alpinelegends

Home sweet home for an over night 25 hour train to Xining in the Qinghai Province


Our best meal so far for all of £6 we seem to have been the amusement
of the whole train. All the way trough the night a dire train guard would
come in a shout something at us and then just walk out totally random
and to our fellow Chinese room mates irritation.

As soon as we got of the train and made our way to find the bikes we
found the local Mr T and with in 30 minute  we packed up and ready to
go with our own van and 2 drives for a 10 hour drive





Next stop Golmud from there it's on the bikes

Mike & Chris

Samling på Blasieholmen vid Stockholms Ströms Ribcenter 08.00 på
tisdagsmorgonen! Erik, Anna, Peffe, Johan och undertecknad (Henke H)
med coach Henke N höll alla tiden och kittade vant upp sig med goggles
och mindre vant med överlevnadsdräkt.



Efter att ha puttrat ut genom ett grått men vackert Stockholm och ett
kallt Saltsjön, så drog skepparn på full spätta och vi tog sikte på Grinda.



Precis innan vi nådde lugnare vatten vid Vaxholm så övergick det lätta
regnet till nåt helt annat. Ska inte kalla det lovikavantar, för det var det
aldrig tal om. Men ett ymnigt snöfall räknades det absolut som. Sen att
vi var 5 delägare som på kick-off manér ville peppa oss själva inför den
stundande och svårt efterlängtade fjärde vintersäsongen, gjorde att
snöfallet kändes som ett omen. I kombination med de dignande rönnbärs-
kvistarna konstaterade vi lätt optimistiskt att det kommer bli en varga-
vinter. Igen.



Janne på Grinda Värdshus tog emot med värmande brasa i öppna spisen
och frukostmackor. Med gediget förflutet i alpresebranschen var han
glad att få snacka berg och skidor med sina likasinnade gäster och ställde
grandiost mer eller mindre hela Grinda till sitt förfogande för vår lilla
ledningsgrupp. Dagen spenderades sedan mestadels i konferensrummet
en trappa upp...



...eller i matsalen en trappa ner, där dagen sedermera avslutades med
en brakmiddag av sällan skådat slag.



Vi tackar Janne & Co. på Grinda Värdshus för att de ställde upp och
all heder i första hand till älgen... den godaste Wallenbergaren på länge.



Låt älgjakten starta!

/daHultberg

We managed to check in and get an early plane to Chengdu with no hassle. 
That our bags are being over weight is not even a problem not even
any eye lid was batted.

After arriving in Chengdu we got straight on to the case with sorting our
permits but things are not looking good. Chris made a trip here 2 years
ago to check things out and the situation has changed completely. 
We have a big challenge on our hands to get into Tibet with the bikes
after 2 fails attempts to join some American groups we decide to head 
to bed and get a fresh look at it tomorrow .........

Change of Plan

after realising there is no way for us to fly in to Tibet (there is censorship of
the computer so we will now refer to it as this. We will be going in from the
north getting off the train before it go's over the boarder and biking in we got
a train ticket and leave in 1 hour.

Till next time over and out Mike and Chris

I'm embarking on a dream trip a bike ride from the capital of Tibet 
Lhasa to Katmandu in Nepal

My amigo on this trip is the infamous Dr Chris Philison Chris with
8 years working in the Borneo jungle Chris is use to advice conditions
and the challenges of traveling in foreign lands. He has just finished
a trip to Afghanistan climbing in the Hindu Kush in a remote glacier
taking in a cheeky unclimbed 5000m + peek then a quick trip home
to Switzerland with a 3 day conference in Sweden this boy don't stop.
He is my brother from another mother

Next stop Beijing........

Mike

Förra helgen var det Narvik och Abisko. Denna helg åkte vi lika långt
söderut från Stockholm och hamnade i sommarvarma Schweiz. Snacka
om kontraster. Vet inte vilket som var vackrast, men just nu föredrar jag 
20 graders värme istället för 2 grader och regn. Men snart kommer vintern
och då vet jag att det kommer att ändras.

Målet med resan var Disentis och bröllopet mellan turistchefen Frederic
Füssenich och hans supersöta Sandra. Dessutom skulle deras dotter
Martha döpas. Inte nog med det, tidigare i veckan hade det blivit klart
att Frederic fick sitt drömjobb, turistchef hemma i Engelberg. Det fanns
alltså tre anledningar till fest och jag lovar att vi gjorde vårt bästa för
att hjälpa dem att fira.



Det är otroligt hur mycket man hinner med på tre dagar om man ser till
att vara lite effektiv. Vi började med ett glas Rosé till lunchen i Luzern
där vi mötte upp lite vänner på en uteservering. T-shirt och shorts var 
dress coden.

  

Sedan bar det av upp till Engelberg för middag och ett par öl tillsammans
med ytterligare bekanta ansikten på Yucatan. Hotel Bellevue håller
dessutom på att genomgå en större uppgradering sedan Roger Filliger
köpte hela byggnaden i våras. Kan nästan utlova att det kommer att bli
det hetaste stället i Engelberg till vintern.

Vi lyckades även tajma den årliga ko-paraden. Sommarbetet är över
och alla kossorna ska hem till gårdarna igen. Det är en stor och viktig
festlighet där hela släkten deltar. Dessutom så blir de stackars djuren
utsmyckade med diverse blommor och jättebjällror.



På vägen till Disentis passerade vi Andermatt och konstaterade att det
är minst lika gulligt och vackert som på vintern.

 

Efter att ha passerat Oberalppass så fick vi en glimt av Glaciärexpressen
strax utanför Sedrun.



Visst är det vackert i Alperna på vintern, men sommaren ligger inte
långt efter.



Väl framme i Disentis så var det bara att checka in på klostret och byta
om inför bröllopet som skulle äga rum i den stora klosterkyrkan.



Ett av årets vackraste brudpar eller hur?



Det var väl ingen som var direkt orolig över kvalitén och mängden av
vin till festen. Geny Hess ställde upp med vad som behövdes. När det
dessutom var mitt favoritvin Le Pic som dök upp till varmrätten så var
det bara att njuta.



Det blev en legendarisk fest, kanske årets bästa. Fyrverkerier, god mat,
lagom många och fantastiska tal, och som krydda, Frederics makalösa
tolkning av låten "Have I told you lately that I love you". Inte ett öga var
torrt. Sedan fortsatte dansen hela natten och munkarna fick nog en av
sina kortaste nätter i historien.



Dagen efter var både jag och Lian lite smått slitna när vi tog oss tillbaka
till Zürich. Men det är något som händer inom mig när jag ser dessa 
röda tåg som dyker upp lite här och var på bergssluttningarna. Någon
form av energikick som jag inte kan förklara.



KEEP ATTENDING WEDDING PARTIES

Johan

Förra året hade jag lyckan att vinna en resa till Davos när jag var på 
Swiss workshop i Stockholm. Ett år senare kom vi iväg.

Jag och Uffe flög till Zürich med Swiss och tog sedan tåget till Davos.
2 timmar och 40 minuter senare mötte Michele Suter från Davos Klosters 
Tourismus oss vid Bahnhof i Davos Platz. Davos ligger på 1560 m ö h
och räknas som den högst belägna staden i Europa. Här finns 13 000
invånare och nästan 34 000 gästbäddar. En stor "alpby" med andra ord.


Jag passade på att ta mig en titt på kongresscentret som bl.a. används
under World Economic Forum. Här fanns en mängd stora och små salar,
tolkningsbås, kontor och mingelytor.



Sen tittade vi på ett par hotell och Michels favoritställe, byns wintersport
museum. Där hon även tippsade om att man kan ha en annorlunda
välkomstdrink med mingel mitt i historien och en massa kul saker att
titta på. Det får vi prova någon gång.



På museet finns världens äldsta bygellift som byggdes 1934 och var i
bruk i Bolgen fram till 1977.

Vi bodde fint på Posthotel Morosani med utsikt över kyrkan som spelade
för oss varje halvtimme, även nattetid… 

I fredags fick vi besök av våra vänner från Luzern Sandra och Oskar
som tagit med sig sina cyklar.

Cykelturer finns det gott om i Davos, men efter att ha fått samma tips
både från Kristian Baggerud och en lokal cykelguru så tog vi Parsenn-
banan upp till mellanstationen. Tyvärr kom vi inte längre då den övre
delen var stängd på grund av banarbeten. Vi cyklade istället Panorama-
weg upp till Strelapass.



Fin och enkel cykling med fantastisk utsikt!

 



Sen fortsatte vi till Chörbschhornhytte som ligger 2575 m ö h och var
vår högsta punkt för dagen.

Därefter bar det av nerför till gulliga bergsrestaurang Stafelalp där vi
drack varm choklad med vispgrädde. Sen fick vi en fin crosscountry
sväng tillbaka till Davos Platz. Cykelbilderna är tagna av Oskar som
har fler fina bilder på www.oskarenander.com 


På lördag morgon visade Toni Morosani upp bygget av sin nya konferens-
del med plats för upp till 400 personer, ny reception till Schweizerhof,
15 nya rum, spa, sportbutik med skidhyra mm, allt schweiziskt genomtänkt.
Ska bli spännande att se hur det ser ut när portarna slås upp 4 december i år.

Efter visningen tog vi tåget upp till Schatzalp och åt lunch på Strela alp.
På Schatzalp var det bröllop, men jag fick ändå en glimt av den historiska
Jugend byggnaden med magnifik utsikt över Davos. Sen blev det en liten
hike ner till byn innan vi åkte mot Engelberg för att träffa lite fler kompisar.

 
Kunde inte låta bli att ta en bild när några bekanta berg dök upp. Här är 
Titlis med Steinberg glaciären och Laub utan snö.



Mina favoritberg i Engelberg, Spannort, var också fina i kvällssolen...

Jon hade fixat BBQ och vi fick senare besök av hela Skilodge gänget
som redan börjat förbereda sig för vintern.

Igår förmiddag tog jag en liten söndagshike till Alpenrössli med tjejerna
innan det var dags att åka till flyget.

Charlotte & Karin


Sååå skönt att se berg och andas lite bergsluft mellan varven.
Nästa gång har det nog hunnit bli vinter.

/Anna   

In preparation for my bike ride to the Himalayas I am over in Switzerland
to take on some of the high mountain passes armed with all I need in my
trailer and my swiss half price rail card if it all just get a wee bit to much 
I set off.
 

After flying in to Zurich I decided to hop on a train and get my self in to
base of the mountains to cut out the boring high ways and flat lands and
concentrate on getting in some 2000m + passes in.
 

Armed with the power of the banana and a map I took time to plan this
next section of the adventure.
 

after a what felt like a life time I made it up the mightey Albula pass all 2315m.
the next section was down hill what a welcomed brake I also knew there
was a kitesurfing session to be had :-) in silvaplana.
 

when I arrived it was not hard to find Chris as he was off out to
take the dog for a paddle as you do !!!
 

Kite session at 1800m and 3000m peeks in the back ground fantastic.
 

this was my first fresh water kite experience and I was loveing it no
salt water in the eyes.
 

Air time !!
 

Now after all that exercise in one day where better to go than the 
Hotel Laudinella just down the road in St. Moritz for a mouth watering
Chateau briand oh la la.

I can be shure that I will find no Chateau briand in the Tibetan plateaus
keep tuned for the next part of the adventure Tibet here I come!!!! ;-)

Mike

Efter att vi stökat undan oktoberfesten i fredags så begav vi oss av
mot Åre för att fira vår vän Sven-Åke Wilhelmsson som fyllde 30 år. 
Samtidigt passade vi på att få några åk från Skutan.

Vi lånade Patrik Leidstedts gamla buss med trasig bensinmätare och
hade fått instruktioner om hur långt vi kunde köra per tank. Trots det
kom vi inte ens till Uppsala innan vi fick motorstopp på E4:an.
 
  
Som tur var var reservdunken full och Mike kunde tanka med livet
som insats när lastbilarna dundrade förbi.



Efter en grådisig och minst sagt lerig morgon klarnade det upp och vi
fick en fin höstdag på fjället.



Hopp och lek, här är det Uffe som tar luft på väg nerför skutan.



Mike som åkt hela vägen från Skottland tyckte att cyklingen höll nästan
lika bra klass som hans hemma"kulle" söder om Edinburgh i Peebles.


Jag började dagen med att göra en säl i leran så efter det var jag ganska
spak. Ett krokigt lilllfinger för två år sedan får räcka.


Vackra vyer på sista åket innan det var dags att bege sig till Duvedshallen...



...där eftermiddagen ägnats åt spökboll och hinderbana. Här är det
födelsedagsbarnet självt som stretchar lite.



På hemvägen besökte vi Henke Jansson & Marie Birkl som är nyblivna
ägare till ett 1700-tals torp i Ås. Där kan dom njuta av både sjö- och
fjällutsikt.



Efter en god och mysig middag somnade vi gott...

Idag kom jag tillbaks till kontoret där det är fullt ös med massor med
roliga förfrågningar och en grupp som ska till Narvik på fredag. 
Det börjar se ut som att vi har lite att göra till vintern också, skönt för
nu börjar jag längta till Alperna. 

I eftermiddags besökte jag en Ski Workshop som franska turistbyrån
ordnade. Allt i hopp om att hitta lite nya orter och hotell att samarbeta
med i Frankrike.

Det finns alltid mer att upptäcka. Det byggs om, byggs nytt och länkas ihop
på fler ställen än man kan tänka sig så det är alltid bra att uppdatera sig lite.

Hej på en sväng
/Anna

 

Helt enligt traditionen så bjöd vi en torsdag i september in våra kunder,
samarbetspartners och skidvänner på mingelparty. Det var tredje året
på raken och efter italienskt och franskt tema så var det i år dags för
österrikisk inspiration. Inte så svårt att lyckas med det, gulasch, bratwurst,
sauerkraut, schnitzel, apfelstrudel och öl. Vädret var på vår sida och
120 personer hjälpte till att skapa stämning.

 

Kontoret var dekorerat med ett femtiotal nya bilder från säsongen som
gått.

Kockarna Nugget och Emma fixade biffen på innergården.

Gästerna kom från både när och fjärran. Här är Öyvind från skidorten
Glomfjord i Nordnorge i samspråk med vår cruisinggäst Ewald.

Kombinationen österrikisk bartender och svensk försäkringsmäklare 
känns trygg. 

 

Våra guider kanske inte är de yngsta i branschen, med definitivt de
snyggaste och trevligaste.



Peffe har alltid ett stabilt gäng skid- och vandringsgäster som skapar
stimmung på våra tillställningar.

Andra celebra besökare var Söldens turistbyrå som kom förbi och lottade
ut fantastiska resor till våra gäster. Förutom skidresor så ställde även
Peak Performance, Kask, Salomon och Österrikiska turistbyrån upp
med fantastiska priser.



För att höja stämningen det där lilla extra så kom "The Balboas" förbi
och spelade så att grannarna också skulle kunna få lite underhållning.



Dansen kom igång till slut och natten blev sen. Nu är vi verkligen laddade
för skidsäsongen.

Tusen tack till alla som kom förbi och hjälpte oss att göra festen legendarisk.



KEEP CELEBRATING OKTOBERFEST

Johan

Innan ni läser vidare så vill jag bara förklara ett par saker. Alpine Legends
har aldrig sålt några golfresor. Alpine Legends kommer aldrig att sälja
några golfresor. Min högst personliga uppfattning är att skidåkare inte
spelar golf. Hur som helst så har jag nu gjort debut på en golfbana. Dock
inte som spelare, utan som caddie till VDn. Vår underbara samarbetspartner
Peter Malm från Peak Performance bjöd in kunder och gäster till en av
Sveriges bästa golfbanor, Arlandastads Mastersbana. Självklart så ställde
vi på Alpine Legends upp.



Nu var det lyckligtvis en underbart vacker sensommardag med temperaturer
över 20 grader. Dessutom så kände vi oss inte helt bortkomna då det
även dök upp lite andra skidåkare. Här ser ni Erik, Jonas Söderqvist,
Peter Malm och Anders "Osten" Norin. Jonas och Osten har genom åren
visat vad dom kan på berget i hel drös med Free Radicals-filmer.

 

Efter ett par timmar på driving ranchen och en utomordentlig lunch så
var det dags för avspark, eller vad det nu heter på golfspråk. Erik var
den ende som ställde upp med caddie och självklart så hade Peter sett
till så att vi var de enda med golfbil. Alla andra fick snällt promenera.

Det började alldeles strålande. Trots att Erik inte hade hållit i en golfklubba
på elva år så satt svingen där den skulle.



Koncentrationen var på topp och samarbetet mellan spelare och caddie
fungerade lika klockrent som ett schweiziskt urverk.



Till och med puttarna satt som de skulle de första nio hålen och Erik
lyckades faktiskt skrapa ihop några par.

Även Peter lyckades hålla ihop spelet och vi kunde gå till halvtidsvila
med självförtroendet på topp.



Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. De avslutande nio hålen innehöll
slag som jag aldrig har sett tidigare, och slag som jag helst hade sluppit
se även i framtiden.



Nu var det inte bara Erik som misslyckades med att hamna på fairway
på i stort sett varje utslag. Även de andra i vår boll hade svårigheter att
hålla koncentrationen uppe. Här har VDn hamnat i ännu ett dike.



Det var väl efter detta slaget som vår kommunikation gick från dålig
till obefintlig. I fortsättningen bestod vår dialog mest av hånskratt och 
fräsande kommentarer som "få hit en ny boll".

Samtidigt som Erik borrade in denna boll i enbärsbusken på näst sista
hålet så satt resterande 40 spelare redan inne i klubbhuset och väntade
på prisutdelningen. Till sist så fick dom skicka ut en löpare och hämta
oss medan mörkret började falla över Stockholm.

Nu hade vi inte så många priser att hämta ändå, men till slut så lyckades
vi komma fram till klubbhuset och få i oss resterna av den goda pytt i pannan.

Vi har väl insett att golf inte är något för oss, men hade trots det en underbar
dag, mycket tack vare Peak Performance proffsiga arrangemang.



NEVER START PLAYING GOLF

Johan 

Jag vaknade upp och tittade ut över ett fantastiskt Stockholm denna
sensommarlördag med en stark längtan efter berg och skidåkning.
Visste att det inte skulle bli lätt att stilla mitt begär, men fick med mig
Jonte och Tilda Brzezinski på jakt efter lite inspiration och lutande terräng.
Att det skulle bli just Gröna Lund var lite otippat, men jösses så bra det blev.

 

Redan utanför entrén hängde det posters på det nya åket Insane, med
sin slogan "varje åktur är unik precis som varje skrik". Enligt Jonte så
stämmer det på pricken med Laub i Engelberg.



Andra åk som förde tankarna mot vintern var bland annat detta. Lite
väl brant för mig, men Jonte och Tilda var sugna på lite Extremåkning.



När förmiddagens åkning var klar och det var dags att leta lunchrestaurang
så sladdade vi först in vid denna. Inte riktigt som Crazy Kangaroo i St. Anton
så vi letade vidare och hittade förstås...

Tyrolerpark. Efter lite pasta, hamburgare och öl så var vi redo för efter-
middagspasset.



Eftersom det var helg och fint väder så hade storstadsborna tagit sig
turen till attraktionerna. Precis som på vilken Alport som helst, och köerna
till de bästa åken var långa. Medan vi väntade så hittade vi många skyltar
som förde tankarna söderut.

Denna är ju helt legendarisk.

Denna fick oss direkt att tänka på en lite halkig bygata i Alperna. Hur
ofta hade det inte varit nära en vurpa när pjäxorna känts lite väl hala.



När klockan började närma sig 16:00 och den här skylten dök upp så
var det dags att börja tänka på after-ski.



Vi undrade var vi skulle hitta ett schysst ställe med live band och mycket
folk när den här reklamen dök upp framför våra näsor. Mora Träsk, mer
legendariskt än så här blir det inte.



Nu var väl till och med Jonte, 19 år gammal, 15 år äldre än genomsnittet,
men vad gjorde det när Tigerjakten framfördes och hela Grönans lilla
scen höll på att explodera i extas. Svettigt och trångt precis som sig bör.



Efteråt kunde vi nöjda och glada vandra hemåt medan mörka moln 
började dra in över Tyrolen. Kanske det blir snö imorgon. Skidsuget var
mättat för stunden när den plötsligt dök upp.



Vi hade haft på känn hela dagen att den fanns här och äntligen fick vi
beviset.
Dahun lever och frodas även på Djurgården i Stockholm.

KEEP SEARCHIN FOR DAHUS

Johan 

Det skulle bli vackert väder imorgon också. Och nästa gång jag kommer
tillbaka till Alperna är det redan höst. Jag ville upp. Berget kallade. Jag
kollade lite kartor och bestämde mig för att ta tåget till Servoz och gå upp
i en granndal till Chamonix förbi Mont Buet, som även kallas Damernas
Mont Blanc, och ner i Vallorcine.
Jag packade snabbt min ryggsäck och cyklade ner till tågstationen, men
missade tåget med 1 minut. Plan B = lokalbuss till Grand Bornard. Köpte
en karta på pressbyrån och börjar gå upp mot hyttan Gramusset 2164 möh.

 

Här ser vi halva Aravis.
 


Pointe Percée heter den högsta toppen 2750 möh som jag bestämde
mig för att gå runt. Till höger ser vi passet Col des Verts 2499 möh



På den här turen mötte jag många märkliga djur. Här ovan en förstenad
dinosaurie.



Hyttan Gramusset som drivs av Club Alpin Francais med sin lift för
förnödenheter.



Här tränar nästa generation klättrare.

 

Säga vad man vill om livet i bergen, men vackert är det.



Dagens första 350 höjmeter till Col des Verts. Nu förstår man varför
det heter toppkam, eller hur?



En liten familj med stenbockar som nyfiket tittar på ...??



Skyltar som gör en mer än lovligt förvirrad. Jag hittade dock ner till
Chalets des Doran 1495 möh där jag fick en utsökt ostomelett och en
liten grönsallad trots att klockan bara var 11.05. Sen bar det uppför
nästan 830 höjdmeter med solen i nacken. 



Mont Blanc med ett begynnande moln tyder på ett annalkande väder..

 

På andra sidan Col de Forclaz, som torde vara alpernas vanligaste namn
på bergspass, låg den här flocken Stenbockar. Imponerande med tanke
på att djuret är sällsynt och även fridlyst.



För den skarpögde... en stor flock får under uppsikt av två enorma
fårhundar. Skyltar varnar för att närma sig flocken ty hundarna är
tränade att även hålla vargen borta..



Här nedan syns La Vallée d'Arve och motorvägen mellan Geneve och 
Chamonix. Nu återstod bara 1400 höjdmeter ner till Magland som den
lilla byn hette där jag tänkte ta tåget.



Men innan dess var jag tvungen att ta mig nerför Le Passage de Saix.
De rostiga vajrarna ingav inget större förtroende.
Brant var det och mycket lösa stenar som fallit von oben...



Så här såg det ut nerifrån och jag undrade hur i hela friden jag lyckades
ta mig ner. Ner kom jag dock och sen hade jag bara 1200 höjdmeter
kvar till tågstationen. Jag sov gott  den natten.

HIKING IS GOOD FOR YOU.
Peffe