alpinelegends

Sommarsäsongen är i full gång i Alpen och sällan blir det ju vackrare.
Det finns många sätt att ta sig upp på en vacker alptopp. Många väljer 
lift eller kabinbana, andra tar vandringskängorna, och sen är vi några
få förtappade själar som gillar maxfart uppför och nerför. Jo, det är jobbigt,
men det är ju innebandy också om man är otränad. Självklart kan man inte
unna sig att gå och titta på utsikten hela tiden, men vad gör man om man
gillar löpning och det inte finns nån icke-lutande terräng och man saknar
farten från skidåkningen på sommaren...

   


Man kan ju alltid starta sin topptur, givetvis i eget önskat tempo, från en
så vacker plats som Saint Jacques strax ovanför Champoluc i Aostadalen.
Längst ner till höger på bilden ovan ligger vårt hem och tillika lodge
Sherpa Prasec. Pra Sec är namnet på den lilla husansamlingen/gården,
belägen på 1700 meter över havet jämnt.




Trots få turer på hög höjd hittills i sommar så höll benen hela vägen.
Tar man lite tid på sig så stannar man med fördel till på hyttan på Resy
och tar en kaffe på vägen upp, och en pastalunch på vägen ner. Här har
man en magisk vy över Ayasdalen och skidområdet i Frachey. Sånt hade
dock inte fartdåren ovan tid med idag...



Med lilla kameran i handen så tillät jag mig trots mitt hetstempo att ge
de blommande ängarna sin chans till ett litet artistiskt bidrag...



Sista biten upp till den magiska utsikten på toppen Palon de Resy, 2675
möh. är tung, men väl på toppen så kommer vyn som belöning. Strax över 
timmen upp får klassas som godkänt trots en bit från PB, även om min
ständige spårhund Noah gärna hade sett att jag hållt lite bättre tempo... 



Svårt att fota sky running när man kör själv men nog f-n fick jag med
foten ordentligt i denna actionbild. Ska man fota ;) både uppför och nerför
så kan man ladda på riktigt bra med bästa trail runningdojjan på marknaden;
Salomon XA Pro 3D Ultra! 



Med både glaciär och glaciärsjö i ryggen så bar det av ner till en härlig
after hike med våra glada gäster på Sherpa! Grappabaren var öppen igår 
för sedvanlig välkomstskål, vem vet, den kanske håller öppet även ikväll...

Never stop exploring lutande terräng! //eder stigvärd, Henrik Hultberg