alpinelegends

Äventyret på Hokkaido fortsätter i stor stil. Fjärde skiddagen stod
för dörren.



Efter en törnrosasömn på Nutapukaushipe Lodge så var det bara att hoppa
i pjäxorna för en skiddag på öns högsta berg, Mount Asahidake 2291 m.ö.h.
Det fanns bara en lift, men det var en riktig skönhet. En stor röd kabinbana
som var direkt kopierad från Rothorn i Zermatt. Det fanns till och med en bild
på Matterhorn i liftstationens rökrum.



Pistkartan var enkel att förstå även om vi inte hade något mål att åka i pisterna
i dag heller. Nu ska jag villigt erkänna att färgerna inte helt stämmer överrens
med Europas normer. Det var väldigt platt.



Snön i skogen var ospårad även denna dag. Här är det Howie som letar sig
fram mellan träden. Nu ska det även nämnas att bergen inte går att jämföra
med Alperna. Åken är korta och det krävs lite traversering. Men å andra sidan
så är snön något utöver det vanliga. Res inte till Japan för de stora åken. Det
är mer de små pralinerna som sticker ut.



Lunchen var mer spännande än vanligt. Här tackar vi ännu en gång Japan-
Johan för de språkkunskaper han besitter. Stoppa in lite pengar i automaten,
gissa vilken maträtt du vill ha, få en liten lapp med konstiga tecken, lämna
in lappen till damen i köket och vänta tills hon ropar upp något som liknar
din beställning. Alla fick dock sin mat och den smakade gudomligt. På lunchen
dök det även upp ett gäng andra svenskar. Ännu en gång fick jag bekräftat att
Alpine Legends är på rätt ställe på rätt tid. Det var nämligen tidningen Åka
Skidor som var ute och gjorde ett reportage om Japans bästa puderskidåkning.



Vi har fortfarande inte lärt oss så många japanska tecken, men av denna
skylt kunde vi trots allt göra konklusionen att långkalsonger och fleece var på 
sin plats.



Vi fick även lära oss ett tricks för att skydda fötterna från kylan. Lite chilipulver
på tårna och du klarar dig hela dagen. Only in Japan!



Efter lunch slängde vi upp skidorna på axeln för en liten hike vidare upp
mot vulkanens topp. Ska villigt erkänna att vinden och kylan inte fick mig
att skratta från öra till öra. Jag är trots allt född i Skåne. Men när vi väl kom ner
under trädgränsen igen så visade Jax att frostskadorna på kinderna inte
spelande någon roll.



Under dagens sista åk så kunde vi dock ana en förbättring av vädret. Kanske
vi äntligen få se solen imorgon. Aki sitter och kollar lite väderprognoser på
internet och vi hoppas att han hittar ytterligare någon skön japansk skidort till
oss. Vår road trip är långt ifrån över.



Nu sitter vi här nyonsade igen och löser världsproblem i våra matchande
yukatas. Helt otroligt att vi kan vara här ute i nationalparken omringade av
grizzlybjörnar (Aki lovar att dom ligger i ide över vintern) och fortfarande komma
ut på nätet för att lägga upp nya inlägg på bloggen.

KEEP SKIING VULCANOS

Johan-San