alpinelegends

Drömresan fortsätter och vi lämnade Niseko för att utforska några fler skidorter.
Det var med blandade känslor vi åkte vidare. Snön fortsatte att falla och det
kändes lite konstigt att åka därifrån. Å andra sidan så var Niseko fullt med
australiensare och vi ville gärna träffa fler japaner.



Resan blev legendarisk. Vet inte hur vi skulle klarat alla buss och tågbyten
utan Japan-Johan. Vi körde i varje fall inte travel light. Många "sneda" blickar
blev det från diverse japaner.



Vi kom fram till Otaru på avtalad plats och i rätt tid där Aki väntade. Han såg
lite konfunderad ut en stund över allt bagage, men till slut så lyckades han
få in allt. Kjersti blev utsedd till ansvarig för transferdrycken och en halvtimme
senare kunde vi rulla hem till Aki med resterande bilutrymme fyllt av Sapporo
Guld. Vi godkände alla hennes val av ölsort.



Hemma hos Aki så stod hans vän Dai Dai och förberedde middagen. Och
vilken måltid det blev. Obegränsat med sushi, yakitori och goda ostar. Till
det serverades Akis hemgjorda öl. När vi var proppmätta och trodde det var
slut så kom varmrätten! Helstekt vildsvin med odefinierbar men underbar
sås.



Huset i sig var en upplevelse. Ganska nybyggt och allt var gjort av Aki själv
och hans kompisar. Ett av de häftigaste husen jag någonsin bott i. Dessutom
var gästfriheten oklanderlig.



När jag sitter där och njuter som bäst av att vara på andra sidan jordklotet
så råkar jag få tag i en japansk skidtidning och vem visar upp sig tuffa tryne
där om inte Bagarn. Att man aldrig kan få lite semester från honom.



Nästa dag var det skidåkning i Teine Highlands som gällde. Vi skippade
den obligatoriska gemensamma uppvärmningen och tog en kaffe istället.



På toppen var det utsikt mot miljonstaden Sapporo åt ena hållet och havet
åt andra. Howie verkar föredra stadslivet.



Själva skidåkningen blir bara bättre och bättre för varje dag. Här är det jag
som sliter med andningen i Number 2. Åken hade nästan löjligt enkla namn.
Till och med jag kunde komma ihåg dem.



Här är det Jax som visar upp sina nya skidkläder. Modellen finns även i grönt.
Snön var lika bra i Number 1.



Avslutningsåket i Number 3 var inte mycket sämre det.  



Sedan var det bara att packa ihop vår lilla utrustning och åka till den lokala
stormarknaden Seicomart och fylla på transferkitet. Vi hade en tretimmars
transfer framför oss till Asahidake. Kjersti blev grymt sugen på att köpa en
ny matchande lavinspade, men vi satte stopp för den handlingen på grund
av platsbrist.



Nu har vi checkat in på ännu ett sagolikt boende, Nutapukaushipe. Nu känner
vi verkligen att vi är i Japan på riktigt. Vi är helare och renare än på länge
efter en timmes tvagande i husets egen Onsen, som är det japanska ordet
för varma källor. I morgon är det en ny ospårad vulkan som ska bemästras.
Ett par kalla öl iklädda vackra morgonrockar och vi kommer att somna ovaggade.



Avslutar med en bild på dagens prislista för Teines liftkort. Vi har ingen aning
om vad vi köpte, men dom bugade och släppte upp oss i liften i alla fall.

KEEP SKIING JAPANESE POWDER

Johan