Peak Masters
Innan ni läser vidare så vill jag bara förklara ett par saker. Alpine Legends
har aldrig sålt några golfresor. Alpine Legends kommer aldrig att sälja
några golfresor. Min högst personliga uppfattning är att skidåkare inte
spelar golf. Hur som helst så har jag nu gjort debut på en golfbana. Dock
inte som spelare, utan som caddie till VDn. Vår underbara samarbetspartner
Peter Malm från Peak Performance bjöd in kunder och gäster till en av
Sveriges bästa golfbanor, Arlandastads Mastersbana. Självklart så ställde
vi på Alpine Legends upp.
Nu var det lyckligtvis en underbart vacker sensommardag med temperaturer
över 20 grader. Dessutom så kände vi oss inte helt bortkomna då det
även dök upp lite andra skidåkare. Här ser ni Erik, Jonas Söderqvist,
Peter Malm och Anders "Osten" Norin. Jonas och Osten har genom åren
visat vad dom kan på berget i hel drös med Free Radicals-filmer.
Efter ett par timmar på driving ranchen och en utomordentlig lunch så
var det dags för avspark, eller vad det nu heter på golfspråk. Erik var
den ende som ställde upp med caddie och självklart så hade Peter sett
till så att vi var de enda med golfbil. Alla andra fick snällt promenera.
Det började alldeles strålande. Trots att Erik inte hade hållit i en golfklubba
på elva år så satt svingen där den skulle. 
Koncentrationen var på topp och samarbetet mellan spelare och caddie
fungerade lika klockrent som ett schweiziskt urverk.
Till och med puttarna satt som de skulle de första nio hålen och Erik
lyckades faktiskt skrapa ihop några par.
Även Peter lyckades hålla ihop spelet och vi kunde gå till halvtidsvila
med självförtroendet på topp.
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. De avslutande nio hålen innehöll
slag som jag aldrig har sett tidigare, och slag som jag helst hade sluppit
se även i framtiden.
Nu var det inte bara Erik som misslyckades med att hamna på fairway
på i stort sett varje utslag. Även de andra i vår boll hade svårigheter att
hålla koncentrationen uppe. Här har VDn hamnat i ännu ett dike.
Det var väl efter detta slaget som vår kommunikation gick från dålig
till obefintlig. I fortsättningen bestod vår dialog mest av hånskratt och
fräsande kommentarer som "få hit en ny boll".
Samtidigt som Erik borrade in denna boll i enbärsbusken på näst sista
hålet så satt resterande 40 spelare redan inne i klubbhuset och väntade
på prisutdelningen. Till sist så fick dom skicka ut en löpare och hämta
oss medan mörkret började falla över Stockholm.
Nu hade vi inte så många priser att hämta ändå, men till slut så lyckades
vi komma fram till klubbhuset och få i oss resterna av den goda pytt i pannan.
Vi har väl insett att golf inte är något för oss, men hade trots det en underbar
dag, mycket tack vare Peak Performance proffsiga arrangemang.
NEVER START PLAYING GOLF
Johan
