En tripp till Zermatt, ett sista åk i Laub och ett dopp i sjön
I Engelberg träffade jag Oskar Enander som var på puderjakt och jag föreslog
att vi skulle ta en tripp till Zermatt och världens mest fotograferade berg
Matterhorn. Byn ligger högt på 1620 m med skidåkning ända upp till 3800 m.
Här finns 14 toppar på över 4000 m så det är riktigt högalpint med många
storslagna glaciärer och enligt mig dom vackraste bergen i Alperna. Vi blev till slut
sju personer som styrde kosan till Zermatt och vi fick en skön roadtrip. Jag
hann samtidigt hälsa på mina gamla säsongskompisar Carolina Södermark och
Lucy Wilson som nu spenderat över 15 säsonger i Zermatt. 
Det var lite off-season känsla i byn och snön var inte den bästa, men vi hade
ändå riktigt roliga dagar i Zermatt mycket tack vare sällskapet. Efter en liten
hike på kammen mot Stockhorn glaciären fick vi några hundra meter puder
innan vi kom till ett minst sagt utmanande lager med bristande skare som
var täckt med en dm puder. På eftermiddagen blev det några blötare åk i
Garten Backballs på Klein Matterhorn sidan.
Vi åt frukost hos Carolina och fick påhälsning av övriga gänget Mike, Rita,
Drew, Sandra med Oskar som hade med sig två "modeller" fransmannen
Patrick Vaugnat och amerikanen Matt Reardon. 
På torsdag kväll kom vi tillbaka till Engelberg för att få njuta av säsongens
sista skidåkning för mej fredag 24 april. Här är det Uffe Lindblad som kör
Laub i vårsnö.
I dalen var det nästan sommar och vi tog oss till Luzern och åkte
ut på Vierwaldstätter see. Här är kapten Jon, Oskar, Clint och Anna Adolfsson som har
lämnat baren på Hoheneck under sommaren till fördel för Nachbar i Luzern.
Jon och Oskar vågade sig på ett dopp i sjön som är 214 meter
djup. Det är hit allt smältvatten från bergen kommer så det var inte jättevarmt....
Det känns bra att ha fått krama ur de sista pralinerna ur denna säsong.
Nu är jag åter i Stockholm och redo för sommaren.
/Anna
80-talet är tillbaka
att fira av ordentligt men en riktig retrodag. Tror att det är fjärde året vi kör
detta tema och intresset bara växer. Gamla neonkläder och pommes frites-
skidor plockas fram och vi åker och festar oss genom en hel dag.
Samlingspunkten var som vanligt vid dalstationen och stämningen var på topp.
Lasse Larsson poserar framför några av våra skidor. Själv körde jag på ett
par gula Völkl P10. Det tog några svängar innan jag fick in tekniken, men efter
ett tag så förstod jag varför dessa skidor blev så populära.
Matz och Esthi var de sista att dyka upp och vi kunde räkna in 23 pers som
åkte upp mot Titlis.
Uppe vid Stand var det dags för den första disciplinen, nämligen formations-
åkning. Shane satte tempot och vi andra följde med så gott det gick.
Ingen 80-talsdag utan Hubba Bubba. Anna och Karin visar hur man blåser
bubblor.
Denna gruppbilden började riktigt bra...
...för att sedan avslutas lite mindre estetiskt.
Vi hade också en Powder 8 tävling som jag och Matz gick segrande ur.
Här är det Esthi och Simi som visar upp sitt åk för publiken.
Det är viktigt att fylla på vätskeförråden när man åker skidor. Lägligt nog så
var det sista dagen som tältet på Jochpass hade öppet och all mat och dryck
var gratis.
Efter att vi hade druckit upp vårt självförtroende så var det dags för hoppupp-
visningen. Matz visar att de gamla freestyle-takterna sitter kvar.
Shane vinkar glatt in i kameran och visar samtidigt upp 80-talets iPod, den
klassiska kassettspelaren.
Engelbergs egen skidfotograf Oskar Enander visar hur man pumpade puder
på 80-talet. Trots en magisk vinter i Alperna och sex veckor i Alaska så var
detta enligt Oskar den överlägset bästa skiddagen denna säsongen.
Skiddagen kan sammanfattas med denna bild. Tror inte att jag har garvat
så mycket på länge. Sedan fortsatte festen på Eden med afterski innan vi
gick på Ski Lodge för buffé och dans. En riktigt legendarisk dag.
KEEP DOING SPREAD EAGLES
Johan
Hårdrockers
uppböjd topp. De flesta skidmärken har någon eller några sådana modeller
i sin kollektion. Men nu har den ultimata skidan kommit, en rockermodell
med Gene Simmons från Kiss på. Måste helt enkelt vara den bästa och
vackraste skidan genom tiderna, hårdrockern.
Kan stolt berätta att jag är ägare till dessa skönheter.
KEEP ROCKIN'
Johan
Monterosa, Alagna, Freeride Paradise, den 17:e april 2009!
Den 17:e april 2009, 2 dagar kvar till den mytomspunna skidalpinisttävlingen
Trofeo Mezzalama och gårdagens halvmeter ska spåras upp. Klarblå himmel,
noll vind och -1 grad på toppen kändes som skapliga förutsättningar.... Dock
känns det minst lika märkligt att man stänger liftsystemet på söndag den 19:e.
Bassa Bettolina hette första åket, sen ett i princip ospårat Olendalen ner
från Guglielmina till mellanstationen Pianalunga i Alagna. Raskt upp till
Salatipasset efter det och lagom till att nå toppen innan nån annan, för att
få öppna Balmadalen från Stolemberg-couloiren. Klockan hinner bli 12.00
och det är fortfarande kallsnö på nordsidorna. Sagolika svängar och lycko-
vrål fyller Balmagrytan!
Hasse kan inte låta bli att garva sig igenom de sista svängarna på öppnings-
åket i Balman. Löjligt fina förhållanden. Men neråt 1700 väntade den lite
tyngre snön och tämligen trög spårning en sisådär 5 km tillbaks till Alagna.
Väl nere väntade energipåfyllning på ett soligt Caffé delle guide på Alagnas
torg. Helt otroligt att nå byn på 1220 möh på skidor så sent som den 17:e
april. Vet inte varför men i Italien har man även fredagen den 17:e som oturs-
dag (som om det inte räckte med den 13:e....) Inget vi kände av denna dag!
Tack vädergudarna, Monterosa och alla goa gäster för en sagolik säsong!
Den bästa jag kan minnas sen jag kom hit första gången -93. Lovar inget,
men det kan bli lite stighudar även nästa vecka, vi skulle förmodligen kunna
hålla på med sånt en bra bit in i juni.... / Henrik
Den sommartid nu kommer...
tre dagarna legat på 20 grader i solen uppe på Trübsee vilket kanske inte är
dom optimala förhållandena för puder men det finns ju andra sidor av detta
vilka är minst sagt positiva. Att börja dagen med en kaffe i solen utanför Danis
butik är kanske den bästa uppvärmning man kan få inför en dag på berget..
Föret i Laub är mycket intressant med alla tänkbara snötyper att glida på,
merparten av svängarna är dock mycket njutningsfulla.
Förhållandena är perfekta för både lunch och afterski ute i det fria. En Wurst
salat på Ritz funkar alltid!
Att avsluta dagen på Ski Lodges utesevering känns inte heller fel. April har
ju dock bara börjat och mer snö är på ingång efter detta fantastiska lilla
sommaruppehåll.
Keep taning
Erik
Eld, is, svarta döden och puder!
denna gång ledde det oss till Islands norra kust, några mil söder om
självaste polcirkeln.
En piskande nordan full med lovikavantar gjorde rekningen tuffare än vanligt
och tvingade snöpatrullen under dag 1 till Akureyris egna liftsystem, som
med lite kort hiking på toppen ledde till ett par fina men korta åk offpist.
Efter att stormen tilltagit ytterligare var det bara att bekänna färg även för en
stighudsfreak som mig och jag drog mig tillbaks till hotellrummet med det
som kanske lockar mest med Island förutom snön....
Kan man bara sitt isländska alfabet någorlunda så kan man även i denna
gudsförgätna del av Atlanten njuta av "Se & Hör" och lite "svensk-skvaller"...
Dag 2 började bara snäppet bättre vädermässigt, men med en falnande
vind. Och eftersom det även var sista dagen så var det bara att ge sig av mot
de berg & dalar som var målet för framtida ski touring-upplägg. Kom längst
upp i en dal där det åtminstone fanns rejäla mängder kvalitetssnö och en
kultig benzinpump vid behov....
Men det hjälpte föga när jag raskt förvandlade bilen till en dahu på plan mark
med ena sidans hjulpar förgäves fast i diket. MEN, då dök den lokala hjälten
upp från närmaste bondgård och hjälpte till med både bil och information om
de bästa puderåken....
När väl bilen var körbar igen och bonden gett mig insidertips och lokala
direktiv så sprack det även upp bland molnen och mäktiga toppar blottade
sig runt omkring. Hade inte mycket i ryggan i presentväg, men vem vet, han
kanske gick igång på Free Radicals senaste skidrulle....
Raskt på med laggen alltså och upp till toppen Skjöldur på närmare 1000
möh. Och vips förvandlades mjölk till champagne och med toppar upp emot
1400 meter runt omkring i området så kunde jag lättat konstatera att vi nog
återkommer inom kort med ett skidreseupplägg inför nästa vårvinter!
Håll utkik, det kommer ingå galet goda middagar, geotermiska varmbad
med Vikingbira och förhoppningsvis även sol bland fjordarna!
Alltid redo för lite surhaj! / Henrik Hultberg
