alpinelegends

In preparation for my bike ride to the Himalayas I am over in Switzerland
to take on some of the high mountain passes armed with all I need in my
trailer and my swiss half price rail card if it all just get a wee bit to much 
I set off.
 

After flying in to Zurich I decided to hop on a train and get my self in to
base of the mountains to cut out the boring high ways and flat lands and
concentrate on getting in some 2000m + passes in.
 

Armed with the power of the banana and a map I took time to plan this
next section of the adventure.
 

after a what felt like a life time I made it up the mightey Albula pass all 2315m.
the next section was down hill what a welcomed brake I also knew there
was a kitesurfing session to be had :-) in silvaplana.
 

when I arrived it was not hard to find Chris as he was off out to
take the dog for a paddle as you do !!!
 

Kite session at 1800m and 3000m peeks in the back ground fantastic.
 

this was my first fresh water kite experience and I was loveing it no
salt water in the eyes.
 

Air time !!
 

Now after all that exercise in one day where better to go than the 
Hotel Laudinella just down the road in St. Moritz for a mouth watering
Chateau briand oh la la.

I can be shure that I will find no Chateau briand in the Tibetan plateaus
keep tuned for the next part of the adventure Tibet here I come!!!! ;-)

Mike

Efter att vi stökat undan oktoberfesten i fredags så begav vi oss av
mot Åre för att fira vår vän Sven-Åke Wilhelmsson som fyllde 30 år. 
Samtidigt passade vi på att få några åk från Skutan.

Vi lånade Patrik Leidstedts gamla buss med trasig bensinmätare och
hade fått instruktioner om hur långt vi kunde köra per tank. Trots det
kom vi inte ens till Uppsala innan vi fick motorstopp på E4:an.
 
  
Som tur var var reservdunken full och Mike kunde tanka med livet
som insats när lastbilarna dundrade förbi.



Efter en grådisig och minst sagt lerig morgon klarnade det upp och vi
fick en fin höstdag på fjället.



Hopp och lek, här är det Uffe som tar luft på väg nerför skutan.



Mike som åkt hela vägen från Skottland tyckte att cyklingen höll nästan
lika bra klass som hans hemma"kulle" söder om Edinburgh i Peebles.


Jag började dagen med att göra en säl i leran så efter det var jag ganska
spak. Ett krokigt lilllfinger för två år sedan får räcka.


Vackra vyer på sista åket innan det var dags att bege sig till Duvedshallen...



...där eftermiddagen ägnats åt spökboll och hinderbana. Här är det
födelsedagsbarnet självt som stretchar lite.



På hemvägen besökte vi Henke Jansson & Marie Birkl som är nyblivna
ägare till ett 1700-tals torp i Ås. Där kan dom njuta av både sjö- och
fjällutsikt.



Efter en god och mysig middag somnade vi gott...

Idag kom jag tillbaks till kontoret där det är fullt ös med massor med
roliga förfrågningar och en grupp som ska till Narvik på fredag. 
Det börjar se ut som att vi har lite att göra till vintern också, skönt för
nu börjar jag längta till Alperna. 

I eftermiddags besökte jag en Ski Workshop som franska turistbyrån
ordnade. Allt i hopp om att hitta lite nya orter och hotell att samarbeta
med i Frankrike.

Det finns alltid mer att upptäcka. Det byggs om, byggs nytt och länkas ihop
på fler ställen än man kan tänka sig så det är alltid bra att uppdatera sig lite.

Hej på en sväng
/Anna

 

Helt enligt traditionen så bjöd vi en torsdag i september in våra kunder,
samarbetspartners och skidvänner på mingelparty. Det var tredje året
på raken och efter italienskt och franskt tema så var det i år dags för
österrikisk inspiration. Inte så svårt att lyckas med det, gulasch, bratwurst,
sauerkraut, schnitzel, apfelstrudel och öl. Vädret var på vår sida och
120 personer hjälpte till att skapa stämning.

 

Kontoret var dekorerat med ett femtiotal nya bilder från säsongen som
gått.

Kockarna Nugget och Emma fixade biffen på innergården.

Gästerna kom från både när och fjärran. Här är Öyvind från skidorten
Glomfjord i Nordnorge i samspråk med vår cruisinggäst Ewald.

Kombinationen österrikisk bartender och svensk försäkringsmäklare 
känns trygg. 

 

Våra guider kanske inte är de yngsta i branschen, med definitivt de
snyggaste och trevligaste.



Peffe har alltid ett stabilt gäng skid- och vandringsgäster som skapar
stimmung på våra tillställningar.

Andra celebra besökare var Söldens turistbyrå som kom förbi och lottade
ut fantastiska resor till våra gäster. Förutom skidresor så ställde även
Peak Performance, Kask, Salomon och Österrikiska turistbyrån upp
med fantastiska priser.



För att höja stämningen det där lilla extra så kom "The Balboas" förbi
och spelade så att grannarna också skulle kunna få lite underhållning.



Dansen kom igång till slut och natten blev sen. Nu är vi verkligen laddade
för skidsäsongen.

Tusen tack till alla som kom förbi och hjälpte oss att göra festen legendarisk.



KEEP CELEBRATING OKTOBERFEST

Johan

Innan ni läser vidare så vill jag bara förklara ett par saker. Alpine Legends
har aldrig sålt några golfresor. Alpine Legends kommer aldrig att sälja
några golfresor. Min högst personliga uppfattning är att skidåkare inte
spelar golf. Hur som helst så har jag nu gjort debut på en golfbana. Dock
inte som spelare, utan som caddie till VDn. Vår underbara samarbetspartner
Peter Malm från Peak Performance bjöd in kunder och gäster till en av
Sveriges bästa golfbanor, Arlandastads Mastersbana. Självklart så ställde
vi på Alpine Legends upp.



Nu var det lyckligtvis en underbart vacker sensommardag med temperaturer
över 20 grader. Dessutom så kände vi oss inte helt bortkomna då det
även dök upp lite andra skidåkare. Här ser ni Erik, Jonas Söderqvist,
Peter Malm och Anders "Osten" Norin. Jonas och Osten har genom åren
visat vad dom kan på berget i hel drös med Free Radicals-filmer.

 

Efter ett par timmar på driving ranchen och en utomordentlig lunch så
var det dags för avspark, eller vad det nu heter på golfspråk. Erik var
den ende som ställde upp med caddie och självklart så hade Peter sett
till så att vi var de enda med golfbil. Alla andra fick snällt promenera.

Det började alldeles strålande. Trots att Erik inte hade hållit i en golfklubba
på elva år så satt svingen där den skulle.



Koncentrationen var på topp och samarbetet mellan spelare och caddie
fungerade lika klockrent som ett schweiziskt urverk.



Till och med puttarna satt som de skulle de första nio hålen och Erik
lyckades faktiskt skrapa ihop några par.

Även Peter lyckades hålla ihop spelet och vi kunde gå till halvtidsvila
med självförtroendet på topp.



Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. De avslutande nio hålen innehöll
slag som jag aldrig har sett tidigare, och slag som jag helst hade sluppit
se även i framtiden.



Nu var det inte bara Erik som misslyckades med att hamna på fairway
på i stort sett varje utslag. Även de andra i vår boll hade svårigheter att
hålla koncentrationen uppe. Här har VDn hamnat i ännu ett dike.



Det var väl efter detta slaget som vår kommunikation gick från dålig
till obefintlig. I fortsättningen bestod vår dialog mest av hånskratt och 
fräsande kommentarer som "få hit en ny boll".

Samtidigt som Erik borrade in denna boll i enbärsbusken på näst sista
hålet så satt resterande 40 spelare redan inne i klubbhuset och väntade
på prisutdelningen. Till sist så fick dom skicka ut en löpare och hämta
oss medan mörkret började falla över Stockholm.

Nu hade vi inte så många priser att hämta ändå, men till slut så lyckades
vi komma fram till klubbhuset och få i oss resterna av den goda pytt i pannan.

Vi har väl insett att golf inte är något för oss, men hade trots det en underbar
dag, mycket tack vare Peak Performance proffsiga arrangemang.



NEVER START PLAYING GOLF

Johan 

Jag vaknade upp och tittade ut över ett fantastiskt Stockholm denna
sensommarlördag med en stark längtan efter berg och skidåkning.
Visste att det inte skulle bli lätt att stilla mitt begär, men fick med mig
Jonte och Tilda Brzezinski på jakt efter lite inspiration och lutande terräng.
Att det skulle bli just Gröna Lund var lite otippat, men jösses så bra det blev.

 

Redan utanför entrén hängde det posters på det nya åket Insane, med
sin slogan "varje åktur är unik precis som varje skrik". Enligt Jonte så
stämmer det på pricken med Laub i Engelberg.



Andra åk som förde tankarna mot vintern var bland annat detta. Lite
väl brant för mig, men Jonte och Tilda var sugna på lite Extremåkning.



När förmiddagens åkning var klar och det var dags att leta lunchrestaurang
så sladdade vi först in vid denna. Inte riktigt som Crazy Kangaroo i St. Anton
så vi letade vidare och hittade förstås...

Tyrolerpark. Efter lite pasta, hamburgare och öl så var vi redo för efter-
middagspasset.



Eftersom det var helg och fint väder så hade storstadsborna tagit sig
turen till attraktionerna. Precis som på vilken Alport som helst, och köerna
till de bästa åken var långa. Medan vi väntade så hittade vi många skyltar
som förde tankarna söderut.

Denna är ju helt legendarisk.

Denna fick oss direkt att tänka på en lite halkig bygata i Alperna. Hur
ofta hade det inte varit nära en vurpa när pjäxorna känts lite väl hala.



När klockan började närma sig 16:00 och den här skylten dök upp så
var det dags att börja tänka på after-ski.



Vi undrade var vi skulle hitta ett schysst ställe med live band och mycket
folk när den här reklamen dök upp framför våra näsor. Mora Träsk, mer
legendariskt än så här blir det inte.



Nu var väl till och med Jonte, 19 år gammal, 15 år äldre än genomsnittet,
men vad gjorde det när Tigerjakten framfördes och hela Grönans lilla
scen höll på att explodera i extas. Svettigt och trångt precis som sig bör.



Efteråt kunde vi nöjda och glada vandra hemåt medan mörka moln 
började dra in över Tyrolen. Kanske det blir snö imorgon. Skidsuget var
mättat för stunden när den plötsligt dök upp.



Vi hade haft på känn hela dagen att den fanns här och äntligen fick vi
beviset.
Dahun lever och frodas även på Djurgården i Stockholm.

KEEP SEARCHIN FOR DAHUS

Johan 

Det skulle bli vackert väder imorgon också. Och nästa gång jag kommer
tillbaka till Alperna är det redan höst. Jag ville upp. Berget kallade. Jag
kollade lite kartor och bestämde mig för att ta tåget till Servoz och gå upp
i en granndal till Chamonix förbi Mont Buet, som även kallas Damernas
Mont Blanc, och ner i Vallorcine.
Jag packade snabbt min ryggsäck och cyklade ner till tågstationen, men
missade tåget med 1 minut. Plan B = lokalbuss till Grand Bornard. Köpte
en karta på pressbyrån och börjar gå upp mot hyttan Gramusset 2164 möh.

 

Här ser vi halva Aravis.
 


Pointe Percée heter den högsta toppen 2750 möh som jag bestämde
mig för att gå runt. Till höger ser vi passet Col des Verts 2499 möh



På den här turen mötte jag många märkliga djur. Här ovan en förstenad
dinosaurie.



Hyttan Gramusset som drivs av Club Alpin Francais med sin lift för
förnödenheter.



Här tränar nästa generation klättrare.

 

Säga vad man vill om livet i bergen, men vackert är det.



Dagens första 350 höjmeter till Col des Verts. Nu förstår man varför
det heter toppkam, eller hur?



En liten familj med stenbockar som nyfiket tittar på ...??



Skyltar som gör en mer än lovligt förvirrad. Jag hittade dock ner till
Chalets des Doran 1495 möh där jag fick en utsökt ostomelett och en
liten grönsallad trots att klockan bara var 11.05. Sen bar det uppför
nästan 830 höjdmeter med solen i nacken. 



Mont Blanc med ett begynnande moln tyder på ett annalkande väder..

 

På andra sidan Col de Forclaz, som torde vara alpernas vanligaste namn
på bergspass, låg den här flocken Stenbockar. Imponerande med tanke
på att djuret är sällsynt och även fridlyst.



För den skarpögde... en stor flock får under uppsikt av två enorma
fårhundar. Skyltar varnar för att närma sig flocken ty hundarna är
tränade att även hålla vargen borta..



Här nedan syns La Vallée d'Arve och motorvägen mellan Geneve och 
Chamonix. Nu återstod bara 1400 höjdmeter ner till Magland som den
lilla byn hette där jag tänkte ta tåget.



Men innan dess var jag tvungen att ta mig nerför Le Passage de Saix.
De rostiga vajrarna ingav inget större förtroende.
Brant var det och mycket lösa stenar som fallit von oben...



Så här såg det ut nerifrån och jag undrade hur i hela friden jag lyckades
ta mig ner. Ner kom jag dock och sen hade jag bara 1200 höjdmeter
kvar till tågstationen. Jag sov gott  den natten.

HIKING IS GOOD FOR YOU.
Peffe