alpinelegends

Vi hade egentligen inga större förhoppningar på denna dag. Molnen låg tunga
över Val d'Anniviers medan vi åt frukost och energinivån var inte på topp. Vi
tog det lite extra lugnt och promenerade i sakta mak mot liften. Men så fort vi
steg in i kabinen så började det spricka upp. Solen började skymta i horisonten
och molnen skingrade sig. Bagarn började le från öra till öra och humöret steg.
Vi kollade av utrustningslistan, lavinsändare, vatten, choklad och stighudar. Allt
var med och det var bara att ge sig av till toppen för lite hederlig booting.



Vinden friskade i när vi närmade oss toppen, men Ewald hade blivit lovad
ospårad puder så det var egentligen ingen som var orolig.



Väl uppe på toppen så var det bara att spana in linjevalet. Inte det svåraste
jobbet denna dag då hela dalen ner mot grannbyn Vercorin låg ospårad.



Jag hade inga större problem med att njuta av den fjäderlätta snön. Åket
ville aldrig ta slut och jag tror vi åkte nästan i en hel timme utan att korsa
några andra spår.



Även Henke verkade njuta av åket. Det blev ett antal high fives innan vi var 
nere i dalen.



För att ta oss de tre sista kilometrarna till Vercorin så var det bara att klistra
på stighudarna. Inga större bekymmer för Bonden som njöt av den vackra
skogspromenaden. Jag tror att vi alla lyckades se färska spår av Dahuer.



Efter en snabblunch bestående av Rösti och Käseschnitte på toppen så
var det bara att spänna laggen på ryggsäckarna igen. Nästa topp skulle
erövras och jag tror att det var en av de vackraste och luftigaste klättringarna
någonsin. En knapp timme senare kunde vi peka spetsarna mot Grimentz
igen.



Vi hade lovat våra gäster två saker inför denna dag, Ewald hade blivit lovat
ospårad lössnö och det var ju redan avklarat. Den andra grejen var att Henke
skulle ta luft. Vi hittade en passande gammal lada med lagom takhöjd.



Själva uthoppet gick bra men det finns vissa detaljer att slipa på när det
gäller landningen. Hade bilden tagits någon sekund senare så hade ni sett
en sprattlande Henke med hjälmen djupt begraven i snön.



Dagen kan väl sammanfattas med den här bilden på Ewald när han visar
hela garnityret. Idel stora leenden hela dagen. Nu får vi se var vi hamnar 
framöver. Nya önskemål är på väg in. Jag vet inte om det är all klättring idag,
men högst på önskelistan nu står bad i varma källor. Får väl se vad vi kan göra
åt det.



KEEP SKIING THE TREES

Johan