alpinelegends

Vi vaknade upp i Leukerbad efter en Törnrosasömn till ännu en strålande
dag. Badet i de varma källorna hade gjort susen för våra trötta ben. Idag
skulle vi gå stort. Solen sken på Gemmipasset och ryggsäckarna var packade
med det nödvändigaste.



Det skulle dock inte bli den mest minnesvärda skiddagen i våra skidkarriärer.
Inte snömässigt i alla fall. Det började med att en i gänget kände sig lite
krasslig och kastade in handduken redan på väg till liften. Sedan var snön 
allt annat än bra. Amerikanarna på östkusten skulle kanske i bästa fall kalla
den för "very hard packed powder".



Vi gav oss i alla fall i kast med bestigningen. Då upptäcker vi att stighudarna
på vissa inte helt håller måttet. Det blir mycket fix och trix innan vi till slut når
passet som ska bli starten på dagen.



Solen värmer hårdare än någon annan gång denna vecka och Bagarn tar
det svåra beslutet att avbryta dagens aktiviteter utanför pisten. Vi skulle utsätta
oss för alldeles för mycket risk om vi fortsatte.



Det är då jag som lunchansvarig får hoppa in och styra upp det hela. Vi tar
oss tillbaka till skidområdet i en stil som inte skulle platsa i någon skidtidning.
Som tur är så skiner solen fortfarande och vi slår oss ner på Alpengruss 
soliga playa.



Efter en stärkande Bratwurst så gör vi en demokratisk omröstning om
eftermiddagen. Ewalds förslag vinner och vi blir beordrade lite klassisk
österrikisk formationsåkning i pisten. Inte helt säker på om Bagarn gillade
upplägget, men han fick snällt inrätta sig i ledet.



Vi lyckades ta oss tillbaka till byn och packade återigen ihop våra prylar innan
bussen rullade tillbaka ner i dalen. Nu var det dags att ta ett beslut om var
vi skulle tillbringa sista natten och den avslutande skiddagen. Bagarn och
jag slog våra mindre kloka huvuden ihop och bestämde oss för ett riktigt wild card.



Någon som har hört talas om Nax? Trodde väl inte det. Efter ett par telefon-
samtal så hittade vi lediga sängar på Hotel Mont Noble. Än en gång så sitter
vi och dricker öl med sanslös utsikt över Rhônedalen. Vi är alla överrens
om att det är så här ett Alphotell ska se ut. Nu är det bara att hoppas på att
snön är lika bra som den är vit.

KEEP SKIING

Johan