alpinelegends

Denna legendariska femte skiddag började egentligen redan igår kväll. Vår
värd på Lodgen, Haruna-San avslöjade efter middagen att han fyllde 60 år
denna dag. Om vi inte hade någon anledning till fest innan så dök den nu
upp som en skänk från ovan.



Husets bästa Sake hämtades upp från källaren och vi fick lära oss att 60
år är den viktigaste födelsedagen enligt den japanska traditionen. Fram tills
dess blir man bara äldre för att sedan bara bli yngre och yngre. Han öppnade
hela sitt varma hjärta och berättade historier som höll oss vakna halva natten.
Som dedikerad längdåkare hade han bland annat åkt Vasaloppet.

Han berättade också att den viktigaste färgen på 60årsdagen är röd. Mössan
hade han redan fått av en vän och den röda T-shirten från Okay shop i Engelberg
fick bli min present. Alpine Legends stickers ingick också på presentbordet.
Nu kan dom legenden om Dahu även i Japan.

Följande morgon packade vi Akis minibuss för en transfer till den skidort
som stod på menyn för dagen. På vägen dit fick vi ytterligare en gång bevisat
hur mycket snö som faller varje vinter. Tror aldrig jag har sett snöröjarna
jobba på olika våningar för att komma ner till asfalten. Kan faktiskt vara mer
snö här än i Stryn.

Vi hade blivit lovade sol och när vi väl kom upp på toppen av skidorten Kamui
så skingrades molnen. Detta blev den outstanding bästa skiddagen hittills.
Till och med norrmännen höll med trots att dom inte fick gå en enda meter
uppför. Då måste det verkligen ha varit bra.   

Men inget gott utan att det har något ont med sig. Äggliften var inte direkt årets
modell och breda skidor var tydligen inte vardagsmat. Mina Salomonskidor
fick helt enkelt inte plats. När vi väl rullade in på toppstationen så blev dom
helt plötsligt 10 cm kortare med ett jäkla brak. Aki tog med mig och resterna
av skidorna för ett möte med liftbolagschefen. Nu fick jag ännu en gång klart
för mig hur vänliga och hjälpsamma människorna är här borta. Han bugade
och bad om ursäkt säkert 100 gånger och jag bugade tillbaka. Hade inte jag
slutat buga så hade vi förmodligen stått kvar där fortfarande. En signatur från
min sida, ett överlämnat kuvert med en massa Yen och vi konstaterade att
saken var ur världen. Hoppas att liftskötaren fick behålla jobbet.

Men vi får inte glömma bort skidåkningen. Detta måste vara skogsskidåkning
på sitt bästa. Här nedan kommer några bilder som visar hur bra vi hade det
idag. Hade vi inte haft öron så hade vi nog skrattat runt.

Japan Johan visar upp hela Telemarksleendet.



Vår eminente guide Aki tar luft mellan de perfekt placerade träden.



Själv försöker jag mig på lite aggresiv åkning med mina avkortade miniskidor.



Jag vet inte om det var all Sake igår kväll som gjorde att Tatiana vaknade
upp med en riktig bomullskeps. Eller så är det så enkelt att hon fått japansk
puder på hjärnan.

Efter att vi hade kramat om varandra och tackat Aki för guidningen så var det
bara att packa in prylarna i minibussen och rulla vidare. Nu sitter vi här och
dricker Sapporo Guld igen. Natten ska tydligen spenderas på ännu ett magiskt
Onsenställe. Bad efter skidåkningen känns mer och mer som ett måste.

KEEP SKIING IN SUNSHINE

Johan- San