger
i Italien. 
Beppe är den enda personen som är skriven i Preit. Husen har en nästan
tusenårig historia, och inte nog med den övermysiga baren, de sagolika
husen draperade i en meter fluff-fluff eller den underbara restaurangen,
de har ett antal fantastiska fina rum att spenera natten i också. 
Inte för att man kan klaga när man själv bor i ett härligt hus på 1700 vid
Monterosas fot, men det var inte utan att jag fick lust att bosätta mig
rakt av i lilla Preit!
Håll höjd! Never stop exploring! /daHultberg från La Mejas nordsida
Varma kullar mitt i vinter
Dessa blder är från Sahara där jag hade nöjet att tanka på med lite värme
Visst ser det ut som berg
jag hade en kompis som fungerade som lift
och han hade en lokal liftskötare
De dagar det blåser så flyttas dynorna till oigenkännlighet. Vackert är det.
Vi var bara i kanten av detta enorma sandhav som har en yta på 6 miljoner km2
Behöver du komma bort från allt så har jag ett tips
Keep exploring
Peffe
Marmolada och San Martino
Aostadalen för en sväng bort till Dolomiterna! Utgångspunkten var den
härliga byn Canazei, full av suveräna krogar och hyfsat bra puls.
Första skiddagen var siktet givetvis inställt på den 3340 meter höga
toppen och glaciären Marmolada.
Innan vi nådde toppen så kollade vi av värmande drycker på pistkrogarna
eftersom det behagade dyka neråt -20 på termometern...
En klassiker som vi hoppade över före lunch, för att inte riskera för mkt
uppe på glaciären... Mmmm, Bombardino.....!!
Det blev ingen "Diesel" heller för Hasse, (mixen lockade föga,
coca-colaspetsad öl) men dock en varm choklad och en perfekt espresso!
Väl uppe på toppen var vinden påtaglig men vi fick njuta av ett av alpernas
skönaste åk (mest pist) från toppen av Marmolada ner till dalstationen.
Efter en gastronomisk lunch hos Nic på Malita i Arabba så ägnade vi
eftermiddagen åt den behagliga uppgiften att köra runt Sella Ronda,
den klassiska turen på skidor runt Sellamassivet. Passerade alpina byar
och klassiker som t ex; Corvara och Val Gardena.
Inte alltid så branta backar men vyerna är konstant makalösa runt Sella-
massivet. Här daHultberg på drygt 2300 meter vid Passo Gardena!
Nästa morgon var det dags att ta en titt på en mindre turistig granne vid
namn San Martino di Castrozza. Det krävdes en arla timmes bilkörning.
Känner du att du behöver en vacker stund i livet så kan jag rekommendera
bilturen från Predazzo via Passo Rolle till San Martino. Med Ry Cooder och
Manuel Galbàn´s "Mambo Sinuendo" på bilstereon och tomma vägar, genom
granskogar som mäter sig med Norrbottens och ett måste-stopp vid den
magnifika sjön "Lago di Paneveggio," blev livet så där på en pinne igen...
Passerade även detta vackra gamla tullhus och namnet på vägen kunde
inte kännas mer passande, Strada di Grappa....:)
Den som vill åka till San Martino di Castrozza behöver bara slå mig en
lina eller dra över ett e-mail så kör vi! Inledde åkningen med att ta kabinen
till toppen av den 2700 meter höga Monte Rosetta-stationen och var
plötsligt i imponerande högalpin terräng igen.
Jag vet, det ser ut som en kopia av Vallone d´Olen eller varför inte gamla
hederliga Balman i Alagna.... Inte undra på att man trivdes.
Det här åket var ingen lek. Hårigast i år, men det berodde mest på den
hyggliga lutningen polerad med stenhård skare... Men i skogen nedan
molnen väntade lite fluff-fluff som belöning.
Här finns även utmärkta områden för skidalpinism och flera sköna stora
offpist-åk, med ett antal strategiskt placerade hyttor bland de bildsköna
Dolomit-klipporna!
Eftermiddagen avnjöts bland de sköna pisterna på andra sidan berget,
och en skön lunch i den mysiga byn. Vi har finfina kontakter på turistbyrån,
så vi hittar gärna på nåt kul upplägg i San Martino di Castrozza. Om man
är sugen på en skidsafari kan det kombineras med nån av alla byar och
de 1200 km pist som finns runt om i det enorma området Superski Dolomiti!
Dare me! /Henriko
Sen kom snön och solen!
Efter några snöfattiga dagar kom snö i mängder och alla som var uppe och
svängde fick flyta fram i det orörda pudret och äta snö.
Igår åkte vi upp i solen på Brunni. Riktigt gott att få lite sol på sig och så
hittade vi några fina svängar. Här hikar vi upp på Brunni.
Anders på topp!
Innan han fick sig några fina pudersvängar...
Sen njöt vi av solen på Rigidal och var ganska nöjda med vårt val att
åka på Brunni medan alla andra var på Titlis och frös.
Anders, Kalle och Ida får sol på näsan.
Lunchen bestod av ost i stora lass... Vi är ju trots allt i ostlandet schweiz.
Efter lunch åkte jag ner till Alpkontoret och pysslade med lite nya förfrågningar
som kommit in i mellandagarna och nu efter nyår. Det är aldrig för sent att
komma på att man vill åka till Alperna, vi har alltid några pärlor kvar i rockärmen
haha, så kom igen!
Idag har jag jobbat kontor hela dagen och avslutade med en skidyoga hos Rita.
Skönt att sträcka ut stela muskler och att göra det med ett proffs som henne.
Rita ska köra ett par dagar i veckan i Engelberg nu så jag talar om det för alla jag ser.
Anders och Kalle som var med för första gången tidigare i veckan verkar också ha
fastnat för yogan och jag är övertygad om att det gör gott för kropp och själ.
Så start doing yoga! : )
/Anna
Minitur i Führenalp
I mellandagarna åkte vi in i Engelbergdalen och tog liften upp till Führenalp
för att gå på årets första tur. Här är Mattias och Karin som väntar på liften.
En kollega från EF lånade ut sin fina hund Jack. En berest Alaskan Malamuts
som bott i både Equador, Brasilien, Turkiet och Schweiz. Jag vet dock inte
hur van han var vid att åka lift för han spanade noga in kabinen som var
på väg ner. 
Väl uppe började vi gå i det gråa vädret. Det var storslaget ändå med
Spannorts bergspanorama i bakgrunden.
Vi kom inte så långt innan skaren brast för Jack och Karin fick vända. Vi
fortsatte en bit uppåt, men det blev en kort liten tur som även var Idas
första ever. Mattias lärde ut kickturns och Ida fick mersmak på turåkning.
Här är Uffe och Ida på väg uppför. Åket ner var inte det bästa, men det
var ändå skönt att få röra lite på sig.
Jacks matte Gökhan sa att Jack sovit ett dygn efter turen. Detta borde
vara hans rätta element, men kondisen verkar inte vara på topp.
Jag vet några som blev ganska sugna på att köpa hund efter detta.
Karin fick ett minst sagt oemotståndligt mail från Göhkan några dagar
senare med bilder på valpar som är till salu...
Ska bli spännande att se om det är någon som trillar dit... : )
Ciao från Engelberg
/Anna
Happy New Year from Engelberg
Finishing the year 2009 on the mountain on skis. Why not?
So we decided to do a top to the bottom run on our home mountain;
Titlis 3020m to Engelberg 1000m
Johan and Lian @ Stand
Green seems to be definitely the colour in 2010 ;-)
After some skiing during the day, we waited for the sun to set and
got ready to walk up to the Brunni hut for our New Years dinner party.
Half way up the mountain we stoped for a little "After-Ski" and enjoyed
a breathtaking view surrounded by the mountains.
Arriving @ the Brunni hut...
....and chatting with good friends outside the hut, keeping ourselfs warm
with homemade "Glühwein".
What a view!!!
Titlis lit-up by the moon at midnight! HAPPY NEW YEAR....
On the way back to the village we passed by a snow bar run by the
local ski-school.
Coffee "Zwetschgen" straight from the fire and....
...Swiss sausage grilled over the open fire on a pitchfork!
In this sense, I wish you all a good 2010!
Rock on
Chris
