Vårkänslor och fullt ös
mycket lättare. Dagarna blev längre, solen värmde i ansiktet och långkalsongerna
hade packats ner i vinterpackningen (förutom för de tuffa grabbarna i Chamonix
som behåller sina på året runt). Men imorse så vaknade jag upp till ett vintrigt
Engelberg igen, med stora lovikkavantar som dalade ner mot marken. Grillkvällarna
får tydligen vänta någon vecka till.
Nu gör det egentligen inte så mycket eftersom vi har fullt upp med jobb. Förra
veckan solade vi ikapp med gäster i Engelberg, Courmayeur, Kitzbühel, Val d'Isère,
Sauze d'Oulx och Champoluc och Dolomiterna. Inte direkt svårt att göra gästerna
nöjda med det vädret. Uteluncherna övergick ofta i Afterski utan att vi märkte
det. Ett par sköna svängar i pisterna har dock inrapporterats.
Nu går vi in i sista veckan i mars med sommartid och allt vad det innebär.
Detta är en av våra största konferensveckor hittills i Alperna med guider och
gäster i St. Moritz, Engelberg, Champoluc och Lenzerheide. Dessutom är
Henke på Island och Peffe i Bulgarien. Känns som en riktig utmaning. Som
jag nämnde i början så har vintern kommit tillbaka vilket bäddar för lite fin
åkning utanför pisterna också.
Efter detta så börjar det lugna ner sig lite och vi hoppas på en fin påsk med
mycket sill och sol även om vi har några fler grupper Bulgarien och Alperna
att ta hand om.
Glöm inte bort att bergen är minst lika fina på sommaren och att Norge ligger
nära till om ni inte har tröttnat på skidåkningen.
KEEP SKIING
Johan
Alpernas kanske vackraste pist har flyttat.
Efter 12 år i Megeve hade jag självfallet några favorit backar. Pisten ner mot den gamla sittliften Mont Rosset. En böljande vacker backe genom vidder och skogar med vidunderlig utsikt var en riktig höjdare. Dessutom var den så gott som alltid folktom vilket tillhör mina stränga kriterier.
Men efter 3e besöket i Kitzbühel på två år kan jag bara konstatera att Alpernas vackraste backe har flyttat. Den är blå som övergår i svart och blir åter blå. Från Bärenbadalm som för övrigt är en utmärkt krog, kanske den bästa i trakten, går pisten liksom runt sin egen axel för att sen vackert bölja ner mot Bärenbadkogel II
Perfekt lutning med en om möjligt ännu bättre utsikt över vackra höga berg och djupa dalar.
Från Megeve t Kitzbühel...
Sensationellt avslöjade - dahu kanske inget däggdjur
Ett bildbevis från Passo Falzarego i Dolomiterna
Dahu-tätt i Via Lattea
skidspetsar så dök det upp en dahu. Verkar som att lokalbefolkningen i
Sauze d´Oulx och Sestriere bestämt att den pälsbeklädde högalpina varelsen
ursprungligen härstammar från Österrikiska alptoppar och numera bara går
att återfinna i de östra alperna samt i italienska Via Lattea och runt Monte Fraiteve.
Inte bara Dahu-butik utan även informativa skyltar om vår maskots betydelse
på krogar och pistserveringar.
Efterlyst! Du som skådat Dahun har ett eget "grönt telefonnummer" dvs lite
billigare, att ringa in din betraktelse till. Texten ovan från Rifugio Martin på
San Sicario-sidan förtäljer även om den lappländska finska dahun som är
en underart, något mindre till växten och med en lurvigare vit päls... En stilla
undran bara; Finns det branta berg i Finland?
Vår beställare och gäst var också han nöjd med lite kortare ben på ena sidan
i den branta glesa lärkskogen under La Motta i Sestriere! Do the Dahu-turn!
/Dahu-spanare signor daHultberg
Karneval i Luzern
Karnevalen i Luzern har just avslutats och tllhör de mest genomarbetade
i Europa. Hela gamla stan i Luzern är full av utklädda som festar från
Schmutziger Donnerstag då festen startar med en smäll kl 05 på morgonen.
Festen pågår framtill fettisdagen natt kl 04. Enligt gamla traditioner förekommer
många hemska monster , häxor och svarta katter men även stora stora huvuden.
Hela familjer i samma tema. Här står familjen Drake och väntar på bussen
hem
Några söta tomater på kvällskvisten
Karnevalsbevakare
Peffe
På tur till Blüemberg
I lördags lämnade vi köer och puderhets i Engelberg för att bege oss på en
tur till Blüemberg. 6 man starka åkte vi den vackra vägen längs Vierwaldstättersee
till en liten by som heter Sisikon. Där svängde vi av och tog oss upp på smala
serpentinvägar till dalstationen i Chäppeliberg. 
Den lilla kabinbanan tar 5 personer åt gången och man får köpa numrerade
plåtar som sedan ropas upp i nummerordning. Torsten hade koll på läget
och hoppade direkt ur bilen för att köpa biljetter. 
Det gav tid till en kaffe i det lilla lifthuset. Vi hade nummer 75-80 och i den
ordningen kom vi även upp på berget. 
Här sitter jag, Mattias, Charlotte och Andreas i "cabbad" kabinbana. 
Turen är 680 höjdmeter och tar ca 2,5 timme. Precis i starten passerar man
den söta Lidernenhütte. 
Vackert värre med Vierwaldstätersee i bakgrunden. Vi trampar på i lagom
tempo. 
Det var inte utan att man blev sugen på att åka ner lite tidigare när man såg
den fina snön, men vi fortsatte mot toppen. 
Andreas på kammen. 
Mattias "bootade" sista biten upp.
Äntligen uppe! 
Sen var det dags för picknick på toppen. Solen värmde och det var vindstilla.
Jag kalasade på en riktig klassiker, Schnitzelbrot och Apfelschorle. 
Det sköna med att tura är att efter uppgång kommer inte nedgång utan ett
skönt åk ner i dalen. Här står en lycklig och välmatchad Charlotte efter ett
par fina svängar ner...
Här finns många roliga ytor att leka på. Vi hade tur med snön som höll sig
fin trots att det blev väldigt varmt framåt eftermiddagen.
Avslutningsvis en after ski i dalen...
...och en burgare i Flühlen innan hemfärd till Engelberg.
Man behöver inte vara friluftsfaschist för att vara nöjd med en sån här dag : )
/Anna
Fest på hög höjd
I helgen var det stor fest för en av våra kära vänner och gäster Hasse Holmqvist.
Som sann alpälskare så valde han att fira sin 50-årsdag på hög höjd i Arolla.
Vi visste ju redan att det finns ett magiskt Hotel Kurhaus i Lenzerheide och nu
vet vi att även Arollas variant håller hög klass.
Beläget i en dal mellan Zermatt och Verbier på 2000 meters höjd ligger det
vackert inringat av höga berg. Ett riktigt kulthotell.
Vi var ett drygt 20-tal vänner som hade beslutat oss för att fira ordentligt. Det
började med skumpa och sång, fortsatte med lång frukost innan vi gav oss
ut i vårvädret. Liftsystemet är inte stort men de fyra knappliftarna ger ändå
1000 fallhöjdsmeter och långa fina pister. Här är det Lotta som visar upp
nästa års kollektion från Peak Performance.
Det som de flesta åker till Arolla för är dock skidåkning med hjälp av stighudar
eller helikopter. Den klassiska turen Haute Route mellan Chamonix och
Zermatt passerar även här. Vi gjorde inga större turer, men vår guide Lian
och Peter Malm från Peak Performance släpade sig i alla fall några höjdmeter
upp för att få några fina svängar.
Peter visar hur man svänger i schweizisk kallsnö.
Lian visar att hon inte vill vara sämre.
Lunchutbudet vinner väl inga direkta skönhetspriser i Arolla men gemenskapen
är det viktigaste. Vi fick alla i oss lite näring och ett par glas vin innan vi gav
oss ut i smörpisterna för lite eftermiddagsåkning.
På kvällen var det uppdukat för fest på Kurhaus. En legendarisk fondue stod
på menyn och Hasse fick en massa fina tal och presenter. Det finns inga
bilder från dansen efteråt och det kanske är lika bra det. Det buggades hårt
medan bartendern serverade shots på det klassiska viset. Han hade till och
med en slalomskida med glas på. Allt medan Peter Malm tog över ansvaret
för ljussättningen på dansgolvet. Det såg ut som om alla var nöjda och glada
dagen efter.
Tack Hasse för en underbar fest.
KEEP SKIING
Johan
